Stöd nödvändigt efter iva-vård

Svårt sjuka patienter som har vårdats på intensivvårdsavdelning behöver stöd i sin återhämtning. Eva Åkerman vill se nationella riktlinjer.

Många som har varit svårt sjuka och vårdats på intensivvårdsavdelning återhämtar sig inte fullt ut, berättar intensivvårdssjuksköterskan Eva Åkerman. De kan ha minnesluckor och overklighetsupplevelser om att personalen har skadat dem, och de har ofta fått en ny syn på livet. Var och en måste få skapa sin egen berättelse, få ihop sin bild av vad som har hänt och det måste de få hjälp med.

— De behöver få berättat och förklarat för sig vad som har hänt. För det behövs både en iva-dagbok och ett instrument för att bedöma vilka som behöver särskild uppföljning.

Eva Åkerman har i sitt avhandlingsarbete funnit att 65 av de 86 intensivvårdsavdelningar som finns i Sverige använder iva-dagbok som senare ska hjälpa patienten att förstå vad som har hänt. Uppföljande samtal är också vanligt. Men skillnaderna är stora när det gäller utformning, vad syftet är, hur de används och vad patienten får ut av iva-dagboken respektive uppföljningssamtalet. Det finns heller inga evidensbaserade riktlinjer för hur de ska vara utformade och användas.

En fråga är också om alla ska följas upp. Om inte, hur hitta dem som behöver det? I dag ser det olika ut. På många intensivvårdsavdelningar kallas patienterna efter två månader, ibland tar ett team med olika professioner emot och ibland bara sjuksköterskan. Eva Åkerman har kommit fram till att ett standardiserat frågeformulär krävs för att hitta de patienter som behöver uppföljning, och i nästa steg utformade hon ett sådant.

Frågeformuläret heter 3-set 4P och är testat i avhandlingens fjärde delstudie. Tanken är att det ska skickas till alla patienter som har vårdats på intensivvårdsavdelning och att de som har behov av uppföljning bjuds in. En individuell plan för patientens återhämtning ska då göras.