Skolprojekt hopp i Nepal

För en flicka i Nepal finns inget som heter barndom. Hennes arbetsdag börjar klockan fem. Då hämtar hon vatten och ved, utfordrar djuren och lagar mat. Vid elva års ålder blir hon kanske bortgift för att vara en hjälpande hand i ett annat hushåll.

7 januari 2002

Det lilla landet med de höga bergen är ett av världens fattigaste länder. Och värst är det för flickorna. »It’s such a lovely people«, säger Nuzhat Shazhadi, som arbetar med kommunikationsfrågor på Unicefs kontor i Katmandu. Hon sörjer över att se folket ha det så svårt. »Jag känner mig sorgsen, men jag är inte pessimistisk«, tillägger hon. För det finns sådant som skänker hopp, Unicefs utbildningsprojekt, Bal Shiksa, som stöds av Vårdförbundet till exempel.

Avbrott i hushållsarbetet
I Nepal går 80 procent av pojkarna, men bara 41 procent av flickorna i skolan. 41 procent av männen och 14 procent av kvinnorna kan läsa och skriva. Bal Shiksa är ett skolprogram som ger framför allt flickor möjlighet till tre års undervisning. Det betyder oerhört mycket för dem, berättar Nuzhat Shazhadi. Inte bara för att de får lära sig att läsa och räkna utan också för att det är ett avbrott i de hushållssysslor de annars är fullt upptagna med.

– Att få gå i skolan tre timmar om dagen innebär att de får vila och träffa andra barn som de har tid att leka med på rasterna.

Skolgången gör också att giftermålet skjuts upp ett par år. Det är vanligt att flickor gifts bort vid elva års ålder och ett par år senare bär sitt första barn. »De har ingen barndom«, konstaterar Nuzhat Shazhadi. Hon berättar att kvinnorna i Nepal sliter hårt, men vad gör männen?

– Ofta har de egna små affärer, men många är arbetslösa och alkoholism är ett stort problem. De tillbringar dagarna med att dricka, röka och sitta och skvallra, svarar hon.

Nuzhat Shazhadi, som själv kommer från Bangladesh, jämför Nepal med andra länder i södra Asien. Maldiverna och Sri Lanka är länder som har utvecklats mycket tack vare rik tillgång på fisk och en förhållandevis liten befolkning. I Nepal är folket beroende av turismen och den har där, liksom i övriga världen, minskat efter terrorattackerna mot USA. Situationen har därför förvärrats ytterligare.

Sjukvård bara för rika
På frågan om det finns någon fungerande sjukvård svarar Nuzhat Shazhadi att sjukvård visserligen finns, men att den kostar så mycket att det bara är de rika som har möjlighet att utnyttja den.

Vid allvarliga medicinska problem måste patienterna skickas utomlands och det är helt uteslutet för den fattige att ha råd med det. Dessutom är det nästan bara män och pojkar som skickas till sjukhus.

– En man kan vilja ta sin gravida hustru till ett sjukhus för att en komplikation har tillstött. Men först måste han fråga sin far eller en farbror om lov, och svaret blir för det mesta: »Det är naturligt att kvinnor föder barn, det behövs ingen sjukvård för det«, säger Nuzhat Shazhadi.

Någon som kanske knappt känner henne ska bestämma över hennes liv och död.

Bärare av familjens hälsa
Vårdförbundet betalar 30 000 kronor per år under en treårsperiod till Bal Shiksha-projektet.

– Att stödja unga flickors utbildning har prioriterats av förbundet eftersom kvinnor är bärare av familjens hälsa och deras kunskap kan göra det bättre för familjen, säger Eva Szutkowska, internationell sekreterare på Vårdförbundet.

Hämtar fler artiklar
Till Vårdfokus startsida