Psykvård viktig i Bosnien Men för barnen saknas resurser

Alla har drabbats av kriget och hjälpbehovet är mycket stort, inte minst av psykiatrisjuksköterskor, säger sjuksköterskan och vårdläraren Britt-Mari Gullbrand som deltar i en utbildningssatsning i Bosnien-Hercegovina.     

Det är inte mer än några år sedan kriget i
Bosnien-Hercegovina tog slut. Ett krig som på bara några år ödelade landet och slog sönder infrastrukturen.

Samtidigt har det kriget delvis hamnat i bakgrunden. I våra tankar finns i dag mest det mer närliggande kriget i Kosovo.

De senaste åren och medan bomberna föll över Jugoslavien och Kosovo har det hänt en hel del på andra sidan gränsen. En som vet är psykiatrisjuksköterskan och vårdläraren Britt-Mari Gullbrand.

I höstas gjorde hon sitt fjärde besök i
Bosnien-Hercegovina på bara ett par år, som deltagare i Östeuropakommitténs projektgrupp swebih (Swedish Psychiatric, Social and Rehabilitation Project för Bosnia-Hercegovina).

– Myndigheterna har kommit över-ens om ett enhetligt psykiatriprogram. Psykiatrin är till skillnad mot i många andra länder högprioriterad. Alla har ju på ett eller annat sätt drabbats av kriget och behovet är stort, säger Britt-Mari Gullbrand, som anser att den här enigheten är anmärkningsvärd.

Kriget splittrade Bosnien-Hercegovina. Serber, kroater och muslimer stred mot varandra. En speciell serbisk republik bildades och konflikten mellan den och övriga delen av landet var mycket stor. Nu har det dock skett positiva förändringar.

Börjat samarbeta igen
– Folk som arbetade tillsammans före kriget, men inte haft att göra med varandra på åtta år, har åter börjat samarbeta. Mitt intryck är att serberna efter kriget i Kosovo känner att Jugoslavien inte längre är något större stöd för framtiden.

I Bosnien-Hercegovina finns ett antal så kallade mentala center, men personal saknas. Situationen för barn är speciellt svår – i hela landet finns till exempel bara en enda barnpsykiater.

– Bristen på psykiatrisjuksköterskor är stor. Finns det några har de haft en underordnad ställning i förhållande till läkare och psykologer, säger Britt-Mari Gullbrand.

Sjuksköterskeutbildningen har inte varit tillräckligt avancerad utan legat på undersköterskenivå. Resten av kunskaperna har man fått på arbetsplatsen.
Under 2000 ska en ny fyraårig utbildning starta. Den kommer att ligga på gymnasienivå och de färdigutbildade kommer att vara i 20-årsåldern. Lärarna är huvudsakligen läkare och några omvårdnadslärare finns inte i dag.

Utbildar lärare
Det är här som swebih och Britt-Mari Gullbrand kommer in. Som del i ett projekt om kunskapsöverföring ska tio sjuksköterskor från olika delar av Bosnien-Hercegovina (dock inte den serbiska republiken) utbildas för att sedan kunna utbilda andra.

– Min uppgift är att starta utbildningen av de tio sjuksköterskorna, få i gång ett samarbete mellan ministeriet och skolan samt att få tag på lämpliga personer som lärare, med både pedagogisk och klinisk erfarenhet, berättar Britt-Mari Gullbrand.

Tanken är sedan att liknande verksamhet även ska komma i gång i den serbiska republiken.

– Det har tidigare varit svårt att komma in där. Nu har dock öppenheten ökat och vi har blivit välkomnade även i den serbiska republiken.

Projektet finansieras av det svenska biståndsorganet Sida och i förutsättningarna sägs att pengarna enbart får gå till offentligt finansierad verksamhet.

– Vi får pengar för ett år i taget, men jag tror att stödet kommer att fortsätta i tre år till. Man har också sagt att arbetet ska vara långsiktigt och det tar tid att bygga upp en bra sjuksköterskeutbildning, säger Britt-Mari Gullbrand.

(Hälso- och sjukvårdens Östeuropakommitté bildades, bland annat av Vårdförbundet, 1992 för att stödja utvecklingen av hälso- och sjukvården i Östeuropa. Ett 30-tal organisationer med anknytning till hälso- och sjukvården är medlemmar. Projektet leds av Lars Jakobsson, professor i psykiatri i Umeå.)