Sjuksköterskestudenter bildar nätverk

Det myllrar av glada sjuksköterskestudenter i Yokohama i dag. De har just bildat ett världsomspännande nätverk. Svenska Carin Lhotsky ingår i den arbetsgrupp som ska få fart på uppbyggandet.

Behovet av ett nätverk för sjuksköterskestudenter har diskuterats i flera år. Att det nu finns ett nätverk betyder dock inte att allt är klart. Det är nu som arbetsgruppen på allvar ska börja arbeta fram den nya organisationen.

– Det första vi har att ta itu med är att få nätverket till stånd, sedan kan vi börja styra mot de mål som vi har formulerat, säger Carin Lhotsky (bilden), som läser till sjuksköterska vid Umeå universitet.

Ett brett deltagande är viktigt

Carin Lhotsky kommer att verka i arbetsgruppen tillsammans med deltagare från bland annat Europa, USA och flera asiatiska länder. Det är viktigt att få med deltagare i arbetsgruppen från så många delar av världen som möjligt eftersom det ökar kontaktytorna .

– Ju fler desto bättre. Nätverket blir ointressant om det bara är de rika länderna som är med, säger hon.

Tanken med ett nätverk är bland annat att det ska underlätta och stödja utbytet av erfarenheter och ”best practices” studenter emellan, till exempel genom att erbjuda kontaktvägar.

Hanna Rönnell, studerandeombudsman på Vårdförbundet, har deltagit i de förberedande diskussionerna.

– Ibland tänker man att det är vår del av världen som har mest att ge de övriga. Men vi kan i ett nätverk få nya och viktiga perspektiv. Vi ser att det finns både likheter och olikheter mellan oss och studenter i andra delar av världen, säger hon.

Carin Lhotsky instämmer och konstaterar att även om problemen delvis är desamma kan lösningarna vara olika.

– Det är bra med stor spridning. Andras perspektiv kan ge oss alternativa lösningar.

Individuellt medlemskap

Nätverket som arbetsform är de nöjda med. Tanken är att strukturen ska vara så öppen som möjligt och att medlemskapet är individuellt. Varje enskild sjuksköterska som vill kan alltså vara med i nätverket, medan en organisation däremot inte kan vara med.

– Jag kan välja att representera bara mig själv eller, om jag har mandat för det, företräda min organisation i nätverket, förklarar Hanna Rönnell.

Daniel Ekman studerar på Ersta Sköndal högskola i Stockholm. Han tror att det faller sig naturligt att föra tillbaka till sin egen grupp de synpunkter och erfarenheter som nätverket ger, även om man deltar som individ.

– Om man är intresserad av att diskutera och utbyta erfarenheter med andra vill man nog göra det med dem hemma också, säger han.

Stöd från ICN

Inför nätverksbyggandet har dess ställning diskuterats. Några länder hade föredragit ett helt fristående nätverk, utan koppling till ICN. Men de svenska studenterna ser fördelarna med ICNs stöd. Det kostar pengar att bygga upp och upprätthålla ett nätverk.  

– ICN har sagt sig vara villigt att hjälpa oss med att söka pengar. Vi i Sverige hoppas förstås också att Vårdförbundet och Svensk sjuksköterskeförening ska hjälpa till, säger Carin Lhotsky.

Hon är förväntansfull inför sitt uppdrag. Med arbetet i Vårdförbundets studerandenätverk i bagaget vet hon att arbetsformen fungerar, men många har inte den erfarenheten.

– Om man inte har någon bild av ett sådant sätt att arbeta är det svårt att se hur det ska fungera med okonventionella samtal runt ett bord. Det blir en utmaning, säger Carin Lhotsky.