Som chef kan du inte blunda för missbruket

»Jag tror att du dricker för mycket.« Det är bland det svåraste en chef måste säga till en medarbetare. Att blunda och låtsas som ingenting är mänskligt, men av en chef krävs det mer.

10 januari 2005

När det väl kommer fram att någon på en avdelning misstänks ha alkoholproblem kan man vara säker på att misstanken stämmer. Man kan också vara säker på att missbruket har pågått länge.

– När en medarbetare går in till sin chef och berättar att hon tror att en kollega dricker – då är det solklart.

Konstaterandet kommer från Stig Larsen, informatör på Nämndemansgården utanför Lund, som ofta är ute på arbetsplatser och informerar om beroendeproblem. Universitetssjukhuset i Lund hör till dem han har besökt och nu är han här för att prata om chefens svåra samtal tillsammans med Tomas Eriksson, enhetschef på psykiatriska kliniken.

Tomas Eriksson har många års chefserfarenhet, men att behöva konfrontera en medarbetare med misstanken om att han eller hon har missbruksproblem är svårt att vänja sig vid.

– Det är inte alls roligt. Det är jättesvårt. Särskilt om det jag säger bygger på information som jag har fått av någon annan, säger han.

Men att någon blivit orättvist beskylld tror han inte att han har varit med om. Och den som går in till chefen och säger att en kollega luktar alkohol har nästan alltid burit på det ett tag. Kolleger tar sällan upp sina misstankar med den det gäller. De går till chefen, och när vetskapen har nått honom är det hans ansvar att hantera problemet.

Första gången man säger till någon: »Jag tror att du super«, måste man vara beredd på att bli hatad för att man säger det. Tomas Eriksson vet det och även om han klarar det behöver han stöd. Då vänder han sig till sitt nätverk av chefskolleger och pratar med dem han har förtroende för. Det är viktigt att ha kolleger som man kan ösa ur sig till, säger han.

Ibland finns det annat än det andra har berättat för honom som pekar mot missbruk. Som ofta förekommande och kortvarig frånvaro, endagssjukskrivningar på måndagar eller fredagar, eller akuta behov av en eller ett par dagars semester. Den dagen det avslöjas genom att missbrukaren luktar alkohol har det gått långt, säger Stig Larsen.

– Missbrukaren lär sig många sätt att dölja alkohollukt och kommer hon och luktar alkohol kan det mycket väl betyda »hjälp mig«.

Tomas Eriksson tycker att det är lättare om samtalet kan bygga på egna iakttagelser. Att berätta för någon att hon inte längre presterar så bra som hon brukar är en öppning som kan fungera.

När chefen konfronterar missbrukaren med vad han ser, då stör han något fruktansvärt, förklarar Stig Larsen.

– Men när någon ser mina koncentrationssvårigheter och säger att jag inte presterar så bra som jag brukar, då sätts också en process i gång. I förlängningen kan ett förtroende byggas upp från detta svåra första samtal.

När det första steget har tagits, att ta mod till sig och konfrontera, då reser sig nästa hinder: förnekelsen. Knappast någon som ställs inför frågan om hon har missbruksproblem erkänner att det är så.

– Det kan gå månader och till och med år av förnekanden från det att man första gången säger: »Det är min uppfattning att du behöver hjälp«, säger Tomas Eriksson.

Även om medarbetaren skulle erkänna att hon fungerar allt sämre i sitt arbete, så har hon mycket annat än droger att skylla på: somatisk ohälsa, kollegerna, situationen hemma. Kanske går hon efter viss press med på att vända sig till företagshälsovården för att få hjälp, men anledningen till att hon gör det är inte den som chefen ser.

Om det inte vore så känsligt skulle det vara en enkel sak att låta företagssköterskan ta ett blodprov som genast visar om det handlar om missbruk. Men mycket samverkar för att det tabu som råder kring missbruk ska upprätthållas.

Stig Larsen kallar dem för möjliggörare. Alla omkring missbrukaren som fortsätter att göra missbruket möjligt genom att tiga, blunda eller inte våga ställa krav. Missbrukaren själv klamrar sig fast vid sin förnekelse. Men det är en villfarelse, säger han, att man måste ha erkänt sina missbruksproblem för att kunna ta till sig behandling.

– De flesta som kommer till oss på Nämndemansgården förnekar fortfarande. Det ingår som en del i behandlingen att få en missbrukare att släppa förnekelsen.

För chefens del har ett viktigt mål uppnåtts när missbrukaren slutar att förneka. Då är det slut på att sopa under mattan. Då kan man fokusera på det verkliga problemet och börja ställa krav på behandling.

TIDIGA TECKEN PÅ MISSBRUK:
Nervös
Lättirriterad
Drar sig undan
Är svår att nå
Endagssjuk måndag eller fredag
Lånar pengar
Ringer akut och tar en eller ett par dagars semester

DÄREMELLAN:
Jobbar hårt
Ställer upp
Är duktig

Källa: Nämndemansgårdens utbildning för arbetsplatser

Hämtar fler artiklar
Till Vårdfokus startsida