Så minskade de miljösvinnet – använder mindre plast på operation
Arbetet med tonsillbullarna har varit ett samarbete mellan flera enheter på Karolinska i Huddinge. Fr v operationssjuksköterskan Carina Axén på Barnoperation, läkaren Henrik Smeds, sektionschef på Öron-näsa-hals, undersköterskan Anette Nilsson och enhetschefen Veronica Fransson Farias, båda på Barnoperation. Foto: Alexander Donka
Artikelserie: Vården och klimatet

Så minskade de miljösvinnet – använder mindre plast på operation

Vilka engångsartiklar måste vi ha och vilka klarar vi oss utan? Det frågade sig en arbetsgrupp på Karolinska i Huddinge. Nu görs tonsill­operationerna bland annat utan operationsrockar — en åtgärd som sparar flera hundra kilo avfall varje år. 

Veronica Fransson Faria­s, anestesisjuksköterska och enhetschef på barnoperation, kikar in i en operationssal på Karolinska i Huddinge och hejar på sina medarbetare. Det är måndag morgon och operationssjuksköterskan Elber Alvarado Vitblo­m och undersköterskan Susanne Stenbäck bäddar i ordning inför en tonsill­operation. De lägger ut ett vitt cellulosa­lakan över britsen och ett värmetäcke. Tidigare använde de ett blått operationslakan i en galonaktig plast men för ett par år sedan beslutade enheten att gå över till papperslakan i stället.

Det är en del i avdelningens arbete för att minska sitt klimatavtryck.

— Vi försöker göra något som gör skillnad. Vi är ändå ålagda av sjukhusledningen att göra miljöaktiviteter årligen och då försöker vi vässa dem och göra något som får ett ordentligt avtryck, säger Veronica Fransson Farias.

”Det räcker inte med att säga att det här är en insats vi behöver göra för miljön.”

Veronica Fransson Farias

Deras barnoperationer blir sällan så blodiga att det är motiverat att använda plastlakan och därför gick det att byta ut dem mot papperslakan, förklarar hon. Förutom bytet från ett fossilt material till ett biologiskt, har det lett till att enheten minskat sitt avfall med 400 kilo per år.

Bytte ut tonsillbullarna

I höst tog de tillsammans med öron-näsa-hals-mottagningen ytterligare ett steg för att minska sopbergen. De bytte ut sina tonsillbullar — operationspaket för tonsilloperationer — mot nya med färre engångsprylar. Nu finns till exempel inte längre plastskålar, slangstrumpa och tejp. De har också plockat bort operationsrockarna och använder i stället vanliga plastförkläden.

De nya tonsillbullarna väger ett halvkilo mindre än de gamla. Tillsammans med Karolinska i Solna och Danderyds sjukhus, som gjort samma byte, beräknas de spara ytterligare 250 kilo avfall per år på den åtgärden. Avfall som annars skulle ha eldats upp, då material som kontaminerats sällan återvinns på grund av bland annat smittorisken.

Idén kom från en operatör på öron-näsa-hals-mottagningen. När Veronica Fransson Farias hörde den nappade hon direkt. Hon har själv ett starkt engagemang för klimatet. Hon sitter till exempel i organisationen Klimataktion Stockholms styrelse och är klimatinspiratör. Genom de erfarenheterna vet hon hur hon ska svara på bekymrade och kritiska frågor.

Men hon hade inte räknat med det motstånd som hon mötte under införandet av den mindre tonsillbullen.

— Det låter väldigt enkelt och lättsnutet att ta bort några saker ur en bulle. Men det är både operatörer och sjuksköterskor som man ska få med i att byta arbetssätt. Det räcker inte med att säga att det här är en insats vi behöver göra för miljön.

Veronica Fransson Farias och sektionschefen på öron-näsa-hals-mottagningen fick ha flera samtal med varje arbetsgrupp. Tillsammans försökte de bryta ner de gamla vanorna för att ta reda på hur långt de kunde gå utan att tumma på patientsäkerheten. En förutsättning för att kunna minska på engångsmaterialet vid tonsilloperationerna var att lämna det sterila arbetssättet för ett höggradigt rent. Och det var där som motståndet kom in.

Sterila tänket finns kvar

— Våra farhågor var att hygienen och patientsäkerheten skulle försämras. Men efter att ha jobbat med det nya tonsillsetet så har vi ändå i operationssjuksköterskegruppen kommit på ett arbetssätt som vi kan stå för. Tonsilloperationer anses inte vara sterila ingrepp, men vi menar att man alltid ska utgå från ett sterilt tänk med tanke på den operationsmiljö vi arbetar i.

