Pandemiplaneringen bra men kan bli bättre
Landstingens och regionernas beredskap inför en eventuell influensapandemi är betydligt bättre i dag än för bara ett halvår sedan. Men fortfarande återstår en del att göra.
Det konstaterar Socialstyrelsen i en preliminär lägesrapport om pandemiberedskapen ute i landets 21 landsting och regioner. Rapporten, som Vårdfacket fått ta del av i obearbetat skick, väntas bli offentlig vilken dag som helst.
I februari 2005 offentliggjorde Socialstyrelsen en nationell pandemiberedskapsplan. I den ingick också ett underlag för regional planering. I dag, ett drygt år senare, konstaterar Socialstyrelsen att samtliga landsting och regioner ägnat frågan stor uppmärksamhet.
Även om landstingen kommit olika långt i enskilda frågor finns det, enligt rapporten, inga tecken på att smittskyddsläkarna – som planerar, organiserar och leder smittskyddsarbetet – i något landsting eller region har försummat det grundläggande beredskapsarbetet.
En enkät från Socialstyrelsen som besvarats av smittskyddsläkarna i slutet av mars i år visar att i samtliga landsting och regioner:
- har det upprättats beredskapsplaner för en pandemi
- har det planerats för omhändertagande av patienter
- finns det ett visst tillgängligt akutlager av antivirala medel (Tamiflu)
- har det diskuterats beredskap med länsstyrelser och kommuner
- finns det planer för extra vårdplatser vid en epidemi
Sju har pandemiplaner
I minst sju landsting finns det skriftliga pandemiberedskapsplaner medan övriga har kopplat olika dokument om en eventuell pandemi till den allmänna epidemiberedskapen.
– Det innebär inte automatiskt att den samlade beredskapen är god. Inom vissa områden finns anledning att ha stor tillförsikt, inom andra kommer en utbredd pandemi att innebära stora påfrestningar trots förberedelsearbetet, konstaterar Anders Lindberg, sakkunnig läkare vid Socialstyrelsen och den som leder arbetet med att samordna landets smittskyddsenheter.
Som ett exempel på ett område där beredskapen är god nämner han möjligheten att på kort tid genomföra massvaccinationer, när väl ett vaccin finns framställt.
Personalsituationen en akilleshäl
– Det som verkligen inte ser hyggligt ut är plats- och personalsituationen i svensk sjukvård, som ju i vardagsläget är rätt pressad. Det behövs inte så mycket förrän personalen går på knäna inom vården.
Vid eventuell pandemi ökar inte bara belastningen på sjukvården, personalen insjuknar dessutom själva i hög utsträckning vilket leder till extrema påfrestningar på dem som fortfarande jobbar kvar. Alla vågar kanske inte heller komma till jobbet av rädsla för att bli smittade.
I landstingen har det därför diskuterats olika lösningar, som att tillfälligt gå över från tre- till tvåskift och låta alla jobba längre pass, kalla in personal som nyligen gått i pension, utnyttja studenter som läser vård- och medicin, införa särskild barnomsorg som bekostas av arbetsgivaren och så vidare.
Västerbotten förberett
Sjuksköterskan Noomi Jonsson är beredskapssamordnare för Västerbottens län och berättar att för några år sedan var beredskapen anpassad till stora olyckor, i dag är man mer beredd på terrorattacker och smittsamma sjukdomar. Riskscenariot har förändrats.
– I dag pratar man på alla nivåer i landstinget om en eventuell pandemi. Det är en styrka. Genom att frågan har lyfts har folk börjat fundera.
Västerbotten har köpt in 20 000 kapslar med det antivarala medlet Tamiflu, för att kunna begränsa spridningen i början av ett lokalt pandemiutbrott. Lagret är ett omsättningslager som hela ska tiden ska fyllas på. Det kan även användas för att skydda äldre och multisjuka från vanlig influensa.
– Men vi är 250 000 invånare i länet. Det svåra är vilka prioriteringar vi ska göra vid ett vid ett eventuellt pandemiutbrott om vi den dagen har brist på antivirala medel, vacciner och andra viktiga läkemedel. Den diskussionen är inte klar ännu. Det handlar mycket om etik och jag tror att vi behöver hjälp av Socialstyrelsen och Krisberedskapsmyndigheten att göra den typen av prioriteringar, säger Noomi Jonsson.