Sjuksköterska ställde om – blev miljörebell
Sjuksköterskan Ebba Reinicke har gångavstånd till sin kolonistuga där hon odlar mycket grönsaker och frukt. På taket har hon nyligen satt upp solpaneler. Foto: André de Loisted
Vården och Klimatet

Sjuksköterska ställde om – blev miljörebell

Anestesisjuksköterskan Ebba Reinicke i Malmö har bytt arbets­plats och gått ner i tjänst för att få mer tid som klimat­aktivist. Nyligen behövde hon ta semester för att åka till Stockholm inför en rättegång där hon själv är en av de åtalade.

Det var under sommaren 2018. Allt fler av Ebba Reinickes jämnåriga kompisar började skaffa barn. Samtidigt drabbades nästan hela Sverige av ihållande medelhavsvärme från början av maj till i slutet av september. Marken blev snustorr, löven bruna redan i juli och skördarna så dåliga att priset på hö gick upp så mycket att bönder tvingades nödslakta djur.

Anestesisjuksköterskan Ebba Reinicke var vid den tiden som vem som helst. Hon älskade att resa och hade ägnat åren som ung vuxen åt att upptäcka världen, vid sidan av sjuksköterskestudier och jobb. Som barn var hon scout och omgavs av trädgårdsintresserade föräldrar. Så visst var hon medveten om miljön och van att vistas i naturen. Men någon klimataktivist var hon definitivt inte. Det smög sig på där och då, i samband med rekordsommaren och ett av livets stora vägskäl.

— Det är inte så jättemånga år man har på sig för att bilda familj, man hamnar i ett läge där man kan behöva ta ett beslut. Mitt i de funderingarna började jag tänka mycket på klimatet och läste in mig på massa forskning. Och jag insåg att läget är akut.

Ebba Reinickes stora klimatengagemang väcktes under den varma sommaren 2018. ”Jag insåg att läget är akut.” Foto: André de Loisted

Ju mer Ebba Reinicke funderade, desto mer insåg hon att hon inte skulle kunna försvara inför sina framtida barn att tidigare generationer har levt som vi har gjort. Det var inte en situation hon ville hamna i.

— Jag minns ju själv hur ifrågasättande jag var i tonåren. För mig känns det inte bra att lämna vidare vårt jordklot till nästa generation. Så jag bestämde mig för att avstå egna barn.

Ingen stark barnlängtan

I dag är Ebba Reinicke 35 år. Hon har nyss gått ner till ungefär 80 procent i arbetstid för att ha mer tid till sitt ideella engagemang inom organisationen Extinction Rebellion. Vi ska snart återkomma till det. Men först måste vi avrunda det här med hur det mest privata faktiskt kan bli politiskt. Ebba Reinicke betonar att hon ju inte vet hur hennes beslut hade sett ut om klimatet inte vore så hotat. Kanske hade hon ändå inte velat bli förälder, hennes barnlängtan har aldrig varit särskilt stark.

— Jag vill också poängtera att jag inte har några åsikter om att andra skaffar barn. Barn ger ju bara ett extra incitament för föräldrarna att engagera sig i klimatfrågan, tänker jag. Det här beslutet har jag tagit för att det känns bäst för just mig, utifrån dagens förutsättningar.

”Till en början är det lätt att känna sig uppgiven och inte riktigt se någon mening.”

Ebba Reinicke, anestesisjuksköterska och klimataktivist

Vi ses i Ebba Reinickes och sambon Axels lägenhet på hårt trafikerade Nobelvägen i närheten av Värnhem, som ligger i den södra utkanten av Malmö centrum. Bostaden är sparsmakat möblerad med till största delen secondhand-möbler i god kvalitet, de ser ut att vara noga utvalda. Visst hyser hon en dröm om att flytta ut på landet och bli ”grönavågare”. Men sambon delar inte den visionen och det är svårare att hitta en partner som man vill dela livet med, konstaterar hon. Han väger tyngre.
— Då får man kompromissa. Vi har skaffat en kolonistuga med ganska stor tomt här i närheten i stället. Där bor jag hela sommarhalvåret och odlar massor av grönsaker, frukt och bär.

