Rubrik saknas.

Tänk att tillbringa de sista tio åren av sitt jordeliv med bara kvinnor. Närmare helvetet än så kommer jag inte i fantasin.

2 september 2005

För 25 år sedan arbetade jag extra på långvården medan jag läste till sjuksköterska. Sjukhuset hade en manlig avdelning och en kvinnlig. Varför inte en blandad sal? Själv skulle jag inte vilja tillbringa mina sista år med bara kvinnor.

Så sent som 1979 hade Sverige ett budgetöverskott och det fanns pengar till vård. I dag tvingas vi prioritera och valen är många gånger upprörande. Vi kan inte få både och utan tvingas välja antingen eller för att skattepengarna inte räcker till. Är det då försvarbart att ha sängplatser på sjukhusen stående tomma för att det råkar vara en manlig patient och en kvinnlig plats? Är det inte lite förlegat? Varför delade man upp salarna efter könstillhörighet från början? Av sedlighetsskäl? Möjligheten att de genomsjuka patienter som ligger inne med nyopererade magar, dränage, kateter och syrgas skulle orka ha något sexuellt för sig är näst intill försumbar (och om så vore unnar jag dem det av hela hjärtat – det är friskvård).

I de stunder när man velat ge en svårt sjuk cancerpatient ett enkelrum för att han ska kunna vara tillsammans med sina anhöriga, men tvingats låta bli för att det i praktiken skulle ha inneburit att en annan man och kvinna fått dela rum, kanske man bör ifrågasätta vad man håller på med. Eller när patienter som borde ha lagts in får åka hem igen för att det inte finns någon kvinnlig plats. Jag har svårt att tro att man skulle känna sig mer utelämnad eller blottad på en mixad sal om det patientnära arbetet sköts som rutinen föreskriver, med ett fördraget skynke emellan. Kanske skulle man lättare kunna hitta patienter som passar ihop om man fick mixa lite. En del vill ha det knäpp tyst och andra vill se på tv hela natten och det är inte könsbundet.

Jag menar inte att man konsekvent skulle mixa för mixandets skull, men att möjligheten skulle finnas. Det finns säkert gånger när det är rent olämpligt, men då bör man agera med samma lyhördhet som annars. Jag tror till exempel att det skulle kunna vara jobbigt för tonåringar, en tid då hormonerna rusar runt i kroppen och allt är pinsamt. Jag tror också att det kan finnas äldre damer eller kvinnor från andra kulturer som inte vill dela rum med en man och då får man ta hänsyn till det. Men jag tycker att möjligheten bör diskuteras.

Hämtar fler artiklar
Till Vårdfokus startsida