Sebastian hittar sin stil

Han är en rolig och snäll kompis, son och student. Som gillar data­spel, löpning, formfranska och hårgelé. Men vem är han som sjuksköterska?

Nej, det här känns inte bra. Sebastian Moilanen står i lysrörsljuset i omklädningsrummet på äldre­boendet Magdalenagården i Stockholm, med uppdragna axlar och armarna i kors. ?

Ända sedan frukosten hemma vid köksbordet i Södertälje har han sett lugn och harmonisk ut, men nu är han plötsligt spänd och samman­biten. Detta var en farhåga han hade. Arbets­kläderna. De är inte bara fula utan dessutom för små och det gör honom osäker.?

Han håller in magen och knäpper byxknappen. Namnbrickan med texten ”sjuksköterskestudent” och ”Karolinska institutet” har han låtit tillverka själv. Han vill känna sig professionell. Men det är svårt i för trånga byxor.?

Vårdföretaget Carema har nyss bytt namn till Vardaga och väntar på nya arbetskläder, därför är det ont om storlekar. När sjuksköterskornas gruppchef Carina Jansson ändå lyckas hitta ett par större byxor till Sebastian får hon en betydligt mer avslappnad praktikant med sig upp till sjuksköterskeexpeditionen – första dagen på första praktiken.??

I arbetet med att förbättra sjuksköterske­utbildningen riktas många blickar just nu mot den verksamhetsförlagda delen. Sjuksköterskestudenter gör nästan hälften av sin utbildning ute i vården. Kvaliteten på praktiken är av­görande för hur lyckad utbildningen och studenter­nas förberedelse inför yrkeslivet blir. En bra praktikupplevelse gör studenter motiverade att läsa vidare. En dålig ger motsatt effekt och leder i värsta fall till avhopp.??

Det här är Sebastians förväntningar på första praktiken:?

  • Att få ta blodprov.?
  • Att få en handledare som ger honom utmaningar.?
  • Bra stämning i arbetsgruppen.?
  • Att förstå lite mer av vad en sjuksköterska gör.?

Det han ännu inte vet är att han dessutom kommer att få en förebild i yrket och viktiga tankar om vem han vill vara som sjuksköterska.??

Benen på de mer bekväma arbetsbyxorna stoppar Sebastian ner i sockarna och fluffar till. Av hygienskäl, förklarar han, men också för att han vill ha en personlig stil på jobbet. Men puffiga byxben bleknar i jämförelse när sjukskötersk­an Daniel Mårs kommer in på expeditionen, piercad och med armarna täckta av tatueringar. Som kontrast till texten ”hard core” på knogarna hälsar han på mjukvänlig småländska. ?

Sebastian lyser upp. Sträcker på sig. Stoppar fötterna lite längre in i tofflorna. Gör sig redo.

?— Jag tänkte att ni två kunde gå tillsammans i?dag, säger Carina Jansson.?

Det blir en första dag med flera intressanta såromläggningar, men också sega stunder med datorer som krånglar.

?— Jag som vill ha mycket action omkring mig tycker att det är lite för lugnt. Men det är väl bra att det inte är action på ett äldreboende, säger Sebastian.

??Kvinnan i sängen skriker och svär. Hon har nästan ingen rörlighet kvar i kroppen och förstår inte varför två unga män ska bråka med henne. Liggsår? Hon har inga liggsår! Gång på gång försöker Daniel och Sebastian stillsamt förklara varför de måste byta ut omläggningarna på hennes vader. ?

Sebastian prövar sig fram. Han tycker det känns häftigt när han lyckas få den ilskna damen på andra tankar. Han frågar henne vad hon har gjort tidigare i livet och får veta att hon är duktig på språk. När det är dags att lyfta över kvinnan till rullstolen är hon lugn och går med på att få hjälp.

??Trots den stökiga situationen är den arga kvinnan ett positivt minne från praktiken. Han gjorde så gott han kunde för att bemöta henne på ett värdigt sätt. ?

Han grubblar mer över sitt första möte med en strokedrabbad patient, som fick hjälp med sin munhygien. Sjuksköterskan som Sebastian arbetade med just den här dagen utförde arbetsuppgifterna under tystnad.

?— Jag tänkte inte så mycket på det då, mer efter­åt när jag insåg att den här boende var ganska klar i huvudet, berättar han.?

Patienten förstod, men kunde inte göra sig förstådd. Sebastian tycker att sjuksköterskan borde ha pratat mer för att ge den bästa omvårdnaden.

??Tre veckor in på praktiken. Från Magdalenagårdens sjuksköterskeexpedition hörs skämt och skratt.?

— Vem ska jag springa med i dag, frågar Sebastian.?

— Springa och springa, säger gruppchefen Carina Jansson.?

Hon har en son som är ungefär lika gammal som Sebastian. Han heter också Sebastian och de är dessutom lika, konstaterade hon första praktikdagen. Nu, när de sitter mitt emot varandra på varsin kontorsstol, är det en kollega hon ser i sin praktikant.?