Så kan du börja engagera dig – tips från Ebba Reinicke:

  • Sök dig till ett sammanhang du trivs i, där du kan träffa likasinnade och agera tillsammans med andra.
  • Var med och påverka även mellan riksdagsvalen. För att få rutin kan du samla på dig olika situationer du reagerar på och ägna till exempel en kväll i månaden åt att ta kontakt med politiker och andra makthavare och berätta för dem vad du vill se för förändringar.
  • Påverka media. Vi får ofta höra att ingen är intresserad av att läsa om klimatkrisen, berätta för dem att du är det! Först då kommer bevakningen igång. Jag önskar att klimatkrisen skulle hanteras som pandemin, det är samma katastrof. Då höll myndigheter daglig presskonferens för att informera om aktuellt läge.
  • Jag har laddat ner en app där jag registrerar alla mina inköp. På så sätt kan jag följa mitt eget koldioxidutsläpp och göra val i vardagen som leder till att det minskar.
  • Försök att undvika spontaninköp. Gör ett aktivt och medvetet val innan du konsumerar: är detta verkligen något du behöver? Om ja, finns det något rimligt alternativ som tär mindre på klimatet?

Det är fredag mitt på dagen och Ebba Reinicke har bara någon timme tidigare kommit med tåget efter fem dagar hos sin syster och bror i Linköping. Förutom att hon gått ner i arbetstid har hon också bytt jobb, till ambulansen. Där jobbar hon långa pass i femveckorsscheman, det ger flexibilitet och tid till annat.

Ebba Reinicke dukar fram te och havremjölk. Hon hann få i sig en klassisk Malmöfalafel på vägen från tåget. Nu behöver den smältas med lite varm dryck.

Vill inte missionera

Vi backar bandet till den där perioden av gnagande tankar. När beslutet om att inte skaffa barn var taget, och Ebba Reinicke hade läst in sig på den alarmerande klimatsituationen, följde ungefär ett år med känslor av sorg och hopplöshet.

— Det blir nog så för många. Till en början är det lätt att känna sig uppgiven och inte riktigt se någon mening.

Dessutom kände hon sig ganska ensam. Familj och vänner runt omkring respekterade och lyssnade, men ingen delade hennes upplevelse av hur bråttom det är med förändring. Hon har heller aldrig velat bli något slags missionär som går runt och är ”ett enda stort dåligt samvete”.

— Gamla kompisar ska fortfarande kunna bjuda hem mig på middag utan att bli nervösa kring om det som serveras är lokalproducerat och i säsong. Vi är alla människor av detta samhälle, jag vill inte pressa andra och inte heller mig själv alltför mycket.

Kändes rätt med XR

Efter ett tag insåg hon att hon behövde ett forum för att få utlopp för sitt engagemang. Ebba Reinicke började gå på möten hos diverse miljöorganisationer och hos några politiska partier. Men vartenda möte lämnade hon med känslan av att allt var omständligt, byråkratiskt och att det skulle ta tid att göra skillnad. Tills hon hamnade på ett möte för nyfikna hos Extinction Rebellion, XR.

Inom Extinction Rebellion kan Ebba Reinicke kanalisera sitt engagemang. Här håller hon informationsmöte för nyfikna. Foto: André de Loisted

— Jag vill agera här och nu, klimatet kan inte vänta. Och precis så jobbar XR.
Plötsligt kändes allt rätt. Extinction Rebellion bildades i Storbritannien 2018, men finns numera över hela världen. Målet är att få makthavare att agera, utlysa nödläge för klimatet och jordens arter samt att öka människors inflytande i beslut som gäller klimatet. XR jobbar genom mer eller mindre uppseendeväckande aktioner som metod, ofta utan tillstånd men alltid enligt ickevåldsprincipen. Det betyder att aktivisterna aldrig utövar våld mot vare sig människor eller materiella ting.

— Att bryta mot lagen är ingenting jag egentligen vill. Men när jag ställer det mot klimatkrisen så är den än värre. Den tvingar oss tyvärr att agera så här, säger Ebba Reinicke.

Hennes uppgift har blivit att sprida information och hålla i möten för nyfikna.

— Jag är ganska bra på det. Att planera aktioner är andra bättre på och vi försöker kanalisera vår energi där vi känner att vi gör mest nytta.

Bortlyft av polisen

I fjol somras, när smittspridningen i landet tillfälligt hade gått ner, bestämde sig Ebba Reinicke för att ta tåget till Stockholm och vara med på sin första stora aktion. Internt kallade XR den för ”Massaktion Stockholm”. Målet var att kräva en grön omställning av samhället och ekonomin.

