Smarta glasögon kan underlätta övervakningen på iva

Det fungerar ungefär som att titta i backspegeln på en bil, säger Charlotte Romare, iva-sjuksköterska som nu skrivit en avhandling om vårdpersonals syn på smarta glasögon och hur de kan användas i vården. ”Största fördelen vi såg var möjligheten att kunna övervaka patienten oavsett var man befinner sig”, säger hon.

Varför började du forska om just smarta glasögon?

– På intensivvårdsavdelningen där jag jobbade tidigare fick vi brainstorma om vad som kunde göras bättre med hjälp av teknik. Vi pratade bland annat om tillgång till övervakningsparametrar och blev tillfrågade att presentera våra idéer för olika it-företag. Jag har alltid tyckt att forskning är roligt, och när projektet knöt till sig Blekinge tekniska högskola som partner blev jag rekryterad som doktorand, säger Charlotte Romare som nu disputerat i ämnet tillämpad hälsoteknik och i dag arbetar som universitetsadjunkt på Blekinge tekniska högskola.

Hur fungerar glasögonen?

– Du kan jämföra det lite som att titta i backspegeln på en bil. Du behöver aktivt titta snett upp till höger, och kan då se olika övervakningsparametrar. Det blir som ett extralager med digital information i ditt synfält, men du blir inte avskärmad som genom vr-glasögon. Du väljer själv om och när du vill titta.

Nu har glasögonen testats kliniskt. Vilka är fördelarna?

– Största fördelen vi såg var möjligheten att kunna övervaka patienten oavsett var man befinner sig. Man kanske inte alltid ser skärmen, det kan vara trångt i operationssalen, man kan behöva vända ryggen till eller jobba under en steril duk.

Vilka svårigheter har ni sett?

– Som med all ny teknisk utrustning finns det barnsjukdomar. Det kan handla om att tekniken börjar strula. Risken finns då att man tappar fokus på patienten. Men vi såg i studierna att patienten alltid kom först. Om glasögonen började krångla la man dem åt sidan och fokuserade på patienten.

Vad drar du för slutsats av alla studier ni har gjort?

– Att glasögonen absolut kan fungera i den kliniska vardagen och underlätta för personalen, men då behöver de uppdateras och utvecklas ytterligare. Det hoppas jag att vi kan göra framöver – det behövs mer forskning.

Vad är det som behöver utvecklas vidare?

– Flera delar. Hårdvaran behöver utvecklas exempelvis vad gäller batteritid och även appen som hör till behöver förfinas och uppdateras. Sedan behöver vi också titta vidare på hur personalen, patienten, tekniken och organisationen samverkar. Det går inte bara att ta en ny teknisk pryl och stoppa in den i ett system. Den måste anpassas till de system som finns för att underlätta arbetet.