Splittrad vård av döende

Brister i kommunikationen kan i värsta fall leda till att vården av patienter med allvarlig stroke skiftar mellan palliativ och botande vid varje byte av pass, tre gånger per dygn.

Tillståndet hos personer med svår stroke är ofta svårbedömt eftersom det kan fluktuera. Ena stunden kan patienten titta upp och till synes ge kontakt, för att i nästa stund vara helt okontaktbar. Personalens bedömningar blir då ofta subjektiva och var och en har en egen bild av patientens tillstånd. Resultatet kan bli en vård som ändrar inriktning tre gånger per dygn och där personalens förhållningssätt till de närstående växlar mellan hopp och förtvivlan.

Det är viktigt att all personal har samma syn på tillstånd, prognos och om patienten är i palliativt skede eller inte, liksom att de arbetar utifrån en likvärdig värdegrund. I sjuksköterskan Heléne Erikssons studie blev det tydligt att det finns stora brister i beslutsfattandet och i att hålla fast vid fattade beslut om palliativ vård.

Hon har intervjuat totalt 41 personer i fokusgrupper: sjuksköterskor, läkare, undersköterskor, sjukgymnaster, arbetsterapeuter och kuratorer. Syftet var att beskriva hur vården av den döende strokepatienten upplevdes och vilka etiska dilemman som kunde uppstå. ??

Samtalen i fokusgrupperna handlade ofta om nutrition. Flera upplevde att vården av patienter i palliativt skede inte var inriktad på god livskvalitet. Om beslut om palliativ vård hade tagits och vården skulle riktas mot ett värdigt slut, kunde ändå ny sond och sondmatning ordineras — på grunder som av personalen upplevdes som tveksamma. Det kunde handla om närståendes önskan och att patienten på något sätt hade haft kontakt med någon i personalgruppen.

Sjuksköterskorna blev frustrerade över att få olika bud. Trots att brytpunktssamtal hade ägt rum och beslut tagits om att patienten var i palliativt skede, kunde nästa läkare göra en ny bedömning som ledde till att vården fick en annan inriktning med nya mål. Då kände sjuksköterskorna att de, genom att säga att vården handlade om att lindra lidande i livets slutskede, hade lurat de närstående.

Heléne Eriksson konstaterar att det för en god vård i livets slut är mycket viktigt med samsyn och gemensamma mål och att målen efterföljs.

— Svåra frågor diskuteras säkert i kafferummen, men det vore bättre om samtal om etiska problem fördes i en mer organiserad form utifrån en gemensam värdegrund.

Nu hoppas hon att studien ska ge underlag för fortsatta diskussioner.

Hämtar fler artiklar
Till Vårdfokus startsida