Slutar efter 50 år på samma sjukhus: ”Forskningen och du-reformen har gjort störst skillnad”
Sjuksköterska, chef och politiker. I 50 år har Barbro Norström engagerat sig för vården i hemorterna Fagersta och Skinnskatteberg, och i regionen. Nu drar hon sig tillbaka från alla uppdrag - utom som vaccinatör. "Det är roligt att träffa gamla skolkamrater, men vi har åldrats väldigt olika", säger hon.
”Mormor, måste du hälsa på så många hela tiden?!”
När Barbro Norström går på stan med något av de sju barnbarnen händer det att de tröttnar på alla som stannar och vill prata.
– Jag har väl blivit lite känd här, och många tycker nog att jag har gjort något bra för sjukvården i Fagersta, säger hon.
Hon har många roller i lokalsamhället. Just nu kommunpolitiker, och tidigare en av de styrande i regionen. Invånare i Skinnskatteberg som kommit för att ta sin vaccindos mot covid-19 har mött henne som inhoppande vaccinatör.
Men flest har nog mött Barbro Norström som sjuksköterska. I maj tackades hon av på en stor galamiddag i Västerås – efter 50 års tjänstgöring på samma arbetsplats där hon jobbat sedan sommarlovet då hon var 17 år.
– Det var en till 50-åring, men hundratals som 25-årsjubilerade. Det var en imponerande tillställning med trerätters middag, tal och underhållning. Jag har haft en fantastisk arbetsplats, och alltid gått dit med stor glädje.
Hon blev legitimerad sjuksköterska 1969, då hon tog examen i Uppsala.
– Egentligen hade jag tänkt bli småskollärare, för jag är väldigt förtjust i barn. Men en av mina systrar bodde i Uppsala och sa att om jag kom dit och studerade så kunde jag bo hos henne. Men så blev det ju inte, jag inackorderades på elevhemmet.
Blev som systrar
På utbildningen träffade hon många vänner och blivande kollegor, som följts åt genom livet.
– Det var framförallt ett tvillingpar från Stockholm. Vi blev verkligen som systrar. Idag är bara en av dem kvar men vi hörs på telefon varje vecka, säger Barbro Norström.
Även på 1960-talet var sjuksköterskorna attraktiva på arbetsmarknaden.
– De som stannade kvar för att jobba på sjukhuset i Uppsala erbjöds 1 500 kronor i belöning. Det var mycket pengar på den tiden. Men jag hade funnit kärleken hemma i Skinnskatteberg och flyttade tillbaka.
På det som då hette Fagersta lasarett, idag Västmanlands sjukhus Fagersta och däremellan Bergslagssjukhuset, stannade hon alltså i 50 år. Först som sjuksköterska på medicinmottagningen och senare som avdelningsföreståndare.
– Jag är en ganska välkänd profil inom diabetesvård. Jag har upplevt allt från att patienter kokade glassprutor och kanyler, via engångssprutorna till dagens pumpar. Forskningen har gått framåt enormt på området, och patienterna har fått en betydligt högre livskvalitet. Många avancerade undersökningar som vi gjorde förr är bara ett blodprov idag.
Tog strid för sjukhuset
Förutom forskningsframstegen uppskattar Barbro Norström du-reformens genomslag.
– Man var inte ”du” med patienterna och kollegorna när jag började. Alla titulerade mig ”syster” och läkarna var ”överläkare” eller ”docent”. Det fanns en helt annan respekt för sjukvårdsfolket, men patienterna hade svårt att ge uttryck för sina besvär. Det är bättre idag tycker jag.
De starkaste minnena från arbetslivet är när personalen och invånarna tog strid för lasarettet i Fagersta när politikerna ville lägga ner det i slutet av 1990-talet.
– Det gick en centraliseringsvåg genom hela samhället. Men vi värnade om vårt sjukhus, att det skulle finnas kvar och inte förlora sina specialister. Tillsammans gick vi fackeltåg runt området.
Nedläggningshoten drev in Barbro Norström i politiken. Hon engagerade sig i det nystartade Sjukvårdspartiet i Västmanland (SjvU).
– Vi fick gehör för många av våra frågor hos de etablerade partierna. Vi förhindrade bland annat neddragningar inom akutpsykiatrin i Fagersta och gjorde det möjligt för sjukhuset att bestå.
Värnar om nära vård
2006 tog partiet plats i landstingsfullmäktige och Barbro Norström blev en av de förtroendevalda politikerna som styrde över bland annat sjukvården i koalition med Alliansen och Miljöpartiet. Då gick hon ner till halvtid på medicinmottagningen.
– Jag blev respekterad för att jag hade jobbat från scratch inom vården. Politikerna hade en helt annan syn på vården, men tack vare oss förstod de att det inte fanns enkla lösningar. Jag fick också en ny syn på politiken.
En viktig stridsfråga har varit att Fagerstaborna inte ska behöva åka till Västerås för undersökning, behandling och återbesök.
– Det är bättre att specialisterna kommer hit en dag i veckan än att våra äldre invånare reser sju mil för att träffa läkare, säger Barbro Norström.
Sjukvårdspartiet blev allt starkare lokalt, och 2018 fick det ett mandat även i kommunfullmäktige. Men inför höstens val läggs partiet ner.
– Det finns ingen återväxt. Pionjärerna har avlidit eller blivit över 80 år. Men personligen kommer jag nog att delta i politiken på något sätt, andra partier har visat intresse för mig.
Hundpromenader ger livskvalitet
Hon har också anmält sig som frivillig till höstens covid-vaccinering i Skinnskatteberg.
– Utan att skryta kan jag säga att jag är pigg för min ålder. Det säger också många av de gamla skolkamrater jag träffar i samband med vaccineringarna. Vi har åldrats väldigt olika.
Men några inhopp på sjukhuset är inte aktuellt för 75-åringen.
– Nej, det är många datasystem som kräver utbildning och som är för svåra att lära sig. Men jag kommer gärna dit och hälsar på, det uppskattar även mina före detta kollegor.
Mest är det barnbarnen som får hennes uppmärksamhet. Förutom stadspromenader blir det även hundpromenader i skogen med ena dotterns spanska vattenhund.
– Det är livskvalitet för mig. Vi går en sväng varje dag, men jag släpper honom inte lös för det finns rådjur och vildsvin, och nu hade även björn siktats.
En av döttrarna har utbildat sig till sjuksköterska, men ännu har inget av barnbarnen gett tecken på att följa sin farmors yrkesbana.
– Nu pratar i och för sig en av dem om att bli barnmorska. Men vi får se hur det blir med den saken. I vilket fall är jag väldigt lycklig och intresserad av att få följa deras utveckling.