Rumsrent igen med oavlönade i vården

Förr närmast tabu, i dag ett viktigt inslag i vården. Allt fler frivilliga krafter deltar i den svenska hälso- och sjukvården. Och utvecklingen har gått snabbt, det visar en studie som har gjorts för Socialstyrelsens räkning.

4 september 2000

– Trenden är tydlig. Volontärer i svensk sjukvård är ett typiskt 90-talsfenomen. Det förekom knappt tidigare. Nu går det i snabb takt. Volontärverksamheterna har vuxit i antal bara under det sista året, säger doktorand Anna Whitaker vid Ersta Sköndals högskola.

För Socialstyrelsens räkning har hon som en av de första i landet studerat förekomsten av svensk volontärmedverkan vid vård och omsorg i livets slutskede.

När Anna Whitaker gjorde sin studie i slutet av förra året var hon i kontakt med 15 svenska hospice och palliativa enheter. Vid nio av dessa fanns det volontärer knutna till verksamheterna. Totalt rörde det sig om ett hundratal personer som av ideella skäl och utan lön deltog i vården.

Två av enheterna drivs i offentlig regi – Kålltorps kommunala hospiceavdelning i Göteborg och Gästhemmet Vitsippan vid geriatriska kliniken i Örebro. Resten är enskilda stiftelser eller föreningar.

Del av hospicefilosofin
– Från början förekom volontärer nästan enbart vid hospice drivna av privata stiftelser. De är i regel ganska välbemannade och välorganiserade. Volontärverksamheten är en viktig del av vårdkulturen i hospicefilosofin, säger Anna Whitaker och hänvisar till Storbritannien där hospicevården utvecklades under 1970- och 80-talen, från en handfull hospice till mer än 200 i dag.

Till skillnad från Sverige har det i England länge funnits en utbredd volontärverksamhet inom socialvården och hälso- och sjukvården. Tio miljoner människor bidrar varje vecka med 100 miljoner timmar frivilligt arbete. Även i usa är det vanligt med frivilligarbetare i vården.

Hospiceorganisationerna, som har stark anknytning till den kristna kyrkan, har av tradition alltid varit beroende av donationer, gåvor och insamlingar av olika slag. Det finns uppskattningsvis 30 000 volontärer involverade i den engelska hospicevården i dag.

– Trenden i Sverige är att intresset för volontärer smittar av sig till den offentliga vården, säger Anna Whitaker, vars kartläggning på intet sätt är heltäckande.

I hela landet finns det drygt 185 palliativa enheter, varav ett 70-tal drivs i enskild regi. Utöver de 15 enheter som ingår i Anna Whitakers undersökning var hon i kontakt med ytterligare sex hospice eller palliativa enheter som planerade eller diskuterade att ta in volontärer i den dagliga verksamheten. Alla sex enheter drivs i antingen kommunal eller landstingsregi.

Under senare tid har hon fått ett flertal förfrågningar från verksamhetsansvariga inom sjukvården om rapporten, men också intresserade frågor om vart de kan vända sig för att få kunskap om hur volontärverksamheter startas och bedrivs på bästa sätt.

Personalen räcker inte till
– Jag är inte så säker på att det är av samma vårdideologiska skäl som man plockar in volontärer i den offentliga vården. Rent krasst handlar det nog, åtminstone på en del håll, om att personalen inte räcker till, säger Anna Whitaker.

Hon poängterar dock att det rör sig om spekulationer. I sin undersökning har hon inte funnit några belägg för att det skulle vara på det viset, även om det förekommer en del uttalanden och kommentarer som bekräftar den bilden.

Anna Whitakers studie visar att initiativet till att ta in volontärer i verksamheten oftast kommer från personalen själv.

I Storbritannien är hospicerörelsen helt beroende av sina volontärer. Där utför också volontärerna en hel del uppgifter som åtminstone i dagsläget inte förekommer i Sverige. I England är det till exempel vanligt att volontärerna fungerar som transportörer, receptionister och administratörer.