— Pandemin hade ju visat att snabba förändringar är möjliga. Det ville vi uppmärksamma, säger hon.

Aktivister från hela landet tog sig till regeringskvarteren och blockerade bland annat Kungsgatan, Vasabron och Norrbrogatan. Den här gången hade Ebba Reinicke bestämt sig för att inte resa sig upp och gå om polisen kom.

Polisen kom. Och Ebba satt stilla kvar, trots att de bad henne att resa sig och lämna platsen.

— Till slut lyfte de bort mig. Allt gick lugnt och sansat till och varken vi eller polisen var aggressiva.

Även om aktionen inte fick det genomslag som organisationen hade hoppats på upplevde Ebba Reinicke den som framgångsrik.

— Från att nästan ha varit försvunna som rörelse under pandemin fick vi möjlighet att agera gemensamt. Det var väldigt stärkande för rörelsen och känslan av att inte vara ensam.

Kallad till rättegång

Men händelsen har nu gett juridiska påföljder. Ebba Reinicke är en av 24 aktivister som står åtalade för ohörsamhet mot ordningsmakt. För någon vecka sedan damp brevet med kallelse till rättegång i Stockholm ner. Ebba Reinicke blev tvungen att informera sin chef om att hon behöver ta ut semester.

— Det är klart att det inte kändes bra och att jag var nervös. Vi har ont om personal och jag vill inte ställa till det för mina kollegor. Men min chef tog det professionellt. Hon ifrågasatte inte utan bara gav mig ledigt utan någon särskild kommentar.

Ebba Reinicke lyckades dessutom byta ett av sina pass med en kollega och erbjöd sig även att jobba på julafton.

— Förhoppningsvis gör det att det inte blir så kännbart för min arbetsplats. Om jag döms är straffet ett visst antal dagsböter, med min inkomst kan det landa på som mest runt 15 000 kronor. Att vi nu står åtalade ser jag dessutom som att aktionen fortsätter. Vi vill ju tala för vår sak, även inom rättssystemet.

”Pandemin hade ju visat att snabba förändringar är möjliga.”

Ebba Reinicke, anestesisjuksköterska och klimataktivist

I jobbet i ambulansen tänker Ebba Reinicke ofta på att det är smått absurt att hon som inte har egen bil och gör allt för att minimera sina egna koldioxidutsläpp, spenderar i princip all sin arbetstid i ett stort fordon. Dessutom går större delen av fordonsflottan på fossil diesel och det är ingen lätt sak att byta ut.

— Det är såklart inte bra men jag tänker ändå att om det är några fordon som ska finnas, så är det just utryckningsfordon. Däremot påminns jag ständigt om hur mycket övrig trafik det är på vägarna och hur svårt vi kan ha att komma fram.

I ambulansen kommer man nära varandra. Visst känner kollegorna till hennes klimatengagemang, men hon är noga med att inte tjata om det.

— Det kommer ju ändå fram, när man pratar om vardagliga saker. Som vad man gjort under lediga dagar eller att jag nu har lagt solceller på taket till vår kolonistuga.

Bra för klimatet är också bra för människan

I framtiden vill hon kunna gå ner ännu mer i arbetstid. Att lära sig leva på mindre pengar är en process, att inte hela tiden jaga allt högre inkomst för att kunna skaffa mer saker. Många av Ebba Reinickes intressen är mer eller mindre gratis och hon ser sin livsstil som ett slags prepping för den omställning hon tror att vi alla snart kommer att stå inför.

— För mig blir den inte så abrupt när den väl blir ett faktum. Jag har ju redan börjat. Men det fina är att det som är bra för klimatet också är bra för människan. Jag upplever inte att jag avstår från mycket, utan att jag faktiskt tjänar mycket. Att jobba mindre ger tid för det verkligt viktiga, goda relationer. Det är det vi behöver mest för att bli lyckliga.

Vårdfokus / Nyhetsbrev

Nyheterna, reportagen, forskningen och frågorna för dig i vården. Gratis varje vecka direkt i din inkorg.
Jag godkänner att Vårdfokus sparar mina uppgifter
Skickar formuläret...
Hämtar fler artiklar
Till Vårdfokus startsida