Säkrare prov med cervixborste

Att få med endocervikala celler i gynekologiska cellprover är viktigt, visar en studie. Chansen ökar om provtagningen sker med en cervixborste.

Gynekologiska cellprover som saknar de endocervikala cellerna bör inte räknas som adekvata prov vid diagnostisering av förstadier till cervixcancer.

Det säger cytodiagnostiker Elisabeth Wallentin vid cytologlaboratoriet på patologavdelningen vid centrallasarettet i Västerås. I en färsk studie har hon undersökt och sammanställt betydelsen av endocervikala cellers förekomst i vaginalcytologiska prover.

Studien omfattar gynekologiska cellprover tagna under 1999. Dessa togs på kvinnor mellan 25 och 59 år, av barnmorskor verksamma inom den gynekologiska cellprovtagningen i Västmanlands län. Totalt handlar det om drygt 10 600 prover. Elisabeth Wallentins undersökning visar att det i nära 15 procent av proverna saknas endocervikala celler. Detta oavsett kvinnornas ålder.

På patologavdelningen i Västmanland har de funnit att i prover innehållande endocervikala celler är förekomsten av atypiska celler (som eventuellt kan leda till cervixcancer) fem gånger så hög som i prover utan sådana celler.

Viktigt att de finns med
– Antalet endocervikala celler har ingen betydelse. Det viktiga är att de finns med.

En annan notering är att det inte i ett enda prov utan körtelepitel förekom grava atypier.

– Avsaknaden av endocervikala celler i proverna är mycket allvarligare än vad vi hittills ansett, säger Elisabeth Wallentin.

Hon tror att provtagningen kan förbättras genom en ökad kommunikation mellan patologavdelningen och barnmorskorna.

Borste bättre än pinne
– Bland det viktigaste är att cervixborste använd vid provtagningen. Chansen att få med endocervikala celler blir då betydligt större än om provet tas med exempelvis en bomullspinne.

I vissa landsting tas proverna om när det visar sig att de saknar körtelepitel. I Västmanland är det hittills inte så.

Organiserade hälsokontroller med vaginalcytologisk cellprovstagning infördes i Sverige under 1960-talet, vilket anses ha gett stora hälsovinster. Årligen beräknas cirka 250 till 300 kvinnor räddas till livet.

Mellan 1963 och 1993 minskade antalet nya fall av skivepitelcancer från 18,6 till 7,6 per 100 000 kvinnor.

Hämtar fler artiklar
Till Vårdfokus startsida