Så lyckades vi

Vårdfacket har ringt runt till några chefer och företrädare där lönesamtalen fungerar bra.

12 maj 2003

Carina Asp, sjuksköterska och verksamhetschef
på akutmottagningen vid Höglandssjukhuset i Eksjö:

»Chefer och fackliga företrädare har utbildats i vad man ska tänka på vid individuell lönesättning, sedan har idéer om lönekriterier diskuterats med de anställda. Jag kopplar ihop samtal om lön med medarbetarsamtalet. Det blir naturligt att den som visar initiativförmåga och bidrar till verksamhetens utveckling får ett extra lönepåslag. Var och en av de omkring 50 medarbetare, som jag är verksamhetschef för, har en individuell utvecklingsplan.«

Marianne Olsson, sjuksköterska och avdelningsföreståndare
på vårdcentralen i Färgelanda, norr om Uddevalla:

»Jag förbereder och diskuterar lönerna i samråd med vårdcentralschefen, diskuterar lönen med medarbetarna under utvecklingssamtalet och har ett uppföljande samtal när den nya lönen har satts. De anställda har två veckor på sig att reagera på sin nya lön. En förutsättning för att det fungerar bra hos oss är att chefer och fackliga företrädare strävar åt samma håll. Men vi har den lönepott vi har ? det tar ibland mycket tid att strida för en 50-lapp eller 100-lapp.«

Kristina Gardell, samordnande chef för sjuksköterskorna
inom Gotlands vård och omsorg:

»Jag beslutar över lönerna för de 25 sjuksköterskor jag har chefsansvar för. Utan våra framtagna lönekriterier vore det svårt att få en rättvis bedömning av arbetsinsatserna, men vi behöver arbeta vidare med dem. På arbetsplatserna har vi haft djupgående diskussioner om vad som är viktigt för löneutvecklingen. Det blir tydligt att lönen är kopplad till kompetensutveckling. Lönespridningen har ökat i och med den nya förhandlingsordningen. En del kan få 1 000 kronor i lönepåslag, medan andra förstås får mindre.«

Kerstin Kjellman, företrädare på ortopedkliniken
på Karolinska sjukhuset i Stockholm:

»Vi har tagit fram lönekriterier där utbildning och arbetslivserfarenhet har betydelse, men också hur man är på jobbet. Avdelningsföreståndaren sätter lönerna och för att kunna göra en rättvis bedömning av arbetsinsatserna intervjuar han flera personer om hur var och en fungerar. Personalen märker att han har en tanke bakom lönesättningen. Här skiljer det omkring 10 000 kronor mellan den lägst och den högst betalda sjuksköterskan.«

Per-Olov Warringer, företrädare på rehabiliteringskliniken
i Karlshamn/Karlskrona, Blekingesjukhuset:

»Här har facket drivit fram en verksamhetsanalys som underlag för hur lönepotten ska fördelas. I stället för att fördela pengarna mekaniskt ska arbetsgivaren titta på vad varje verksamhet behöver. Fack och arbetsgivare har också tagit fram lönekriterier. Utan dem vore det en omöjlighet att sätta löner rättvist. Och det är viktigt att fack och arbetsgivare är överens om vilka de ska vara.«

Hämtar fler artiklar
Till Vårdfokus startsida