Patienten kände sig kränkt

Kvinnan hade anförtrott sig och berättat saker hon aldrig tidigare hade yppat. Hon tyckte att kontaktpersonen missbrukade förtroendet när hon utan patientens vetskap lät en praktikant läsa journalen.

En 30-årig kvinna vårdades på en psykiatrisk dagavdelning som erbjöd gruppsamtal, enskilda samtal med kontaktperson och utbildning. Patienten fick stort förtroende för sin kontaktperson, en skötare, och berättade om saker som var mycket känsliga för henne och som hon aldrig hade talat med någon om tidigare.

En dag när de samtalade kom en undersköterskestuderande in i rummet. Hon hade fem veckors praktik på avdelningen men patienten hade dittills bara hälsat som hastigast på henne. När skötaren hörde att praktikanten inte hade något att göra uppmanade hon henne att ta fram några fler journaler.

Samma sak upprepades nästa dag. Patienten frågade skötaren om praktikanten hade läst hennes journal också. Skötaren medgav att hon hade gjort det och sa att det inte var något ovanligt.

Patienten anmälde skötaren, avdelningschefen och verksamhetschefen till Ansvarsnämnden. Hon skrev att hon har mått mycket dåligt sedan hon fick veta att skötaren utan hennes tillstånd och vetskap hade låtit en gymnasiepraktikant läsa delar av hennes journal.

De tre anmälda skrev i ett gemensamt yttrande att behovet och ambitionen att ge eleverna en så bra handledning som möjligt ska ställas mot patientens rätt till integritet. Sekretesslagen säger inget om hur uppgiftslämning inom en avdelning ska ske och enligt deras uppfattning har praktikanter tystnadsplikt och är behöriga att få uppgifter om patienter i den omfattning som behövs för deras utbildning.

Att praktikanten har fått läsa patientens journal är mer en etisk fråga än en formellt rättslig, hävdar de anmälda.

Som svar hänvisade patienten både till Socialstyrelsens författningssamling, vårdregisterlagen, Landstingsförbundet/Infomedicas Handbok för hälso- och sjukvård, patientjournallagen samt både Socialstyrelsens och det aktuella landstingets hemsidor.

Ansvarsnämnden skriver i sin bedömning att det i princip krävs samtycke av patienten för att en praktikant ska få delta direkt i vården. Patienten ska informeras om att det kan innebära journalläsning och att han eller hon kan säga nej både till praktikantens medverkan i vården och till journalläsningen.

Ingen av de anmälda tycks ha haft klart för sig när och hur ett samtycke ska inhämtas och hur det ska dokumenteras, konstaterar nämnden. Det kanske beror på brister i rutiner som de inte är direkt ansvariga för och deras fel bör därför inte leda till disciplinpåföljd. En av nämndens ledamöter anser att skötaren borde få en erinran. Beslutet har vunnit laga kraft (hsan 2005/0337:a1).

Kommentar: »Jag har full förståelse för henne«
? Patienten har alldeles rätt. Jag har full förståelse för hennes reaktion, säger Elisabeth Rynning, professor i medicinsk rätt i Uppsala och sakkunnig i Statens medicinsk-etiska råd.
Patienter är inte skyldiga att ställa sig till förfogande i utbildningssyfte. De enda som har rätt att ta del av hennes uppgifter är de som är direkt inblandade i vården och då bara i de delar som behövs för vården.

? Tar man för lätt på integritetsskyddet kan det i längden påverka förtroendet för vården. Information om patienter i psykiatrin uppfattas dessutom av många som mer integritets-
känslig än en uppgift om att någon till exempel har brutit benet. Då blir det särskilt angeläget att ha riktiga rutiner för uppgiftslämnande om patienterna, säger Elisabeth Rynning.
Om inte patienten har gått med på att uppgifter lämnas ut får man hitta andra vägar att tillgodose praktikanternas utbildningsbehov, till exempel använda avidentifierade journaler.

? Nämnden finner att de anmälda har gjort fel, men ändå har ingen något ansvar. Det är litet överraskande. Att en verksamhetschef ansvarar för att säkerställa kvalitet, integritetsskydd och väl fungerande rutiner framgår tydligt i föreskrifterna. Skötaren har också ett eget ansvar för att känna till och följa regelverket, men det försvåras naturligtvis om hennes chefer inte gör det.

Hämtar fler artiklar
Till Vårdfokus startsida