Det säger Chatarina Durovic, operationssjuksköterska och skyddsombud för Vårdförbundet på barnoperation i Huddinge.

Hon upplever att operationssjuksköterskorna har fått säga sitt. Trots att rockarna är borta från tonsilloperationerna finns det sterila tänket kvar. Till förklädena bär de munskydd och sterila handskar. När de saknar något som förr fanns i operationskittet kan de komplettera med extra material som finns förberett i genomräckningsskåpet. Och den som känner sig otrygg med bara förkläde får hämta en rock.

Andra frågor om förändringen kunde handla om beslutsfattandet, berättar Veronica Fransson Farias: ”Ska verkligen operatörer på en annan enhet bestämma sådant som påverkar oss på vår avdelning?” ”Handlar det egentligen inte bara om att spara pengar?”

— Det svåra med att göra klimatvänliga omställningar — inte bara i vården — är att man måste göra en beteendeförändring. För att kunna införa något nytt så måste man få med sig kollegorna och göra dem delaktiga från början. Det får ta tid och man får ta det i omgångar, säger hon.

Så mycket slänger Karolinska Huddinge varje år

  • Ett vanligt år återvinns ungefär 60 ton av plastskräpet från Karolinska i Huddinge. För hela Karolinska, inklusive Solna, är summan 120 ton. Men under år 2020 var det bara 11 ton av Huddinges plastsopor som återvanns. Detta beror på flera saker, enligt Ewa Frank som är miljöhandläggare och miljösamordnare på Karolinska universitetssjukhuset. Bland annat att en del vårdbesök gjordes digitalt under pandemin. Men framför allt för att mycket av plasten som gick åt användes i covidvården. Ovissheten om coronaviruset gjorde att återvinningsföretagen inte vågade återvinna någon plast från sjukhusen när pandemin brutit ut. I stället slängdes det mesta som brännbart. Under hösten började återvinningsföretagen ta sjukhusets okontaminerade plast igen.
  • Allt engångsmaterial som kontaminerats faller in under kategorin brännbart. Under 2020 slängde Karolinska i Huddinge 1 400 ton sopor som brännbart, vilket är mer än tidigare år.

Det tog två år från att idén föddes tills att den nya tonsillbullen var på plats. Delvis på grund av att det tog tid att förankra den hos medarbetarna. Men också för att det tog tid att använda upp de gamla tonsillbullarna — det hade ju inte varit miljövänligt att bara slänga dem.

Undersköterskan Anette Nilsson var en av dem som fick i uppgift att väga sakerna i operationspaketen och fundera på vad som behövde vara kvar och inte.

— Jag tror att vi överlag tänker mer på vilka saker vi kan klara oss utan nu. Till exempel lämnar vi sakerna i genomräckningsskåpet tills de verkligen behöver användas. Då blir de inte kontaminerade i den patientnära zonen, säger hon.

Veronica Fransson Farias hoppas att de här till synes små förändringarna kan ge ringar på vattnet och få personalen att tänka ”Hur kan vi bräcka det här?” Några ringar börjar redan synas på vattenytan. Någon har köpt en elbil som nybil. En annan har blivit vegetarian.

Kontaminerat material – vårdens dilemma

Sedan några år redovisar Karolinska universitetssjukhuset materialförbrukningen, så att cheferna lättare kan se sin del. Under 2020 ledde det till en minskning av engångstextilier, som engångsvärmejackor och bäddset, på flera verksamheter. Ett verksamhetsområde minskade användningen av engångstextilier med 70 procent under perioden, enligt miljösamordnare My Holgersson.

— Det mesta blir tyvärr brännbart. Förpackningsmaterial är ett av relativt få saker som går att återvinna. Används ett material i patientnära kontakt räknas det oftast som kontaminerat. Det är vårdens stora dilemma, säger My Holgersson.

För Veronica Fransson Farias var det jobbet i vården som eldade på klimatengagemanget. Nästan hela hennes 25-åriga karriär som sjuksköterska har hon jobbat med barn.

— När man dagligdags är i kontakt med nästa generation är det klart man tänker: ”Ska det bara vara sopor kvar till dem?” Vi kan inte tänka att vi gjort vårt för världen bara för att vi jobbar med vård. Det är också bra, absolut. Men vad är det för värld som vi skickar ut patienterna, barnen, till efteråt? Ska vi skicka med dem syrgas också?

Vårdfokus nyhetsbrev

Nyheterna, reportagen, forskningen och frågorna för oss i vården. Gratis varje vecka direkt i din inkorg.
Hämtar fler artiklar
Till Vårdfokus startsida