Patienten fråntogs mobiltelefonen

En rättspsykiatrisk patient använde under vårdtiden sin mobil för att kartlägga och hota flera personer.

Den 35-åriga mannen vårdades på en regionpsykiatrisk klinik. Han var dömd till rättspsykiatrisk vård med särskild utskrivningsprövning för olaga hot, ofredande och sexuellt ofredande.
Enligt vårdpersonalen ringde mannen med sin mobiltelefon till olika myndigheter för att kartlägga flera personer som han hade haft att göra med och han hotade också flera. Den patientansvariga läkaren beslöt då att han inte skulle få använda sin mobil.

Mannen anmälde chefsöverläkaren och den patientansvariga läkaren till Ansvarsnämnden för att han inte fick ringa fritt. Läkaren anmäldes också för grovt olaga tvång för att mannen hade tvångsmedicinerats och för grovt olaga hot. Han anmälde även ansvarig personal i form av föreståndare och sjuksköterska för grovt egenmäktigt förfarande, grovt olovligt förfogande och djupt integritetskränkande bemötande.
Patienten hade tidigare gjort anmälningar till bland annat Socialstyrelsen och bifogade ett beslut där styrelsen skriver att det inte är psykiatrins uppgift att förhindra brott.
Den patientansvariga läkaren skrev till Ansvarsnämnden att patientens anklagelser är av den sort som ska prövas av allmänna domstolar, inte av hsan. Chefsöverläkaren skrev att den avdelning som mannen vårdas på är godkänd för vård av häktade personer med restriktioner och det innebär att mobiltelefoner inte kan tillåtas. Däremot finns det fasta patienttelefoner på avdelningen. 

Ansvarsnämnden konstaterar att anmälaren är välinformerad och påläst och att hans anmälningar till Socialstyrelsen och riksdagens ombudsmän delvis har gett honom rätt. Men till skillnad från Socialstyrelsen anser Ansvarsnämnden att rättspsykiatrin har ansvar också för samhällsskyddet.
Läkaren har inte gjort något fel som tvångsmedicinerade mannen, anser nämnden. Det borde snarare ha gjorts långt tidigare. Han och chefsöverläkaren har dock tolkat restriktionerna i lagen om rättspsykiatrisk vård fel, skriver nämnden. Men eftersom det är svårt för vårdpersonal att veta vilka restriktioner som är tillåtna och inte tillåtna slipper de disciplinpåföljd.
Beslutet har vunnit laga kraft (HSAN 3060/03:A1).

 

KOMMENTAR:
Ansvarsnämndens motivering för att fria och huvudargumentet i kritiken är konstiga. Man hänvisar till fel lagparagrafer, säger Håkan Hydén, professor i rättssociologi vid Lunds universitet.
I 8§ lagen om rättspsykiatrisk vård sägs att §§ 16-24 i lagen om psykiatrisk tvångsvård också gäller rättspsykiatrisk vård. Där listas restriktioner för de intagna. I 21§ punkt 5 ? som hsan hänvisar till ? står det att man kan besluta att en intagen inte får ha något som kan skada honom eller någon annan eller något som är till men för vården eller för ordningen på vårdinrättningen.

När det däremot gäller inskränkningar i telefonerande så regleras det av 8§. Där sägs det klart och tydligt att detta kräver beslut av regeringen och får bara ske då det rör sig om medverkan till terroristbrott eller brott mot rikets säkerhet.
? Hälso- och sjukvården får inte inskränka en persons rättigheter på det sätt som har skett. hsan skriver att bestämmelserna
är svårtolkade, men det kan de ju knappast sägas vara, säger Håkan Hydén.

Han tycker också att Socialstyrelsen gör det lätt för sig som bara håller fram lagstiftningen.
? Man måste hitta en lösning. Det är inte rimligt att mannen får fortsätta trakassera och hota folk då han är intagen för vård. Myndigheterna är inte reglernas underordnade slavar. Juridik och etik ska gå hand i hand. Lagstiftarna har tänkt att de som upptäcker knöligheter ska slå larm. Socialstyrelsen borde därför ta upp detta med dem.

Hämtar fler artiklar
Till Vårdfokus startsida