Personligt: Marie Omnell-Persson

Ålder 46 årFamilj man och en dotterKarriär sjuksköterska, transplantationskoordinator, avdelningschef och doktor i medicinsk vetenskapSenast lästa bok I morgon du av Lars WeissFavoritfilm Sound of MusicGillar mörk choklad

En dag ringde en kvinna, som stod på väntelistan för att få en ny njure, och sa: »Jag förstår att det var mannen som får dialys bredvid mig som fick en ny njure i natt. Hur kommer det sig att ni valde honom, han som är så mycket sjukare i sin njursjukdom än vad jag är?« Några dagar senare kom nästa samtal, en man som hade ett arbete som betydde mycket för honom undrade hur länge han skulle behöva vänta. Han kände att han snart skulle vara för sjuk för att arbeta och då skulle värdet av transplantationen inte vara lika stort.

Marie Omnell Persson hade arbetat som transplantationskoordinator i tio år när de två patienterna hörde av sig. Det fanns regler för hur patienter valdes ut för transplantation och hon hade tänkt igenom och diskuterat urvalsprinciperna många gånger. Ändå var det då som frågan ställdes på sin spets, och hon på allvar började fundera över de grundläggande värderingarna.

– Jag var mogen att ta ett steg till och se på arbetet ur ett nytt perspektiv. Det var dags att systematisera kunskapen – och börja forska.

Hela organdonations- och transplantationsverksamheten handlar om de viktigaste frågorna: liv och död samt rätt och fel. Fördelningen av njurar innebär att balansera mellan nytta och rättvisa.

Bristen på organ har lett till att man nu tar vara på njurar från äldre människor, även om dessa fungerar lite sämre och inte så länge som en njure från en ung och helt frisk person. Ska man då informera patienten om att chansen att få en ny njure tidigare är större om han eller hon kan tänka sig en äldre njure?

– Ja, det handlar om att beakta patientens autonomi. Väntetiden och den krävande dialysbehandlingen upplevs väldigt olika av patienterna, de bör därför få den valmöjligheten. Men de som inte vill ta ställning behöver naturligtvis inte göra det.

Att nya frågor hela tiden dyker upp som ska diskuteras för att nya beslut ska fattas, är det som intresserar Marie Omnell Persson. Hon uppskattar också möjligheten att kunna kombinera arbetet som transplantationskoordinator och chef med att forska, även om hon har kommit underfund med att hon i perioder måste få ägna sig enbart åt forskningen.

– Det är viktigt att ibland få både somna och vakna med samma tankar, att få fortsätta tankegången i duschen på morgonen. Det är då det som tedde sig olösligt kvällen innan kan klarna.

För korrespondens:
Marie Omnell Persson, Transplantationssekretariatet, Kliniken för njurmedicin och transplantation, Universitetssjukhuset Mas, 205 02 Malmö.  Telefon 040-33 65 74.
marie.omnell-persson@kir.mas.lu.se

Senaste jobben

Hämtar fler artiklar
Till Vårdfokus startsida