Rubrik saknas.

När mannen kliver in i rummet sitter kvinnorna längs väggarna, spända och försvarsberedda. Luften vibrerar av spänning. Vad ska hända?

Minnet av scenen dyker upp när jag läser vår artikel
om konflikthantering (sidan 8-10). Den fanns i en tv-dokumentär från ett svensk sjukhus för en tid sedan. Känslan av den oerhört konfliktladdade scenen har dröjt sig kvar. Mest för att fortsättningen blir så märklig.

Mannen som kommer till personalrummet på avdelningen har nämligen inget budskap som en utomstående kan uppfatta som särskilt fientligt. Han är ansvarig för sjukhusets byggnader och kommer med ett förslag till ombyggnad på avdelningen. Rösten stockar sig när han försöker tränga igenom motståndet och förklara sitt ärende. Så småningom kommer en motvillig diskussion i gång med många indignerade suckar.

Budskapet är »vi vet nog hur det är, ledningen kommer aldrig med något positivt, vi får ändå aldrig något att säga till om«.

Attityden känns igen när personalen på akuten i Kalmar i vår artikel berättar om när de fick en tårta över och gick med den till en annan klinik. »Kommer de med tårta – då måste det vara något jävelskap på gång« blev reaktionen.

Misstron som präglar arbetsklimatet på många av vårdens arbetsplatser har naturligtvis en bakgrund. Det är långt till beslutsfattare. Omorganisationer och andre beslut som berör verksamheten dimper ner utan förvarning. Arbetet är stressigt, arbetsledningen brister. Så utvecklas det negativa arbetsklimatet där till slut känslan växer sig allt starkare av att »det spelar ingen roll vad jag gör, det är lika eländigt ändå«.

Stämningen blir negativ och destruktiv, ingen tar ansvar för helhet och utveckling.

Exemplet Kalmar visar att det går att göra något på den egna arbetsplatsen, även om de ursprungliga orsakerna till det negativa arbetsklimatet finns kvar.

Som en motvikt mot de förhärskande negativa uppfattningarna har man tagit fram positiva ledord som »du är värd långt mer än du tror« och »du kan lära dig allt«.

Även om förändringsarbetet har känts provocerande för en del, så har man redan märkt resultat. Nyanställda och vikarier märker av det mer positiva arbetsklimatet och känner sig bättre bemötta.

Troligen kan de positiva effekterna bli ännu fler på sikt. Det kan handla om att inspireras till utvecklingsarbete och därmed stärka sin yrkesidentitet. Att alla deltar i skapandet av arbetsorganisationen på ett konstruktivt sätt. Och främst vinner naturligtvis patienterna på att arbetsglädjen ökar.

I Kalmar har man varit noga med att utgå från patienten och se arbetsmiljön som en integrerad del av hela vårdmiljön.

Möjligheterna i denna positiva utveckling är enorma. Konstruktiva, starka och framåtsyftande arbetsgrupper kan bli viktiga faktorer för att påverka också de strukturer som ursprungligen skapade problemen.

Hämtar fler artiklar
Till Vårdfokus startsida