”Som att gå igenom en personlig kris”

Under hösten har Lena Freiholtz, kvalitetschef på Carema care, lärt sig vad ett mediedrev kan åstadkomma.

I år startar Socialstyrelsen en värdegrundsutbildning på 7,5 högskolepoäng. När Lena Freiholtz, sjuksköterska och kvalitetschef på Carema care, läste om att den skulle börja uppmanade hon sina kolleger: sök! Det gjorde de — och alla kom in. ”Nu är väl utbildningen fylld av Caremamedarbetare”, säger hon och skrattar.

När Lena Freiholtz berättar om höstens medie­rapportering om Caremadriven äldrevård skrattar hon däremot inte alls. Det har varit som att gå igenom en personlig kris, säger hon. Hon minns allt så klart. Och fick sådana obehagliga insikter i hur uppretade människor kan bete sig. En sjuksköterska inom hemtjänsten berättade i ett tv-inslag hur hon blev hotad när hon kom i bilen med Caremadekalen på. Sådant gör ont i Lena Freiholtz att höra. Det gör ont att själv bli hotad via mejl eller sms också.

Ändå tycker hon att det allra sorgligaste i rapporteringen har varit när det har funnits fog för kritiken. Som när det gäller Koppargården. Driften har nu gått tillbaka till kommunen och det tycker Lena Freiholtz är bra. Med 250 medarbetare behövdes en rejäl satsning på ökad kompetens, och Carema satsade också pengar på att utbilda många till undersköterskor, säger hon.

— Koppargården hade hög bemanning och vi satsade mycket pengar på utbildning, men det räckte inte. Det handlade inte bara om brist på kompetens, det handlade också om en stor konflikt mellan två yrkesgrupper och om svårigheter att få till en bra ledningsstruktur. Vi lyckades inte med Koppargården.

Kvalitetschefen på Carema care är medveten om att företaget har ögonen på sig nu, och att de inte har råd att göra några misstag. Men sådana gör de och brister finns — som hos alla vårdgiva­re, säger Lena Freiholtz. För deras del tycker hon de har ansvar för att utveckla bemötandet hos personalen på vårdenheterna. Och att lära sjuksköterskor bli bättre på att se sitt arbete som förebyggande. Att förebygga risker i stället för att rapportera händelser.

”Självklart har vi brister”, säger Lena Freiholtz. Men att väga blöjor ser hon inte som en av dem. Närstående som hittar sin förälder i kissiga blöjor blir chockade. Det förstår hon. Sådant får inte hända, och Carema — liksom alla vårdgivare — har riktlinjer och rutiner för att det inte ska hända. När det ändå gör det är det någon som inte har gjort sitt jobb.

— Det som var svårt att hantera var när de i medierna blandade ihop ett sådant fall med hur vi jobbar med utveckling av inkontinensskydd. Att väga blöjor är en metod för att ta reda på vilken sorts och hur många inkontinensskydd den boende behöver under ett dygn.

Lena Freiholtz säger att hon har svårt att bedöma om kritiken mot Carema har varit orättvis, men tillägger, lite syrligt, att hon hade uppskattat om journalisterna också hade lyssnat på dem.

— Jag tycker att Carema är ett bra företag och jag är stolt över det vi gör — annars skulle jag inte vara kvar.

För henne är det inget etiskt dilemma att företaget ägs av riskkapitalister, även om det betyder att ägarnas intresse ofta är kortvarigt. Lena Freiholtz har själv investerat i Carema cares ägarföretag och kan göra en vinst den dagen då företaget säljs. Om en eventuell löpande vinst går ner i ägarnas ficka i stället för att återinvesteras i vården — det har hon ingen insyn i från sin position, säger hon.

— Jag sitter i företagets ledningsgrupp och har ansvaret för kvaliteten. Det jag kan säga om vinster är att de inte uppstår om vi bedriver vård av dålig kvalitet. Då blir ägarskapet en förlust.

När Carema har vunnit ett anbud har de gjort det för att de har lyckats beskriva vilken vård de kan bedriva och till vilken kostnad. Privata entreprenörer sägs allmänt ha lägre bemanning än den offentligt drivna vården. Om det säger Lena Freiholtz att kommuner, när de lägger ut vårdenheter på entreprenad, ofta vill få ut så mycket som möjligt för så lite pengar som möjligt.

— Ibland har kommunen lagt fast vilken bemanning de vill ha, ibland bestäms det i anbudet. Alla Stockholmsanbuden har fasta priser, vilket innebär att kommunen anger hur mycket vården får kosta. Det vi kan konkurrera med är kvalitet. Om ett Caremadrivet boende har låg bemanning så beror det på att kommunen har beställt låg bemanning.

Medarbetarna utgör 80 procent av kostnaderna i äldreomsorgen och bemanningstätheten betyder mycket för möjligheterna att spara pengar för vårdgivarna. Går det ens att bedriva god vård om bemanningen är låg?

— God vård beror på så mycket mer än bemanningstäthet. Vi har enheter där bemanningen är låg, men som ändå ger god vård för att de har kompetent personal och bra chefer. Med ett bra ledarskap kan man åstadkomma nästan vad som helst, svarar Lena Freiholtz.

Även om mediernas avslöjanden har skadat Caremas varumärke tycker hon att den efterföljande debatten har varit bra.

— Det är bra att vi i Sverige har börjat diskutera äldreomsorgen – både ur ett resursperspektiv och ur ett kvalitetsperspektiv. Jag ser att vården av de äldre är så mycket bättre i dag än den var på 90-talet, med mindre av institutioner och mer respekt gentemot de gamla. Frågan är vilken kvalitet samhället är berett att betala för.

Lena Freiholtz har tolv års erfarenhet av äldreomsorgen, bland annat som verksamhetschef på ett äldreboende, och precis som hon ser utvecklingsområden inom Carema ser hon utvecklingsområden inom hela sektorn.

— Äldreomsorgen blir mer och mer komplex och eftersom demensvården ökar så ökar behovet av personalen med specialistkunskap om demenssjukdomar. Oavsett driftsform måste vi som arbetar inom äldreomsorgen också bli bättre på att omsätta forskning till ny kunskap, säger hon.

Som en del i krishanteringen under hösten informerade företagets ledning dagligen chefer och medarbetare om sin syn på det medierna rapporterade om. De genomförde också medarbetarundersökningar varje vecka för att få kläm på de anställdas syn på arbetsgivare och arbetsmiljö. Och visst fanns det en förtroendesvacka.

— Vi har 14 000 medarbetare spridda över hela landet och det gör det svårt att nå ut med information. Alla påverkades av höstens rapportering och många medarbetare visste inte vad de skulle tro.?

Hösten har förändrat Lena Freiholtz så till vida att hon nu lägger ännu större vikt vid tillsyn och uppföljningar. Frågan hon hela tiden ställer sig är: Har vi verkligen kommit till rätta med de här bristerna? Hon tycker att Carema har bra ledningssystem och bra avvikelsesystem, men att de ändå inte tillräckligt väl lyckas identifiera och förebygga risker.

— Vi har vänt på varenda sten och vi har upprättat åtgärdsplaner. Jag håller tömmarna hårt och vill vara säker på att risker förebyggs. Jag var noggrann förut, men har blivit ännu noggrannare. Om det är mediernas skyldighet att visa på brister, så är en av mina uppgifter att se till att de inte finns.