Rubrik saknas.

När jag tog min sjuksköterskexamen fick jag en fin present. En påse med erfarenhet.

Det stod »erfarenhet, att släppa ut lite i taget i lagoma doser« på påsen, och den var från min moster som är sjuksköterska. Det var en väldigt fin present, den bästa jag kunde få! Hur mycket klinisk respektive teoretisk utbildning det ska vara i en lagom bra sjuksköterskeutbildning är det ofta debatt om. Helst mer av allt men på samma tid, får jag känslan av. Balansen är inte helt självklar. Som nyfärdig syster kunde jag svära och förkasta all teori och allt »flummigt« som vi hade läst och teoretiserat kring. Nu, några år senare, är jag inte lika säker på att allt pluggande var förgäves.

Sedan finns det förstås moment i utbildningen som jag saknar; som narkossköterska vill jag självklart se varenda sjuksköterskestudent fixa en fri luftväg. Jag kan tänka mig att om man är avdelningssyrra ser man mycket till organisationsförmågan, och distriktssköterskan önskar nog att kunskapen om hälsoprevention vore betydligt högre. Vi lite och mycket äldre kolleger har ibland en tendens att gnälla över hur lite som de yngre kan om olika saker. Hur oerfarna de är.

En del verkar tro att erfarenhet är lika med hur gammal man är. Jag tror inte att svaret är så enkelt. Det handlar mer om vad vi gör med vår erfarenhet; var vi gömmer alla upplevelser, alla gånger vi har gjort något bra – och de gånger vi klantat oss. Ibland blir jag full i skratt, som den gången jag hade en blivande sjuksköterska med mig som elev. Hon var betydligt äldre än jag och skulle gå med mig en dag och se vad jag som narkossköterska gjorde i samband med operationen.
När vi presenterade oss för patienten spände den gamle herrn ögonen i henne och sa: »Se nu till att DU som är erfaren sköter det här med narkosen. Jag vill INTE att flicksnärtan ska ha död på mig!«

Jag hoppas verkligen att jag kan blanda den erfarenhet jag plockar upp – varenda dag – med en stor portion tålamod och en massa respekt. Så att det kan sippra ut massor med goda råd och uppmuntran när jag själv ska försöka dela med mig. Kanske kan jag också så småningom knyta ihop en liten påse med det bästa man kan få, som present till någon som behöver det.