”Se översjukvårdens lönevillkor”

Kommunerna måste se över villkoren för dem som arbetar i vården — även lönerna! Det tycker socialminister Margot Wallström, samtidigt som hon som regeringsmedlem inte anser sig kunna lägga sig i lönesättningen i kommuner och landsting.

Sola’ i Karlstad är mer än en väderprognos. I själva verket är Sola’ en kaféflicka, även om hennes namn präglat vår bild av staden Karlstad. Hennes staty står vid älven utanför Stadshotellet mittemot Karlstad Teater. Bakom teatern ligger socialdepartementets Värmlandsfilial, inrymd i ett halvt våningsplan hos kriminalvården. Där kan socialminister Margot Wallström arbeta på hemmaplan någon dag varje vecka.

I det lilla kafé som socialdepartementet delar med kriminalvården är vi först ensamma, men snart fylls det av kaffedrickande statstjänstemän. Genom sorlet från kafégästerna förklarar Margot Wallström regeringens ställningstaganden:

Villkoren måste ses över
– Vi kan av princip inte ha några åsikter om vårdpersonalens löner. Det är parternas sak att göra upp om. Men det är viktigt att kommunerna ger sig ut och raggar personal, visar upp sig, ordnar med praktikplatser. Villkoren måste ses över, också lönerna. Och utbildningen till vårdyrkena måste bli attraktiv så att de unga söker den.

Samtidigt som regeringen tidigare i vår lade fram sin vårbudget presenterade Margot Wallström sin proposition om ett nationellt handlingsprogram för äldrepolitiken. Den arbetades fram i rasande fart under vintern och våren. Margot Wallström medger att uppmärksamheten kring det som hände på Polhemsgården i Solna har skyndat på arbetet, men menar att arbetet med att utveckla vården och omsorgen för de äldre pågått ända sedan ädelreformen genomfördes 1992.

– Men äldrepolitiken handlar inte bara om vård och omsorg. De flesta lever friska till långt upp i åren – det är det viktigt att komma ihåg.

Därför handlar programmet till en del om vad som bör göras för friska äldre. Men det mesta rör vården och omsorgen och frågor i anknytning till det, som till exempel personalpolitik, organisation och utbildning.

Det finns dock inget skrivet om löneläget i den kvinnodominerade offentliga sektorn. Däremot uppmanas kommuner och landsting till andra åtgärder för att locka till sig mer vårdpersonal (och behålla dem de redan har). Den brist på sjuksköterskor, undersköterskor och allmänläkare som redan nu börjar märkas av kommer att bli värre framöver eftersom många av dem som arbetar i vården når pensionsåldern inom den närmaste tioårsperioden.

Det är, säger regeringen, av avgörande betydelse att vårdarbetet görs attraktivt för unga. En förändrad arbetsorganisation där hierarkier bryts ner och de anställdas individuella erfarenheter, kunskaper och engagemang tillvaratas är en nödvändig del i utvecklingen.

– Det handlar också om attityder till hur det är att arbeta med de gamla, säger Margot Wallström. Om det beskrivs som äckligt och motigt så går det inte att värva unga människor att arbeta i vårdyrkena.

I den så kallade vårpropositionen föreslås att kommuner och landsting ska få ytterligare fyra miljarder kronor i statsbidrag under 1998. Det är också Eva Fernvalls kommentarer till det förslaget som förorsakat en viss uppståndelse i radio, TV och tidningar. Är inte Margot Wallström bekymrad över signaler om att pengarna går till annat än skola, vård och omsorg?

– Vi har skickat med en mycket tydlig beställning på vad pengarna ska användas till. Men jag vet ju också att man på en del håll har mycket stora ekonomiska bekymmer. Det gör att de där har svårt att använda alla pengar så som vi från regeringen tänkt oss.

Mer pengar behövs
Att det behövs mera pengar i vården är Margot Wallström övertygad om. Mer pengar till fler händer. Om man är för få klarar man inte att ta hand om patienterna på ett bra sätt, oavsett organisation.

– Men diskussionen måste bli mer nyanserad, säger hon som kommentar kring den uppståndelse Eva Fernvall väckt med sina uttalanden om ”pengar i sjön”. Hur man organiserar vården är också betydelsefullt. Hur man arbetar och vilka attityder man har till de gamla.

