Skurupbor får välja vård

I Skurups kommun i Skåne har invånarna möjlighet att tidigt i livet ta ställning till hur de vill bli vårdade den dag de inte kan tala för sig själva. Det gör de via »Dokumentet om mig.«

Dokumentet om mig är i första hand tänkt att fungera som ett beslutsstöd åt anhöriga. Men även vårdpersonalen kan ha stor nytta av dokumentet.

? För oss kommer det att bli till stor hjälp. Vi är i regel så inriktade på själva omvårdnaden att vi lätt glömmer bort hur viktiga de små detaljerna är för individen. Genom dokumentet får vi veta vad patienten tycker om, respektive inte tycker om. Själv skulle jag till exempel aldrig vilja bli klädd i joggingbyxor när jag blir 80 år.

Det säger sjuksköterskan Cecilia Nilsson vid avdelningen för senildementa på äldreboendet Bruksgården i Rydsgård strax söder om Skurup. Hon får medhåll av distriktssköterskan Maria Wesström som tillsammans med sina kolleger diskuterat att redan vid första kontakten med en vårdtagare i hemsjukvården introducera dokumentet för patienten och hennes familj.

Anhöriga vet inte alltid
? Dokumentet tar fasta på personliga egenheter som är svåra att bedöma när patienten blivit så pass sjuk att hon inte längre kan uttrycka sin egen vilja. Det är inte alltid som de anhöriga känner till hur patienten innerst inne vill ha det.

Dokumentet om mig ? så vill jag ha det om jag inte längre kan föra min talan har tagits fram av kommunens medicinskt ansvariga sjuksköterska, Anna-Lena Fällman, i samarbete med utvecklingssekreteraren Anna Palmgren.

? Vi började fundera över vem det är som egentligen för vårdtagarens talan när hon själv inte kan göra det. I regel är det någon anhörig som tror sig veta hur patienten vill ha det.

Men det är inte alltid självklart att den bilden stämmer.

? Risken är att det är den anhöriges snarare än patientens vilja som framförs till personalen, säger Anna-Lena Fällman.

Gammal eller ung, vem som helst kan för tio kronor köpa dokumentet på kommunens medborgarkontor. På några få A4-sidor kan personen fylla i vad hon eller han gillar eller inte gillar för mat, dryck, kläder, musik, tv- och radioprogram, böcker och tidningar  med mera.

Några rader är avsatta för att skriva ned vad personen tycker om, respektive inte tycker om att göra samt vad som gör honom eller henne glad respektive ledsen. Även frågor kring hur personen ser på sitt hår, sin hud, sina naglar och makeup tas upp. En sida är blank och avsedd för övriga önskemål.

Inte rättsligt bindande
Ägaren av dokumentet har även möjlighet att svara på hur hon eller han ställer sig till livsuppehållande åtgärder i form av respiratorvård, sondmatning och dropp. Dokumentet är personligt och förvaras hemma hos den som äger det. Det gör det enkelt att vid behov ändra i det.

? Den som är 40 år lyssnar kanske inte längre på samma musik som när hon eller han var 20, säger Anna-Lena Fällman.

Hon tror att dokumentet kommer att fungera allra bäst om familjemedlemmarna fyller i dokumentet tillsammans och i dialog med varandra.

Så kallade livstestamenten är inte rättsligt bindande i Sverige. Men i Socialstyrelsens Allmänna råd om livsuppehållande åtgärder i livets slutskede poängteras att det är patientens tidigare uttalade vilja som ska vara vägledande.