Rubrik saknas.

Var är förmågan att föreställa sig vad som kan hända, undrade jag när jag lyssnade till utfrågningen i konstitutionsutskottet efter tsunamikatastrofen.

Det slog mig att det som fattades i organisationen inte var kunskap om hur man tar hand om människor i krislägen, inte heller viljan att hjälpa när man väl förstod vad som hänt. Det som fattades var fantasi. Förmågan att föreställa sig vad som kan hända. Där fanns det en stor tröghet. Kanske är det just fantasin som gör människan till människa. Utan fantasi kan man inte äga empati, för det krävs en förmåga att sätta sig in i en annan människas situation. Utan fantasi finns inga visioner och en ledare utan visioner är inte mycket att ha. Fantasi inbegriper möjligheten till flexibilitet, att kunna föreställa sig flera alternativ och scenarier. Det sägs att en pessimist av två onda ting väljer båda, och egentligen är den livshållningen inte så tokig. Att vara beredd på det värsta och hoppas på det bästa. I själva begreppet katastrof som betyder tvär omkastning ligger ett moment av överraskning, det helt oväntade.

Det är min övertygelse att våra möjligheter att på ett bra sätt klara en pandemi, oavsett om det blir fågelinfluensa eller något annat vi inte väntat oss, är helt beroende av vår fantasi och därmed beredskap. Jag skulle föreslå att varje arbetsplats satte av tid för att fundera på vad som skulle kunna hända. Vad är värsta tänkbara scenario om fågelinfluensan skulle börja smitta från människa till människa? Vad gör vi om tusentals personer söker vård på grund av influensasymtom? Hur kan vi skydda oss på bästa sätt?

Jag anser att de planer som görs upp har mycket större chans att spegla verkligheten och fungera om de förankras hos all personal innan de fastställs. Att ha en väl förberedd personal minskar också risken för ryktesspridning och desinformation. Det farligaste som kan hända vid en pandemi är att en paniksituation uppstår. För att undvika det krävs fantasi och kunskap.

Einstein sa vid något tillfälle att fantasi är viktigare än kunskap. Naturligtvis är kunskap också avgörande i katastroflägen, men inte viktigast och särskilt inte om den aldrig kommer till användning för att det inte finns en beredskap att använda den. Och det bästa av allt: fantasi är gratis.

Hämtar fler artiklar
Till Vårdfokus startsida