Carina Jansson är trött. Hon har hoppat in på extrapass och känner sig mentalt sliten efter flera dödsfall på boendet. ”Det lämnar en aldrig oberörd”, säger hon till Sebastian.??

Dagen innan vaccinerade han tio boende mot influensan. Redan efter en vecka fick han ta sitt första blodprov. Han hade chansen ännu tidigare, men väntade tills det uppstod en trygg situation med en patient som både var lätt att prata med och som hade fina blodkärl.

?— Jag träffade ådran på första försöket, säger han stolt.?

Sebastian är intresserad av att öva på praktiska moment, mediciner, maskiner och nålar. Men Carina Jansson pratar mycket om allt runt omkring. Hur en lyckad blodprovstagning kräver rätt förutsättningar, där en trygg och lugn patient är det viktigaste.?

Det är i möten med demenssjuka boende som Sebastian får sina största utmaningar under praktiken. En enkel arbetsuppgift, som att byta ett smärtplåster, kräver betydligt mer av en sjuksköterska när patienten inte förstår vad som händer, eller hellre småpratar om vädret och absolut inte vill att du ska gå, trots att du har andra arbetsuppgifter.

?— Att förberedelserna kan vara viktigare än att utföra själva arbetsuppgiften, jag tror inte att jag har tänkt så innan, säger Sebastian.

??Egentligen har han en mer erfaren sjuksköterska som handledare. Men på grund av semestrar och sjukskrivningar får han arbeta mycket med Daniel Mårs i stället. Och det gillar han. ?Daniel gör praktiken intressant genom att låta Sebastian lösa problem självständigt. När de förbereder inför att ge insulin en morgon får Sebastian plocka ihop allt de behöver på en bricka och i stället för att lägga dit det som saknas ger Daniel honom kluriga ledtrådar. ??

Det visar sig att båda två haft planer på att utbilda sig till poliser, men valt vården i stället. ”Jag är nog för snäll för att vara polis”, säger Daniel när Sebastian berättar att han sökte till polishögskolan men inte kom in, och då bestämde sig för att läsa till sjuksköterska.?

De har samma musiksmak och lätt för att prata och skratta ihop. Men det är framför allt Daniels lugna och närvarande sätt, både i mötet med patienter och kolleger, som Sebastian imponeras av. Det har fått honom att fundera över hur han själv vill vara som sjuksköterska.?

— En snäll och omtänksam sjuksköterska som tycker om att hjälpa andra och som lägger ner en bit av sin själ i arbetet, säger han.

?Han vill lära sig mer och ser fram emot nästa praktik. ?

— Jag vet fortfarande inte om det här är mitt drömjobb, men jag tror att det kan bli det.

??I ett litet rum upplyst av en tv ryms ett helt liv i en bokhylla. Vänner, familj och minnen från förr. På ett av hyllplanen ett födelsedagsfotografi. Kvinnan på bilden, i hatt och lockigt hår, sitter nu och vaggar, framåtlutad i en fåtölj. Hon som aldrig har varit sjuk innan, nu smärtar det både i magen och ryggen, hon är förvirrad och förstår inte varför hon har ont.?

När Daniel går för att hämta lugnande medicin sätter sig Sebastian på huk på golvet. Han lägger handen på den äldre kvinnans arm. Hon har redan får ett piller mot kärlkramp. Sebastian ber henne att ta djupa andetag och småpratar lite. Det går en stund. Det rynkiga ansiktet slappnar av. Efter ett tag tittar kvinnan upp och säger snällt till Sebastian:?

— Men, har inte du fått något att sitta på?

FLER PRAKTIKALTERNATIV PÅ GÅNG

  • Allt fler kommuner vill samarbeta med universiteten för att förbättra praktiken inom den kommunala hälso- och sjukvården. Positivt, eftersom studenter i dag upplever att de får mer intressanta praktikplaceringar på sjukhusen, som har längre erfarenhet av att arbeta utifrån modeller för handledning och har tydligare samarbeten med universiteten.
  • Praktikplatser är en bristvara. Därför jobbar många landsting just nu med att skapa fler studentdrivna mottagningar och avdelningar. Bra och dåligt, anser forskare. Det kan förbättra handledningen och kvaliteten i praktiken. Men riskerar att förstärka glappet mellan utbildning och verklighet.
  • Att förbättra den verksamhetsförlagda utbildningen är en av de viktigaste frågorna för Vårdförbundets nya organisation Vårdförbundet student.

Sebastian Moilanen

Ålder: 20
Bor: Södertälje
Gör just nu: Läser tredje terminen på sjuksköterskeprogrammet på Karolinska institutet
Gjort tidigare: Har läst ett samhällsprogram med räddningsinriktning på gymnasiet och jobbat två somrar på ett äldreboende
Gör i framtiden: Arbetar med akutsjukvård

Senaste jobben

Hämtar fler artiklar
Till Vårdfokus startsida