Rubrik saknas.

På väg ut från bion träffar jag en bekant och får en lektion i praktisk solidaritet. Det blir en påminnelse om den plågsamma verklighet så många av världens kvinnor tvingas leva i.

Filmen »Vera Drake« beskriver en tid i England när aborter fortfarande var förbjudna och mer eller mindre idealistiska kvinnor hjälpte andra kvinnor till illegala aborter. I en rad scener beskrivs i filmen den vånda, rädsla och fysiska smärta dessa ingrepp innebar för de gravida kvinnorna.

Med de plågsamma bilderna på näthinnan (men ändå med tanken »tack och lov att vi lämnat detta bakom oss«), stöter jag alltså på denna bekant på väg ut från bion. Hon berättar att hon deltar i ett nätverk som gömmer en flykting och undrar om jag vill bidra ekonomiskt till det arbetet. Flyktingen är en kvinna som misshandlats och utsatts för övergrepp i sitt hemland, ett land där kvinnor i hennes situation inte har en chans att hävda sin rätt.

Plötsligt är 50-talets England inte långt borta. Den rätt att bestämma över sin kropp som de flesta västerländska kvinnor har kämpat sig till är ingen självklarhet för en stor del av världens kvinnor.

Någon vecka senare väljer den katolska kyrkan en ny påve. En samling åldrade män som levt sina liv i celibat gör sitt val. Den nye påven betraktas som konservativ och bevakar kyrkans dogmer strängt. Vi kan alltså inte vänta oss någon förändring i den sexualmoral som leder till att tusentals människor dör varje år, i samband med illegala aborter och i aids.

Människans stora behov av andlighet borde kunna befrias från dessa kärlekslösa dogmer som grundar sig på en medeltida syn
på kvinnokroppen som något orent. Och Bibelns kärleks-
budskap renodlas från männens maktfullkomliga tolkningsföreträde.

Under befolkningskonferensen i Kairo 1994 definierades sexuell och reproduktiv hälsa för första gången som en del av de mänskliga rättigheterna. Den konferensen fick sin uppföljare i Stockholm för en knapp månad sedan (läs mer om konferensen på sidan 12).

I vissa delar av Afrika dör var 16:e gravid kvinna – mot en på 4 000 i Västeuropa.

Konferensen slutsats blev att en satsning på kvinnors reproduktiva hälsa också är en investering i landets ekonomiska och sociala utveckling. Med tillgång till preventivmedel och aborter stängs inte kvinnor tidigt in i barnrika äktenskap, i ett totalt beroende av sina män. De får en chans att utbilda sig och bidra till familjens och landets ekonomi.

»Det är en hörnsten för att bekämpa fattigdomen i världen«, sa Thoraya Obaid, chef för fn:s befolkningsfond.

Låt oss alla bidra till att sprida den insikten, i alla
sammanhang där mörka krafter hävdar att kvinnan ska ställa sin kropp till förfogande för trosuppfattningar och mäns maktutövande.