Samtalskontakter med oklart syfte
Patienten trodde att hon fick psykoterapi medan sjuksköterskan ansåg att han gav stödsamtal och omvårdnad.
En 35-årig kvinna remitterades till den psykiatriska öppenvårdsmottagningen för besvär med panikångest med frågan om psykoterapi kunde hjälpa henne. Psykiatrikern ansåg sig inte kunna avgöra det utan tillräckligt bedömningsunderlag, så för inledande ångestbearbetning erbjöds hon kontakt på öppenvårdsmottagningen. Kvinnan hade sedan regelbunden kontakt med en sjuksköterska i flera år.
Nära två år efter avslutad kontakt anmälde kvinnan sjuksköterskan till Ansvarsnämnden. Hon hävdade att han hade fått henne att fastna i traumatiska händelser i livet i stället för att rikta in henne mot en frisk framtid. När hon sa att hon inte hade råd att träffa honom längre började han betala hennes patientavgift och fortsatte med det i flera år. I deras kontakt ingick kyssar och smek och de gick ofta hand i hand, skriver kvinnan. Hon mådde allt sämre tills hon plötsligt såg allting klart. Ett halvår senare började hon berätta för sin läkare. Då hon efter något år berättade allt uppmanade läkaren och enhetschefen henne att anmäla sjuksköterskan.
Sjuksköterskan skrev till nämnden att han har arbetat i psykiatrin i närmare 30 år, länge med miljöterapeutiskt och kroppsterapeutiskt inriktad behandling och omvårdnad, där beröring har ingått som en naturlig del. Han har steg 1-utbildning i psykoterapi, har arbetat som samtalsterapeut i åtta år, och har haft kravlös värme, äkthet och empati som ledstjärna sedan länge.
De träffades hemma hos kvinnan i stället för på mottagningen, dels när hennes bil gick sönder, dels då hon efter en bilolycka inte vågade köra längre, skrev sjuksköterskan. Han la då ut pengar för patientavgiften, gav henne kvittot och fick betalt – utom ett par gånger då han stod för betalningen eftersom hon alltid bjöd på kaffe med dopp. De samtalen dokumenterade han som »hembesök omvårdnad«.
Sjuksköterskan påpekade att stödjande kramar och beröring är vanliga som omvårdnadshandling. Stödsamtal kan ske i en klients hem, skrev han och jämförde med mobila team. Ansvarsnämnden skriver i sin bedömning att patienten tycks ha trott att hon har fått psykoterapi hos en terapeut medan sjuksköterskan har sett behandlingen som en form av stödterapi eller omvårdnadskontakt.
Han borde ha förvissat sig om att de hade samma syfte med kontakterna. Kramar och beröring har förekommit mellan patienten och sjuksköterskan och nämnden hävdar att det vid denna typ av behandling är oförenligt med god vård. Att en del av behandlingen har skett i kvinnans hem är inte heller bra och i sjuksköterskans dokumentation är status bristfälligt beskrivet och explicita bedömningar saknas. Nämnden ger därför sjuksköterskan en varning.
Beslutet har vunnit laga kraft (hsan 2005/3043:b5).
Kommentar: Var fanns teamarbetet?
Sjuksköterskan känns helt ensam i arbetet med patienten, kommenterar Christina Reslegård, ordförande i Psykiatriska riksföreningen. Hade de inte någon behandlingskonferens, gjorde en utvärdering eller tog ställning till den psykoterapi som patienten ursprungligen remitterats till? Var fanns teamarbetet?
Hon anser att det borde ha klargjorts för patienten vad samtalsbehandlingen hade för karaktär. Särskilt i psykiatrin kan begreppen samtal, kontakt, behandling och terapi bli diffusa. Fysisk beröring kan vara rätt i vissa fall, motiverad av behandlingens syfte, till exempel »en tröstande hand på axeln«.
? Generellt sett bör man vara restriktiv och vissa gränser får aldrig överskridas. Att gå hand i hand på promenader är inte ok och kyssar, smek eller annat av sexuell karaktär får definitivt inte förekomma.
Att arbeta hemma hos någon behöver inte vara fel, men det ställer mycket högre krav på »fingertoppskänsla« när man inte har mottagningens yttre ram att hålla sig till.
? Väntrum och röd lampa utanför dörren definierar också arbetet. Personalen är mer utlämnad i patientens hemmiljö och då är det lättare att gränser förskjuts, till exempel så att behandlingskontakten blir mer som en vänskapsrelation.
Hon påpekar att alla i arbetsgruppen har ett ansvar att hålla de etiska frågorna aktuella för varandra i arbetsgruppen.