Samläsning ska ge bättre äldrevård

För första gången utbildas sjuksköterskor och socionomer i en delvis gemensam utbildning. Det ska underlätta samarbetet över yrkesgränserna.

Olika yrkesgrupper, olika infallsvinklar. »…men det de har gemensamt är relationen till en annan människa.«

Just detta återkommer hon flera gånger till under vårt samtal: att alla som arbetar i den kommunala äldreomsorgen hela tiden måste förhålla sig till (den gamla) människan de möter. Och att det är därför den delvis gemensamma utbildningen skapats.

Hon, det är Görel Hansebo, lektor på Ersta Sköndals högskola, sjuksköterskeprogrammet. Det hon pratar om är de samordnade fyraåriga utbildningarna till sjuksköterska respektive socionom som högskolan bedriver. De är inflätade i varandra på flera sätt, dels genom att vissa kursavsnitt är gemensamma, men också genom att det genom båda utbildningarna går som en röd tråd en inriktning mot vård och omsorg av den äldre människan.

Idén till de parallella och alltså delvis gemensamma utbildningarna sprang fram ur diskussioner om de möten som sjuksköterskor och biståndsbedömare hela tiden har i det vardagliga arbetet – möten med samma människor men med olika utgångspunkter. Olika utgångspunkter som ofta leder till konflikter mellan sjuksköterskan och biståndsbedömaren när de ska ta ställning till vilka åtgärder kommunen bör sätta in som stöd och hjälp till den gamla människan. Utbildningens mål är att skapa en mötesplats för dessa två olika professioner.

Den fyraåriga utbildningen ger också bättre utrymme för utbildning i ledarskap och i organisationskunskap. Det är inte minst viktigt för de sjuksköterskor som arbetar inom kommunen, eftersom de har ett större ledaransvar och ansvar för medicinska ställningstaganden och omvårdnad än sina kolleger inom landstingsvården.

Utbildningen inleddes med en tvärvetenskaplig kurs, där gerontologi, läran om åldrandet, introducerades och sedan går vården av den gamla människan som en röd tråd genom hela utbildningen.

Lärorik process
Görel Hansebo har sitt tjänsterum högt uppe under taket på den gamla sjöbefälsskolan på Södermalm i Stockholm. Sjöbefälseleverna har flyttat ut, men i deras ställe har sjuksköterskestudenterna flyttat in. Här har Ersta Sköndal nu sitt campus för sjuksköterskeprogrammet.

Det är dags att summera och dra lärdom av det som varit under det första läsåret för de fyraåriga utbildningarna. Det har varit en arbetsam, inte alltid konfliktfri men lärorik process.

– Det finns det som skiljer yrkena. Sjuksköterskan har till exempel ett mer handfast jobb med sådant som injektioner, medicindelning och även akutvård. Men de båda yrkesgrupperna har en viktig, nästan grundläggande sak gemensamt: relationen till en annan människa.

Nu tycker Görel Hansbo att bitarna är på plats. Det finns inga hinder för samarbetet mellan de båda institutionerna längre, bara problem som kan lösas.

Den utbildningsomgång som började nu i höstas är i stora och väsentliga delar annorlunda än den som började förra hösten. Den pedagogiska metoden har jämkats samman och inriktningen är ett problembaserat lärande. Studenterna går hela första terminen tillsammans för att de ska känna större gemenskap och för att öka insikten om varandras yrkesområden och huvudämnen.

Mer än ett läsår gemensamt
Utspritt över de fyra åren går de mer än ett läsår gemensamt: åtta kursavsnitt som tillsammans ger 50 poäng.

De ska också läsa »hos varandra«. Ersta Sköndals högskola är, som framgår av namnet, en skola med två rötter. Det är dels den gamla diakonianstalten i Sköndal i Stockholms södra förorter. Där utbildas nu också socionomer. Den andra roten är Ersta sjuksköterskeskola vid sjukhuset i centrala staden. Där finns sjuksköterskeutbildningen sedan många år.

Två olika kulturer
Nu ska en del av utbildningen för de blivande socionomerna förläggas till Ersta, medan sjuksköterskestudenterna kommer att läsa också på Sköndal.

– Det är inte bara två olika platser utan två olika kulturer, menar Görel Hansebo.

Och de olika kulturerna bär man med sig ut i yrkeslivet. Därför är det så viktigt att integrera studenterna så mycket som möjligt.  Inte för att de ska bli lika, men för att de ska förstå den andra kulturen.

– Båda utbildningarna leder ju till ledande befattningar i kommunerna, där man har ansvar för relationer till andra människor, sammanfattar Görel Hansebo.