Plats på scen– tack vare ny medicin

— Jag är roligare att leva med nu, säger Göran Linden som medicinerat i två år mot demenssjukdomen Alzheimer. Det tog ett halvår innan minnet och tankeförmågan fungerade bra igen.

Göran Linden lutar sig fram mot spegeln och svärtar sin tjocka grå mustasch med en tandborste. Den anfrätta kostymen och kubben är redan på och snart är omvandlingen till överliggaren »Goethe« i farsen »Grodan« fullbordad. Vid de primitiva sminkborden intill gör sig teaterkollegerna »Stockholmarn« och »Sillstryparn« i ordning. Skämten haglar mellan borden. Det här är tre karlar som älskar att spela teater, och de har väldigt roligt ihop. De är amatörskådespelare och på Sätra teater, söder om Stockholm, spelar de tillsammans med professionella skådespelare från Stadsteatern.

Göran Linden fick diagnosen Alzheimers sjukdom för några år sedan. Ingen som möter denne alerte och sympatiske 66-åring i dag skulle kunna gissa det. Sedan två år ingår han i en forskningsstudie vid Huddinge sjukhus och behandlas med en av de mediciner mot Alzheimers sjukdom som finns.

Hittade inte hem
Det började lite smygande för drygt tre år sedan, berättar Göran, när vi innan teaterbesöket sitter med kaffe och hembakt sockerkaka vid hans och hustrun Kerstins köksbord i Bredäng. Då hade juristutbildade Göran Linden varit pensionerad i några år från sitt administrativa arbete vid Stockholms universitet.

De första symtomen var inte så dramatiska. Han kunde glömma att plattan på spisen var på eller skriva fel siffror på blanketten när räkningarna skulle betalas. Senare hände det att han inte hittade hem när han var ute. Och han kunde läsa en debattartikel i tidningen utan att förstå vad som diskuterades.

Kerstin fick ständigt kontrollera vad Göran gjorde och hon fick stå ut med många aggressiva utfall från honom. Bekymmersrynkor visar sig i hennes ansikte när hon tänker tillbaka på hur det var.

Det var när Göran kände att han inte längre hade kontroll över tillvaron som han blev irriterad och aggressiv. Han som i alla år hade varit fena på att organisera och hålla många bollar i luften på jobbet. Han som med lätthet memorerat texter när han spelade teater.

Kerstin säger att hon blev rädd att Göran snabbt skulle bli hjälplös. Hon mindes hur det var när Görans mamma och moster blev Alzheimersjuka i 70-årsåldern. Samtidigt försökte hon kanske ibland förklara bort vad hon såg och kände.

– Göran har ju alltid varit lite av tankspridd professor.

De sex vuxna, utflugna barnen tog det lugnare. De tyckte att pappa var sig ganska lik. Tankspriddheten var de vana.

Kom med i forskningsstudie
När Göran och Kerstin förstod vad det handlade om erinrade sig Göran en tidningsartikel om Bengt Winblads forskning om Alzheimer vid Huddinge sjukhus. Han kontaktade geriatriska kliniken där och fick komma för omfattande undersökningar: minnestester, analys av cerebrospinalvätska, datortomografi och pet-positron emissionstomografi som mäter blodflödet i hjärnan.

Han beskriver livfullt pet-undersökningen som tog flera timmar att göra vid ett speciellt labb på Akademiska sjukhuset i Uppsala.

– De kokar soppan i källaren, skojar Göran om det radioaktivt märkta ämne som sprutades in i armen och gjorde att blodflödet i hjärnan kunde avläsas.

Undersökningsresultaten visade att han hade Alzheimers sjukdom. Eftersom Göran inte hade så svåra symtom skulle han få pröva ett nytt läkemedel. Han kom med i en forskningsstudie, som då startade vid Huddinge sjukhus. Behandlingen skulle regelbundet utvärderas med olika undersökningar för att mäta effekterna av medicinen.

