Starka barnmorskor var med och byggde upp folkhemmet
Svenska barnmorskors förhållandevis starka ställning beror på att ett viktigt skede i deras professionella utveckling sammanföll med välfärdsstatens uppbyggnad, hävdar historikern Lena Milton.
I början av maj disputerade historikern Lena Milton på avhandlingen Folkhemmets barnmorskor – den svenska barnmorskekårens professionalisering under mellan- och efterkrigstid. Via läkarnas och barnmorskornas yrkesförbunds arkiv, statliga utredningar och intervjuer med äldre barnmorskor har hon studerat barnmorskekårens utveckling 1920–1950 för att se hur barnmorskorna nått den starka ställning de har i dag.
Just mellan- och efterkrigsperioden innebar fler förändringar för barnmorskorna än vad yrkeskåren gått igenom tidigare. Förlossningsvården flyttade in på sjukhus och hemförlossningarna upphörde helt. Barnmorskornas kompetens förändrades från en direktutbildning till en sjukvårdsutbildning med barnmorskeutbildningen som specialisering.
Hemförlossningsbarnmorskorna försvann och i stället kom den sjukhusbaserade barnmorskan.
– Men sättet att utöva yrket har levt vidare, liksom yrkesidentiteten, berättar Lena Milton. Barnmorskorna fortsatte att sköta förlossningarna fast det nu skedde inom institutionens ram. Rätten till ansvarsområdet förlossningsvård upphörde inte, tvärtom tillkom ett nytt område i form av mödravård.
Sveriges sena och snabba industrialisering och urbanisering gjorde att jordbrukarsamhällets livsstil och värderingar dröjde sig kvar länge. Det gällde också för barnmorskeyrket. Yrkets kulturella bakgrund präglades av bondesamhällets syn på kvinnlighet och arbetsdelning.
Lena Milton har därför gått igenom vad kvinnoarbete och kvinnlighetsideal innebar i en sådan kultur.
Kraftfullhet och styrka ideal
– Arbetets betydelse för överlevnaden, betoningen på kunnighet och uthållighet hörde till de framträdande dragen. Kroppsidealen innebar – till skillnad från de borgerliga idealen där kvinnan skulle vara svag och värnlös – styrka, kraftfullhet och förmåga till självständigt arbete och ansvar. Allt detta gick igen i barnmorskornas självbild och yrkesidentitet så som de uttryckts i Jordemodern och i de intervjuer jag gjort, berättar Lena Milton.
Hon har jämfört utvecklingen av barnmorskeyrket i Sverige med den i USA och Norge. Här behövde kåren inte arbeta i någon stark konkurrens med läkarna så som i usa, och man hade bättre gehör från statens sida än vad norska barnmorskor hade. Utmärkande var i stället samarbete och samförstånd.
– Samhällets ekonomiska resurser var knappa, liksom befolkningens. Få hade råd att gå till doktorn. Antalet läkare var därför lågt och förlossningsvården hade inte råd att avvara barnmorskorna.
Barnmorskeförbundets strategi var ett långsiktigt agerande i samarbete och allians med specialistläkarna och myndigheterna för att undvika en eventuell konkurrens från sjuksköterskorna. Och för att behålla sitt revir och sin kompetens som professionell grupp.
– Tendensen att sätta läkare i ledningen för sitt förbund är ett uttryck för det och jag bedömer barnmorskornas delvis maskulina prägel; kroppslig styrka och uthållighet och ett myndigt uppträdande, som en tillgång i sammanhanget. Samarbetsstrategin var nog klok med tanke på hur det gick i Norge.
Samförstånd svensk linje
Där gick barnmorskorna emot en dubbel utbildning med grundutbildning som sjuksköterska och därefter en specialistutbildning till barnmorska. Men den infördes mot deras vilja.
I Sverige genomfördes dubbelutbildningen i samförstånd med läkarna och på barnmorskornas initiativ i linje med statens intentioner.
– Inte för att de älskade varandra så mycket utan just för att läkarna var så få och beroende av kunniga barnmorskor – under sig.
Under den period som avhandlingen omfattar lades grunden till välfärdsstaten. Med sitt arbete för att göra mödrar och barn friskare och starkare lyckades barnmorskorna placera sig nära välfärdsstatens, folkhemmets, kärna.
Den offentliga sektorn växte och yrkena där gjorde det möjligt för kvinnor att komma in på arbetsmarknaden. Men den könsuppdelade arbetsmarknad som ofta missgynnar kvinnor tycks i barnmorskornas fall tvärtom i viss mån i stället ha uteslutit männen.
– Samtidigt verkar det som om barnmorskorna hellre identifierade sig med manliga läkare än med kvinnliga sjuksköterskor. Jag trodde att jag skulle hitta mycket mer av strider och konflikter än vad jag gjorde, även om antydningar fanns.