Och vilka kunskaper de har som fattar besluten. En innovation i äldrepropositionen är att staten ska ge bidrag till utbildningen av förtroendevalda i kommuner och landsting. Var det de förtroendevaldas bristande kunskaper som gjorde att det gick som det gick på Polhemsgården?

– Flera faktorer bidrog säkert till det, tror Margot Wallström. Men många förtroendevalda har dåliga kunskaper om äldres behov. De behöver lära sig mer om gerontologi och geriatrik!
Hur det praktiskt ska gå till när de förtroendevalda ska vidareutbildas har Margot Wallström inte funderat så mycket över. Sannolikt kommer pengarna att slussas vidare till Kommunförbundet, som får uppdraget att arrangera den nödvändiga utbildningen.

– Men det kommer att vara öronmärkta pengar, lovar hon.

Polhemsgården är inte det enda äldreboendet i landet där missförhållanden avslöjats under det senaste året. Och Socialstyrelsens senaste äldrerapport är också en dyster läsning, med sin kritik av hur äldrevården fungerar i kommunerna. Var ädelreformen egentligen ett misstag? Margot Wallström tycker inte det:

– Inte ens Socialstyrelsen säger att ädelreformen var fel tänkt. Och vi glömmer så fort, glömmer hur det var på långvårdsavdelningarna och när de gamla fick ligga i sköljrummen på akutavdelningarna. Det var rätt att avmedikalisera omsorgen om de gamla; de har rätt till en egen bostad, en egen vilja, egna saker och till integritet.

Men som andra före henne pekar Margot Wallström på den dramatiska utveckling som ägt rum sedan ädelreformen genomfördes 1992 – hur vårdtiderna på sjukhusen blivit avsevärt kortare och antalet vårdplatser minskats radikalt. De som i dag kommer till ett särskilt boende är i mycket sämre skick än för bara sex år sedan. Och kommunernas och landstingens ekonomi har blivit sämre.

Kommer då socialministern att föreslå några förändringar när det gäller till exempel vem som ska ha ansvaret för läkarinsatserna i de särskilda boendena eller när det gäller ansvaret för hemsjukvården?

– Nej, inga mer huvudmannaskapsförändringar! Då börjar allt om från början igen. Nu är det dags för landsting och kommuner att lära sig att samarbeta i stället. Det är trist att det tagit så lång tid att komma dit.

Inte ens när det gäller tillsynen är Margot Wallström beredd att göra någon huvudmannaskapsförändring. Inte än, i alla fall. Men frågan utreds – som det är nu har ju Socialstyrelsen tillsynen över den vård som lyder under hälso- och sjukvårdslagen, medan länsstyrelserna har tillsyn över den vård som bedrivs med stöd av socialtjänstlagen.

– Det kan finnas samordningsvinster att göra så att man undviker dubbelarbete.

I våras hade Margot Wallström en uppmärksammad träff med en grupp undersköterskor från hela landet. Träffen kom till i samarbete med undersköterskornas fackförbund Kommunal.

– Det var en väldigt bra träff. Det kom medelålders kvinnor som arbetat länge och ville mycket. Jag blev imponerad!

Vad undersköterskornas beskrivningar av sin vardag bland annat lärde Margot Wallström var att de arbetar under väldigt olika villkor, från ”hyfsad bemanning” till ”mycket hårt pressade, så hårt att de inte kan stå för kvaliteten i den vård de ger”.

– Jag skulle gärna träffa en grupp sjuksköterskor på samma sätt. De tillhör ju också de lojala, plikttrogna kvinnorna som tillsammans med de anhöriga får vården att fungera.

Mobiltelefon vid örat
Margot Wallström tittar på klockan, intervjun är slut. Den banan hon tog med sig till kaféet ligger oskalad på bordet, glaset med vatten har hon knappt rört. Innan hon skyndar vidare till nästa engagemang lyckas Vårdfackets fotograf få henne att slå sig ner på en bänk på torget framför teatern för några snabba bilder. Strax är hon på språng igen med mobiltelefonen vid örat.

Det är bara Sola’ i Karlstad som lugnt står kvar på sin plats. Om hon behöver någon omsorg är det i alla fall inte sjuksköterskor eller undersköterskor som står för den.