Sätter guldkant på tillvaron
På frågan vad syftet är med volontärer här i Sverige är svaren från de olika enheterna tämligen likartade. Med volontärernas hjälp vill man höja kvaliteten på vården utan att för den skull ersätta personal. Volontärerna sätter lite »guldkant« på tillvaron, för de sjuka och deras anhöriga. Volontärerna är de som ska tillföra verksamheten det där »lilla extra« och de som ska föra in det »friska« i tillvaron.

Flera av dem som Anna Whitaker intervjuat anser att volontärernas erfarenheter och kunskaper är ett viktigt komplement till de professionella resurserna. Några betonar att volontärerna finns där för att tillfredsställa patienternas behov, inte för att hjälpa personalen.

Undantag finns dock. På de enheter där tiden – och personalen – är en bristvara blir volontärernas roll en annan än på de hospice där bemanningen är god. En avdelningssköterska berättar till exempel hur oerhört värdefullt det är med volontärer som kan vara hos de döende, när tiden inte räcker till för personalen. En annan sjuksköterska förklarar att de på hennes enhet inte skulle klara sig utan volontärer.

– Genom att öppna sjukvården och släppa in människor med olika erfarenheter tror jag att man kan skapa ett annat vård- och samtalsklimat för patienterna. Det blir möten människor emellan, inte bara mellan vårdare och patienter, säger Anna Whitaker.

Flera av de intervjuade betonar dock risken med att volontärerna tar över de sociala eller psykosociala funktionerna från personalen. Speciellt som den offentliga vården får allt svårare att hålla samma höga standard som tidigare.

– Har man volontärer för att det inte finns tillräckligt med personal tror jag att det blir knasigt. Då använder man frivilliga på ett sätt som gör att frivillighetens värde går förlorat. Volontärens insats, som bygger på engagemang, personliga erfarenheter och motiv, kanske byts ut mot förpliktelser, krav på ökad kompetens och ökat ansvar.

Sågs som välgörenhet
I Sverige var frivilliginsatser inom vården länge förknippade med ord som allmosor och välgörenhet, vilket inte minst handikapprörelsen starkt motsatte sig. Social omsorg och hälso- och sjukvård på lika villkor har länge varit en ledstjärna inom det svenska välfärdssystemet. Ingen ska behöva vara beroende av enskilda människors välvilja. Denna inställning tycks nu ha luckrats upp.

Det har även från fackligt håll funnits en stark misstro mot att ta in frivilligarbetare i vården.

Men i takt med att värderingarna i samhället förändrats har uppenbarligen även facken börjat ändra ståndpunkt.

– Mitt intryck är att man från fackligt håll överlag är positivt inställd till volontärer. På ett ställe är det till och med så att den fackliga representanten på arbetsplatsen fungerar som frivilligsamordnare, säger Anna Whitaker.

Konkreta uppgifter
Vad gör då volontärerna? På de flesta håll är deras insatser uppgiftsbetonade och konkreta. De bakar kakor till fikat, vattnar blommor, sköter akvarier, storhandlar, läser högt, spelar spel.

Men det finns också exempel på volontärer som agerar som lunchvärdinnor, festfixare och ledsagare.

Mindre vanligt, men ändå förekommande, är att det finns volontärer med specialkunskaper, exempelvis fotvårdare, frisörer och massörer. Detta är något som dessutom efterfrågas på flera av de hospice som inte har detta.

– Det brukar heta att volontärerna inte tar över de anställdas uppgifter utan är ett komplement till den professionella vården. Men som fotvårdare eller frisör ersätter man helt klart någon annan professionell utövare, säger Anna Whitaker.

På andra ställen ses volontärerna framför allt som en social eller psykosocial resurs. De sitter hos den sjuke och pratar om allt från väder och vind till djupare samtal om liv och död. Eller så finns de bara till hands, utan att säga så mycket. Att ha någon att hålla i handen kan vara gott nog för den som är svårt sjuk.

Hämtar fler artiklar
Till Vårdfokus startsida