Samma villkor för medicin och vårdvetenskap

Centrum för klinisk forskning drivs av landstinget i Dalarna i samarbete med Uppsala universitet. Uppdraget är tydligt: Forskning inom vårdvetenskap och medicin ska bedrivas utifrån samma förutsättningar.

Det som är specifikt för dalalandstinget är satsningen på både medicinsk och vårdvetenskaplig forskning i samverkan.

– Båda är lika viktiga, säger Göran Carlsson som är utvecklingschef i dalalandstinget.

Forskningssatsningen startade 1991 med Ufu-uppdraget (utökad forskning och utveckling). Det fanns de som var oroliga för att forskning och utveckling skulle prioriteras bort när dalamodellen infördes. Att satsa pengar på Ufu-uppdraget blev ett sätt att garantera forskning och utveckling fortsatt utrymme.

– Avsikterna med satsningen var dels vårdpolitiska, forskningen skulle leda till mer tillämpbara kunskaper för vården, dels personalpolitiska, vi ville ge utrymme för och behålla personer som ville utvecklas i sitt arbete, säger Göran Carlsson.

Rejäl påse pengar
Marianne Omne Pontén tycker att landstinget i Dalarna har varit framsynt eftersom man redan 1991 diskuterade hur en bred forskningsaktivitet skulle stödjas.

– Det som var bra var att de tog en rejäl påse pengar och sa: »Här får ni sju miljoner kronor. Per år. Gör något av det!« De bestämde inte att det skulle se ut på ett visst sätt utan gav oss i uppdrag att jobba fram en verksamhet för att stödja utvecklingen av FoU.

År 2000 var Ufu-uppdraget slutfört och Centrum för klinisk forskning (CKF) bildades. I och med det delades uppdraget så att ansvaret för utveckling lades på verksamheten och forskningen på CKF.

CKF:s inriktning och kursaktiviteter beslutas av styrelsen, centrumrådet. Där prövas också de ansökningar om forskningsanslag som kommer in till CKF. Större delen av de anslagna pengarna ska användas för att stödja konkreta forskningsprojekt.

– Vi hoppas att det kan bli mer så småningom. Efterfrågan på att få jobba med forskningsprojekt är stor, så vi skulle kunna göra av med det dubbla, säger Marianne Omne Pontén.

För CKF är kopplingen till Uppsala universitet oerhört viktig. Det ger verksamheten legitimitet, visar att man tillhör forskarsamhället. Men det finns också en utbildningsaspekt som gör utbytet ömsesidigt. Patienterna ligger inte på sjukhus som förut. De ligger inne ett par dagar sedan sköts de hemma av den lokala hälso- och sjukvården. Om det inte finns patienter på sjukhuset i Uppsala kan universitetet inte bedriva undervisning på samma sätt. Alltså finns det behov av att decentralisera delar av utbildningen.

Förstå vad forskning innebär
Det betyder att personal i hela hälso- och sjukvården måste förstå vad forskning innebär och att även den del av hälso- och sjukvården som bedrivs utanför akutsjukhusen är en del i den kunskapsorganisation som hälso- och sjukvården är. Forskningen kan därför inte längre lokaliseras bara till universitetsorterna utan sker överallt.

Högskolan Dalarna finns numera med som en tredje part i samarbetet. Det ser Göran Carlsson som ett sätt att knyta samman högskolans forskning inom det vårdvetenskapliga området med den som bedrivs inom vårdverksamheten.

Men vad händer med ckf och den kliniska forskningen om pengarna tryter?

– De har inte gjort det hittills, men det är klart att ett sådant läge kan komma när man måste se över alla kostnader. Men i år har vi höjt anslaget från fyra till fem miljoner kronor, säger Göran Carlsson nöjt.

Lästips:
Eva Bergström, Anders Floren, Gunnar Ternhag med flera: Det dolda universitetet. Framväxten av nya FoU-miljöer utanför universitet och högskolor. Falun: Dalarnas forskningsråd, 2000.
(DFR-rapport 2000:2)