Rubrik saknas.

Nyligen fick jag den stora förmånen att ta del av de militära hemligheter kvinnor sällan blir insyltade i. Jag har ätit av försvarets nödproviant i tre dygn i väntan på att bli räddad.

Präriegrytan, en helkonserv med samma halveringstid som radioaktivt plutonium, höll mej vaken en hel natt, elva år gamla Mariekex och burkpyttipanna – allt slank tacksamt ned när man var hungrig. Och hungrig blev man efter att har varit inblåst i flera dygn på Gotska Sandön.

Syftet med resan var att skriva ett slutna rummet-drama där människor blir utlämnade till varandra på en ö utan elförsörjning. 80 personer hade kommit. Vi bodde i stugor och tält. Men förr eller senare blir det man fantiserar ihop verklighet och det var just vad som hände. Båten som skulle hämta oss kunde inte komma på grund av blåsten, stora mörkblå vågor med frustande vitt skum vräkte över stränderna. En hållare till huvudsäkringen brann upp och det blev strömlöst. Jag vet inte hur många gånger jag bara av vana försökte trycka på strömbrytaren. Ur kranarna kom inget vatten.

När beskedet kom om att hemresan skjutits på framtiden blev många irriterade över att veckans planering föll ihop som ett korthus, men bestörtningen förbyttes i glädje när militärmaten anlände. Återseendets glädje hos de män som gjort exercisen visste inga gränser när man mindes Död mans finger (Bullens pilsnerkorv på burk) och Ärtsoppan med stort Ä. Efter tre dagar utan bröd då brorsan och jag hade vandrat över tio mil och mathallucinerat (strumporna gick att kompostera efter det) hittade vi ett paket knäckebröd som någon glömt kvar. Nogsamt räknade vi skivorna innan vi delade dem rättvist med våra stuggrannar. Så gott det var! Och när strömmen kom tillbaka gick alla och log lika lyckligt som om världsfred brutit ut.

Det märkliga var att ingen log på det viset innan elen försvann. Det får mej att fundera över ordet välbefinnande. Vad är välbefinnande egentligen? Kan man uppleva välbefinnande utan att först ha upplevt en brist? Att få dricka vatten när man är törstig? Vila efter en lång vandring? Smärtfrihet efter en tid av plåga? Vänskap när man känt sig ensam? Kanske beror lyckan inte på det faktiska tillståndet. Kanske är det i själva längtan som lyckan och välbefinnandet föds.