Den medicin han tar heter Exelon. Den hämmar nedbrytningen av signalsubstansen acetylkolin som behövs för överföringen av nervimpulser i hjärnan. Göran Linden öppnar ett skåp i köket och tar ner medicinburken. Han visar fram den och pekar på prislappen. Kring 1 700 kronor är priset för hundra tabletter. Det är fruktansvärt dyrt, tycker han. Men medicinen har gett honom ett normalt liv tillbaka. I början kände han sig sjösjuk av tabletterna, men biverkningen minskade efter hand. Successivt fick han öka till maximal dos på 12 mg per dag.

Det tog ungefär ett halvår innan han kände någon effekt.

Framåt höstkanten 1998 tyckte han att minnet och tankeförmågan fungerade bra igen. Särskilt viktigt för honom var att han kunde komma ihåg sina repliker när han skulle spela teater och att han inte hetsade upp sig och blev aggressiv som tidigare.

»En djävulsk sjukdom«
Göran svarar lite motvilligt på frågor om hur han kände sig när han fick diagnosen och om han är orolig för att demenssymtomen ska visa sig igen. Visst svängde det en del i humöret och han har varit nedstämd i perioder. Men Göran använder ändå kraftuttryck när han ska beskriva Alzheimer.

– Det är en djävulsk sjukdom, säger han.

Kanske är den särskilt hemsk för den som har ett livligt intellekt och många järn i elden. Det är tydligt att han helst vill lägga sjukdomstiden bakom sig. Mycket hellre talar Göran Linden om teaterarbetet. Han har mycket att berätta om hur det var när han förra sommaren spelade fars i Hågelbyparken utanför Stockholm med Berit Carlberg. Eller om när han var med i filmer regisserade av Bo Widerberg och Lars Molin.

Teatern som terapi
Göran Linden är en distingerad herre med mustasch och pondus. Han är liksom själva urtypen för en engelsk gentleman. Utseendet passar bra i reklam både på film och i tidningar. Han visar en tjock pärm med urklipp från flera års modellarbete vid sidan av arbetet på universitetet.

– Jag skulle inte klara mig utan teater. Det är ett slags gift. Att agera och spela teater är min terapi. Varför skulle jag betala för att ligga på en soffa…

Göran Linden växte upp på Kungsholmen i ett hem där man umgicks mycket med teaterfolk. Som ung var han med i den litterära föreningen Metamorfos med kamrater som Lasse Söderberg och Catrin Westerlund. Han brukade söndagspromenera förbi nk på Hamngatan med Bonniers litterära magasin under armen, för att markera att han var konstnär och bohem. Men sedan valde han juridiken när han skulle bestämma sig för ett yrke. Det var inte riktigt accepterat att vara skådespelare när jag var ung, säger han.

Han och Kerstin var så unga när de gifte sig att de fick »gå till kungs«. De sex barnen har flyttat hemifrån för länge sedan och har egna familjer, men de är inte ensamma i lägenheten för det. Den delas med yorkshireterriern Frida och den grårandiga bondkatten Ellen.

Tydlig förbättring av hjärnans blodflöde
Vi åker till teatern som ligger i den före detta ungdomsgården i Sätra, behändigt nära hemmet . Göran Linden morsar på kompisarna innan han förbereder sig för föreställningen och omvandlingen till överliggaren »Goethe« som sitter på en parkbänk och snackar med kompisarna »Sillstryparn« och »Stockholmarn«. Här är Göran Linden i sitt esse. Repliker, minspel och agerande sitter perfekt. Han går rätt in i sin Chaplinliknande figur.

Drygt en vecka efter intervjun ringer en glad Göran Linden och berättar att han fått veta resultatet av en uppföljande pet-undersökning. Den visade en tydlig förbättring av blodflödet i hjärnan och Göran Linden hoppas naturligtvis att förbättringen ska bli bestående.

Senaste jobben

Hämtar fler artiklar
Till Vårdfokus startsida