Samarbeta över gränserna

5 februari 2001

Det är en isig och grå vintereftermiddag och jag har just formulerat ett debattinlägg för tidningen Kommunalarbetarens hemsida (www.kommunalarbetaren.com). Där pågår, när detta skrivs, en debatt om delegering med anledning av Socialstyrelsens skärpta regler.

Jag har insett att många tror att det är Vårdförbundet som ställt krav på Socialstyrelsen och efterlyst förändringar när det gäller delegationsreglerna, men så är det inte.

I Vårdförbundet uppfattar vi Socialstyrelsens ändrade regler som ett sätt att säkra en bra och trygg läkemedelshantering för de äldre i kommunerna. Men, precis som jag skrev på Kommunalarbetarens hemsida, naturligtvis ställer dessa regler också nya krav på en redan slimmad arbetsorganisation, vilket på flera håll lett till irritation både bland undersköterskor och sjuksköterskor. Och det är förståeligt att det väcker mångas ilska om ett arbetssätt som många tycker underlättar det dagliga arbetet måste överges.

Men om det är så att en föreskrift som har till syfte att öka patientsäkerheten samtidigt som verkligheten har de brister den har så måste vi se till att hitta nya lösningar för att lyckas med de högre ambitionerna och samtidigt ha en arbetsorganisation som vi trivs med.

Det viktigaste måste vara att garantera en så säker och trygg vård för patienterna som möjligt. Därför måste vi arbeta för att skapa och hålla kvar en samsyn mellan våra yrkesgrupper om vad som är målet med vårt arbete.

Ett sätt att stimulera till konstruktivt samarbete, öka respekten för vararandras kunskap och bättre ta till vara vars och ens specifika kompetens, och därmed utveckla och förbättra vården av patienterna, är att de olika yrkesgrupperna arbetar i team. Det är också viktigt med goda chefer och ledare som stödjer och stärker medarbetarna i deras yrkesroll.

Det är trist och onödigt om Socialstyrelsens nya regler leder till att reviren byggs upp mellan våra yrkesgrupper. Jag har tidigare i denna spalt berört ämnet samarbete mellan de olika professionerna inom hälso- och sjukvården. Det finns tyvärr fortfarande konflikter och misstro som orsakas av gamla traditioner och fördomar mot varandras arbetssätt och kunskapsområden. Och om vi ska kunna öka våra möjligheter att utveckla och förbättra våra arbetsrelationer måste vi börja hos oss själva. Om vi ska få bort reviren krävs initiativ till samarbete på alla nivåer, inte minst mellan våra fackliga organisationer.

Jag berättade här i Vårdfacket nyligen att Vårdförbundet tillsammans med Läkarförbundet enats kring en plattform där vi formulerar vår gemensamma syn på hur samarbetet i vården kan förbättras. Bland annat vill vi skapa gemensamma patientmål för hela vårdteamet och en gemensam patientdokumentation. Något som är avgörande för att vi lyckas, är att denna plattform nu ska förankras i våra respektive organisationer och leda till lokala aktiviteter. För det är först när våra lokala avdelningar och föreningar tar över som arbetet
i den dagliga vårdverksamheten kan påverkas.

Med gemensamma mål kommer också vår arbetsmiljö att förbättras eftersom vårt inflytande över arbetet ökar.

Det viktigaste när det gäller vem som ska göra vad i det dagliga arbetet får inte vara vilken titel du har utan vilken utbildning, kunskap, kompetens och erfarenhet du har. Och reell kunskap måste självklart också räknas.

Både Vårdförbundets och Kommunalarbetarförbundets medlemmar samarbetar oftast väl ute på landets arbetsplatser. Men på den lokala fackliga nivån är det dessvärre vanligt att man har svårt att samarbeta samt, vilket också är trist, att man inte ens för diskussioner mellan organisationerna om frågor som rör det dagliga arbetet.

Jag vill därför uppmuntra och inbjuda till ett lokalt samarbete över våra fackförbundsgränser. På central nivå har vi redan börjat genom att enas om en gemensam policy för Vårdförbundet och Kommunalarbetarförbundet om hur vi ser på chefs- och ledarskapet i vården, något som tidningen Dagens Medicin berättade om i höstas.

Och jag vill väldigt gärna ta del av hur ni som läser denna spalt ser på den här frågan, och tar med glädje emot åsikter och idéer via mejl.

Tack på förhand!

Hämtar fler artiklar
Till Vårdfokus startsida