Smärta ? efterfrågat tema
Främsta orsaken till att människor söker hjälp inom sjukvården är att de har ont. Den hjälpen borde de kunna få. Inom området smärta och smärtbehandling finns det i dag en mycket stor samlad kunskap, baserad på såväl beprövad erfarenhet som vetenskap.
Ändå är det långt ifrån alla som får sin smärta tagen på allvar.
Det vittnar flera av artiklarna i detta nummer om.
Själv var jag för en tid sedan inlagd på sjukhus för att jag hade så ont i magen. Efter tio timmars fastande fick jag en smällande huvudvärk. Jag fick två Alvedon. Eftersom det inte hjälpte ett dugg bad jag om något effektivare. Trots att diagnosen var fastställd och det inte längre var någon fara ur diagnostisk synpunkt vågade syster inte ge mig något starkare än paracetamol. Varför fick jag aldrig någon bra förklaring till.
Om vården inte kan fixa en enkel huvudvärk på en medelålders och normalt talför man hur ska den då klara 89-åriga dementa Asta som håller på att skrika sig blå på grund av sin onda höft, men som i sitt förvirrade tillstånd inte kan förklara varför hon skriker?
?Den kunskap som finns inom smärtområdet används alltför sällan i det kliniska arbetet.? Så säger nästan alla de experter inom området smärta som jag pratat med inför den här temabilagan.
? Även om mycket har blivit bättre på senare år lever myter och missuppfattningar om smärta och smärtbehandling tyvärr kvar. Bland sjuksköterskor finns fortfarande en rädsla för att
patienterna ska bli beroende av opiater, säger Barbro Carleson, sjuksköterska och ordförande i Riksföreningen mot smärta.
Hon är en av de två personer med stor kunskap om smärta som har hjälpt oss att faktagranska våra artiklar om smärta.
Den andra faktagranskaren är Erik Torebjörk, Sveriges första
professor i smärtforskning. Han anser att bristen på god smärtvård i första hand är ett kommunikationsproblem.
? Eftersom barn inte har samma referensramar som vuxna
bagatelliseras ibland barnens smärta. När det gäller de äldre bryr
vi oss helt enkelt inte. Äldrerevård är vanvård, säger han.
Naturligtvis överdriver Erik Torebjörk en aning. Det måste man ibland göra för att budskapet ska gå fram. Personligen är jag rädd för att både han och Barbro Carleson i grunden har rätt. Men mycket inom smärtvården är också bra. Och allt kan faktiskt bli bättre. Det hoppas vi kunna visa i detta nummer av Vårdfacket.