Rubrik saknas.

»För de allra flesta är julen en högtid att se fram emot. Men för många barn i vårt land är julhelgen inte alls något roligt. Tvärtom.

I själva verket är detta en tid då många faktiskt har det svårare än vanligt.«
Citatet är hämtat från Bris hemsida, och har sin bakgrund i all den erfarenhet av barn och ungdomar som ringer till organisationen med sin förtvivlan under julhelgerna.

Barn som inte orkar ha någon förväntan inför julen, som inte har någon tillflyktsort när julen handlar om ett enda
utdraget spritfestande.

Det är svårt att finna orden för det lidande barnen i alkoholistfamiljer utsätts för. Så många gånger har det beskrivits genom åren, i forskarrapporter, i artiklar, i romaner, i skillingtryck och i pamfletter från nykterhetsrörelsen redan för hundra år sedan.

Och ändå, i Sverige 2005, måste det återigen beskrivas. För nu ökar våldet mot både kvinnor och barn. Förklaringen är den allt högre alkoholkonsumtionen i landet.

Sverige har tvingats lämna sin tidigare alkoholpolitik att med höga priser minska konsumtionen och därmed begränsa alkoholens skadeverkningar. Från 1996 till 2003 ökade konsumtionen i landet med nästan en tredjedel.

Därmed har följt att den alkoholrelaterade dödligheten återigen börjat öka. Våldet ökar, inte minst i hemmet, liksom rattfylleriet. Alkoholrelaterade sjukdomar ökar pressen på vården och sjukskrivningarnas samband med alkoholkonsumtionen diskuteras.

Alkoholens skadeverkningar märks på i stort sett alla samhällsområden. Enligt tco:s beräkningar kostade alkoholskadorna 150 miljarder kronor 2002 och då hade siffran ökat med 20 miljarder bara på några år. Pengar som kunde ha använts till andra behov i samhället.

I det här numret av Vårdfacket tar vi upp problemet med missbruk på arbetsplatsen, en företeelse som också kan väntas öka i takt med den högre alkoholkonsumtionen.

För den som var med i det tidiga 80-talets arbete mot missbruk på arbetsplatserna finns det en del att lära. I den tidens anda ansågs missbruket vara allas angelägenhet. I solidaritet med den sjuke missbrukaren skulle man själv ställa upp och avstå från alkohol i alla sammanhang där missbrukaren var med, till exempel på personalfester. Gärna också försöka ta över ansvaret och hjälpa sin arbetskamrat ur missbruket.

Med modern missbruksbehandling har det här sättet att agera snarare visat sig befästa missbruket. Därför står det i vår ruta med goda råd till arbetskamrater (sidan 19) att man inte ska försöka lösa sin arbetskamrats sociala problem eller själv diagnostisera, och att man måste sätta gränser för sitt engagemang.

Detta innebär naturligtvis inte att arbetskamraten ska lämnas utanför en gemenskap eller inte bemötas med respekt.

Eller att engagemanget i alkoholfrågan inte behövs. I takt med att alkoholen flödar och problemen växer till gigantiska mått skulle det också behövas en motkraft i form av en ny stark folkrörelse.

Hämtar fler artiklar
Till Vårdfokus startsida