Snabba provsvar ska förbättra vården för warfarinpatienter
Nära 140 000 svenskar behandlas med warfarin och följs noga med regelbundna blodprover. På flera håll i landet testas nu kapillär provtagning med direktanalys för att underlätta kontrollerna.
Olika patienter är olika känsliga för warfarin och dosen varierar kraftigt mellan olika personer. Även hos en och samma patient kan känsligheten växla över tid. Bland annat påverkas den av kosten och av andra läkemedel. Därför krävs regelbundna och noggranna kontroller av alla warfarinpatienter så att man kan justera dosen vid behov.
Camilla Nilsson är forskningssjuksköterska på koagulationscentrum vid Universitetssjukhuset Mas i Malmö (umas). Förra året ledde hon en studie där 397 patienter som stod på warfarin kontrollerades med kapillär provtagning där analysen görs direkt. Resultaten jämfördes sedan med traditionell venös provtagning där analysen görs i laboratorium. Studien visade att resultaten från de olika provtagningsmetoderna stämde överens till 88 procent, se lästips.
Camilla Nilsson ser flera fördelar med kapillär provtagning jämfört med venös. Den viktigaste är att patienten kan få besked om sin dos direkt. Vid venösa prover kommer svaret först nästa dag.
– Det kan vara bråttom. En patient som har för hög dos kan börja spontanblöda och en patient som står på för låg dos riskerar att drabbas av blodpropp. Vi kan också ställa frågor direkt om värdena ser konstiga ut, till exempel om det har hänt något ovanligt eller om patienten har börjat med någon ny medicin, säger hon.
I höst inleds en ny studie på umas där patienter ska få testa att ta och analysera de kapillära proverna på egen hand, så kallad egenvård. I den första studien togs alla prover av labbpersonal. Om egenvården fungerar lika bra är förhoppningen att både patienterna och vårdpersonalen ska kunna spara tid.
– Ett kapillärt stick och analys tar bara 30–40 sekunder, medan ett prov som ska analyseras i labb tar minst ett par timmar, säger Camilla Nilsson.
En förutsättning är förstås att resultaten blir lika bra när patienterna tar proverna själva. Det finns dock en risk att en del upplever det som bökigt, menar Camilla Nilsson.
– Man får bara ut en liten droppe blod som ska in i en liten kuvett. Det kan vara svårt att pricka rätt, man får inte vara för darrig. Det kommer förmodligen inte att passa alla patienter.