Regionerna pressar priset på hyrsjuksköterskor

Kostnaderna för inhyrd vårdpersonal har skjutit i höjden. Nu kommer regionernas motdrag för att minska utgifterna och behålla egen personal. Alla regioner går ihop och tecknar ett gemensamt upphandlingsavtal. Men bland hyrsjuksköterskorna växer missnöjet.

Regionerna vill nu i ett slag få bukt med både de ökade kostnaderna för hyrpersonal och den höga omsättningen av personal. Förra året utgjorde kostnaden för bemanningspersonal nästan 4 procent av de totala personalkostnaderna.

Därför går alla 21 regioner ihop i ett gemensamt nytt ramavtal för upphandling av bemanningspersonal i vården. Förberedelserna har pågått i ett år och underlaget väntas presenteras i april. Genom att ligga på samma prisnivåer och ge samma förutsättningar i alla regioner hoppas regionerna minska kostnaden och få bättre kontinuitet och kvalitet i vården.

– Ja, vi vill att kostnaden ska minska. Men framför allt vill regionerna få mer för pengarna. Vi vill se en högre kvalitet på det vi hyr in och säkerställa vissa parametrar, som till exempel vilken erfarenhet sjuksköterskorna har. I dag är det väldigt olika krav som ställs i regionerna, ibland ett års erfarenhet, ibland två, säger Stefan Petersson, projektledare för ramavtalet på Sveriges kommuner och regioner, SKR.

”Markant sämre ersättning”

Under det senaste årets arbete med att ta fram ett förslag har bemanningsföretagen bjudits in till diskussioner.

Företagen har reagerat på att de nya ersättningsnivåerna ligger för lågt. Ett av de största bemanningsföretagen är Dedicare, som i dag har upphandlats i 17 av 21 regioner. Dedicares vd Eva Brunnberg tycker att de därför har goda möjligheter att jämföra dagens avtal med det kommande. Företaget har räknat ut att de föreslagna ersättningarna ligger 10-15 procent lägre än dagens.

– De är markant sämre än i dag. Det oroar mig att det kommer bli svårare för oss att attrahera sjuksköterskor för att arbeta i regionerna. Det finns en risk att de väljer privata vårdgivare, eller att arbeta i Norge eller Danmark, i stället. Eller väljer att lämna yrket helt och hållet, säger hon.

Hon menar att tidpunkten är känslig efter pandemin, när många sjuksköterskor har arbetat hårt.

– Regionerna tar en stor risk när de försämrar villkoren, för vi behöver ju föra över de sänkta ersättningarna till sjuksköterskorna.

Men kan inte ni stå för en del av sänkningen genom att minska er vinst?

– Möjligen till en del. Men branschen som helhet har bara en rörelsemarginal på ungefär två procent.

Nu återstår att se hur följsamma regionerna är till de åsikter som kommit in. SKR har efter det inte gått ut offentligt med vad den nya timersättningen kommer att ligga på.

Själva upphandlingen görs inte av SKR, utan av regionerna tillsammans, genom att Västra Götalandsregionen agerar som upphandlande myndighet.

Strävat mot ett oberoende

Regionerna har länge kämpat för att minska användningen av den kostsamma hyrpersonalen. Målet var ett oberoende vid ingången av 2019. Det lyckades inte och sedan kom den personalkrävande pandemin.

I dag skiljer sig priserna – och därmed ersättningen till personalen – mycket mellan olika regioner och vårdgivare. Många sjuksköterskor som arbetar i bemanningsbranschen är mycket kritiska till att regionerna tänker ha samma och lägre arvoden. En av dem är Milo Bescher, som sedan flera år arbetar som hyrsjuksköterska, eller ”konsultsjuksköterska”, ett uttryck han själv använder som blivit vanligare.

– Regionerna försöker genom det nya gemensamma avtalet begränsa sjuksköterskors fria arbetsmarknad. De låter inte tillgång och efterfrågan styra priset på tjänsten. De försöker tvinga in oss som valt att arbeta inom bemanning, eller vill börja, till att arbeta som anställda i regionerna. Om jag jämför den ersättning jag sett i förslaget med de uppdrag jag tackar ja till i dag, så är den halverad, säger han.

Han är administratör i en Facebook-grupp för bemanningssjuksköterskor. Där pågår en intensiv diskussion och många protesterar mot det nya gemensamma ramavtalet.

– Det här kommer vi inte att acceptera. Vi behöver organisera oss och tacka nej till uppdrag med de nya låga ersättningsnivåerna. Vi viker inte undan nu. Regionerna kan inte vara utan personal, och så länge de inte tar tag i det egentliga problemet, som är de dåliga villkoren för de fast anställda, så behöver de bemanningssjuksköterskor, säger han.

Enligt honom kan en bemanningssjuksköterska som har hög kompetens, är flexibel, kan flytta på sig i landet och arbeta skift tjäna 65 000 till 100 000 kronor i månaden.

Är inte det rimligt att regionerna tycker att bemanningspersonal börjat kosta för mycket?

– Sjuksköterskor behöver värderas högt. Vi har lång högskoleutbildning och stort ansvar. Det är typiskt att just sjuksköterskor som är konsulter får kritik för lönen. Men i slutändan är det bra för patienterna om de som vårdar dem har goda villkor och arbetsmiljö.

Karenstid på ett år i förslaget

Enligt det första förslaget skulle en karenstid på ett år införas. Den skulle innebära att läkare och sjuksköterskor som varit anställda i en region skulle kunna få bemanningsuppdrag i samma region tidigast efter ett år.

Karenstiden blev som ett rött skynke för Vårdförbundet. Kirsi Piispanen, förbundsjurist, menar att karenstiden inte gagnar vare sig vårdkvalitet eller arbetsmiljö.

– Som facklig organisation ser vi det nästan som ett yrkesförbud. Vi vet inte hur karensregeln är utformad ännu, men att över huvud taget ha en verkar väldigt märkligt. Vissa sjuksköterskor önskar sluta vara anställda i regionen och i stället arbeta för en privat arbetsgivare. Det är märkligt att regionen ska ge direktiv till ett bemanningsföretag om vilka av deras anställda som ska utföra uppdrag hos regionen utöver de kompetenskrav som gäller. Då väljer de bort personer med goda kunskaper och måste leta efter någon annan, säger hon.

Stefan Petersson, projektledare på SKR, poängterar att regeln för karenstid inte är fastställd än, men att den är viktig:

– Sjukvården har behov av stabilitet, personal som utvecklar vården och samarbetar med lärosäten. Regionerna vill minska risken för dålig arbetsmiljö, som alltför stor personalomsättning leder till, och sämre kontinuitet, säger han.

Är det tillåtet för regionerna att gå ihop i en upphandling av vårdpersonal, är inte det en form av kartellbildning?

– Det här är inte konstigare än att SKR har en inköpscentral där kommuner och regioner går ihop och gör upphandlingar. Vi har jurister med oss i arbetet, och hade det varit kartellbildning hade vi inte jobbat vidare med frågan.

Det nya ramavtalet ska förhandlas med Vårdförbundet lokalt i varje region.

– För oss är det viktigt att förhandlingen sker där våra medlemmar finns. De har störst kunskap om vad som fungerar där och kan ta ställning till underlaget. Det är stor skillnad mellan regionerna vad som är mest lämpligt. Om våra avdelningar har invändningar önskar vi såklart att arbetsgivarna seriöst tar hänsyn till det, säger Kirsi Piispanen på Vårdförbundet.