Sjuksköterska inom äldreomsorgen – en utmaning

Tunedal U & Fagerberg I. Sjuksköterska inom äldreomsorgen — en utmaning. Vård i Norden 2001;2:27—32.

Bakgrund: Sjuksköterskan har sin bakgrund och utbildning i en värld med fasta regler och ett hierarkiskt system där ett medicinskt synsätt står i förgrunden. För att fullfölja ädelreformens intentioner ska sjuksköterskan inom äldreomsorgen ha ett socialt synsätt i sitt arbete, men är ändå ålagd att bedriva hälso- och sjukvård. Organisationen har få beslutandenivåer, vilket medför att hon har färre sjuksköterskekolleger att samråda med och inga läkare inom organisationen. Hon står därmed ofta ensam med svåra beslut. Sjuksköterskan inom äldreomsorgen har utvecklat en egen profession och det är angeläget att tydliggöra den ur olika perspektiv. Sjuksköterskans upplevelse av yrkesrollen påverkar samhällets möjligheter att rekrytera sjuksköterskor till äldreomsorgen i framtiden.

Syfte: Studiens syfte var att genom sjuksköterskors berättelser beskriva och få en djupare förståelse för deras syn på sin profession inom äldreomsorg.

Metod: Sex legitimerade sjuksköterskor, kliniskt verksamma på sjukhem och servicehus, valdes ut enligt Delfitekniken för att utgöra en expertgrupp. Halvstrukturerade intervjuer gjordes med var och en. Intervjuerna spelades in på band och analyserades med hjälp av innehållsanalys. Nya frågor formulerades utifrån sammanställningen av svaren. Proceduren upprepades tills samstämmighet i gruppen var nådd.

Resultat: Sjuksköterskorna ansåg att lång yrkeserfarenhet och tidigare arbete inom olika specialiteter har förberett dem för arbete inom kommunal äldreomsorg. Den breda erfarenheten krävs för att kunna göra bedömningar och planeringar för ett stort antal äldre och skapar trygghet i yrkesrollen. Begreppet erfarenhet konkretiserades som personlig mognad, tidigare erfarenheter av äldre samt medicinska kunskaper.

De stora möjligheter sjuksköterskorna såg i arbetet var att undervisa, arbeta med förändringsarbete och att forska inom omvårdnad. Tidsbrist, med innebörden planering och prioritering, angavs som det främsta hindret. Visioner fanns om att sjuksköterskan ska vara involverad i politiska beslut och ha inblick i förvaltningen, speciellt i budget och konsekvenser av olika ekonomiska beslut.

Slutsatser: Fyra grundstenar som beskriver krav och förväntningar på professionen kan skönjas i studien: 1. Medicinsk kompetens, med fördjupade kunskaper om äldres problembild samt medicintekniska kunskaper. 2. Omvårdnadskompetens, som innebär fördjupade kunskaper i geriatrisk omvårdnad förankrade i omvårdnadsvetenskapen. Valet av omvårdnadsteorier bör vara relevant för sjuksköterskans specifika arbetsuppgifter. 3. Pedagogisk kompetens. För att undervisa, handleda och agera modell i det konkreta omvårdnadsarbetet behöver sjuksköterskan grundliga pedagogiska kunskaper, lämpade för den organisation och kultur hon är verksam i. 4. Personlig mognad, baserad på ett fokuserat och genuint intresse för äldre.

För korrespondens: Ulla Tunedal, leg sjuksköterska och klinisk adjunkt, Ersta Sköndal högskola, institutionen för vårdvetenskap och Stockholms stad, Norrmalms stadsdelförvaltning, Tulegatan 13, 103 62 Stockholm. Telefon 08-508 09 057, e-post ulla.tunedal@norrmalm.stockholm.se.