Personligt Lars E Eriksson

Ålder 42 årKarriär sjuksköterska, fil mag i kemi och med drFamilj sambo och två katterKopplar av med en bok eller filmGillar att äta och laga matOdlar sådant som går att äta

1 februari 2008

Lars E Eriksson vill att vårdper­sonal börjar diskutera och reflektera över både sina egna attityder till homo- och bisexualitet och hur dessa attityder påverkar omhändertagandet av patienterna. Hans erfarenhet från tiden på Venhälsan är att män som har sex med män känner att de blir sämre bemötta i den vanliga vården än de blir på Venhälsan. I sina studier har Lars också fått sina misstankar bekräftade: män som har sex med män har en sämre livskvalitet än den manliga befolkningen generellt.

Lars utbildade sig till sjukskö­terska på 1980-talet när en ny smittsam och dödlig sjukdom dök upp, hiv och aids. Sjuksköterskekarriären inledde han med att arbeta med personer med maligna blodsjukdomar och sedan personer med primära immunbristsjuk­domar. Därifrån var steget inte långt till sekundär immunbrist, hiv-klinik och Venhälsan, en mottagning för homo- och bisexuella män i Stockholm, där han medverkade i kliniska prövningar.
I en av studierna testades en typ av behandlingsvaccin mot hiv som man hoppades mycket på och många hivpositiva ville förstås delta i studien. När Lars senare under sin forskar­utbildning läste några forskningsförberedande kurser i San Francisco ville han lära sig mer om närliggande områden och skaffade sig en magisterutbildning i biokemi. Det slutade med att den doktorsavhandling som han la fram vid Karolinska institutet 2003 kom att ha två olika perspektiv: ett biokemiskt och ett omvårdnadsinriktat.

Många av de män som sökte till Venhälsan kom att ingå i Lars studier. I den artikel som refereras här intill skattar de hivnegativa männen sin livskvalitet i de flesta avseenden sämre än män i allmänhet och lika dålig som de hivpositiva männen. Detta trots att samhällets attityder mot män som har sex med män har blivit mer positiva, bland annat tack vare ändrad lagstiftning. Vad det beror på går inte att säga säkert, men Lars känsla är att polariseringen har förstärkts och att stigmatiseringen därför kan ha ökat.
– De positiva förändringarna äts upp av upplevelser av hot och våld som riktas mot de här grupperna, och många kan känna sig stigmatiserade, säger han.

 

För korrespondens:
Lars E Eriksson, universitetslektor på sektionen för omvårdnad, institutionen för neurobiologi, vårdvetenskap och samhälle, Karolinska institutet.
lars.eriksson@ki.se
08-524 800 00

Senaste jobben

Hämtar fler artiklar
Till Vårdfokus startsida