Svåra magsmärtor missbedömdes
Den gravida kvinnan sökte vid ett flertal tillfällen vård för akuta smärtor i mellangärdet. Hennes besvär tolkades som magbesvär men var i själva verket en svårdiagnostiserad havandeskapsförgiftning.
När barnet väl förlöstes var det litet och hämmat i tillväxten. Det omhändertogs av barnläkare men avled senare på grund av tillstötande komplikationer.
Kvinnan har anmält tre läkare och två barnmorskor till Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd för felbehandling.
I graviditetsvecka 23 besökte hon barnmorskan på mödravårdscentralen. Denna konstaterade att blodtrycket hade gått upp och att patienten ökat i vikt, varför hon ordnade en tid för läkarbesök.
Några dagar senare sökte kvinnan akut på grund av krampaktiga smärtor i mellangärdet. Ett urinprov visade på proteinuri och blodtrycket var högt (150/90). Dagen innan hade kvinnan besökt läkaren på mödravårdscentralen. Då hade blodtrycket varit acceptabelt (120/80-85). Inga buksmärtor, huvudvärk eller ögonflimmer hade noterats, varför läkaren tolkade hennes besvär som ett smärtsamt kramptillstånd i tarmen. För att snabbt lösa kramperna och lindra smärtorna ordinerades Voltaren intramuskulärt, vilket hade god effekt.
En vecka senare sökte kvinnan återigen för smärtor i epigastriet. Denna gång var blodtrycket normalt (100/75), äggvitan visade ett värde på 3+ och fosterljuden var normala. Symtomen tolkades även denna gång som magbesvär. Barnmorskan, som på ordination av överläkaren undersökte den gravida kvinnan, delgav såväl muntligen som skriftligen resultaten till läkaren. Symtomen tolkades som magbesvär och kvinnan fick smärtstillande läkemedel.
Fyra dagar senare var det dags igen. Kvinnan sökte än en gång för smärtor i mellangärdet. Hon hade mycket gaser och avföring flera gånger per dag. Urinprovet var denna gång utan anmärkning. När hon några dagar senare återigen sökte för sina magsmärtor hade hon kraftig proteinuri och ett blodtryck på 184/98.
Kvinnan var nu i graviditetsvecka 26. Hon remitterades till sjukhus för vård på grund av tidig havandeskapsförgiftning. Några dagar senare förlöstes hon.
I sin bedömning av ärendet konstaterar Ansvarsnämnden att svår preeklampsi är en ovanlig komplikation så pass tidigt i graviditeten som det här var fråga om. De prover som togs visade inga tecken på havandeskapsförgiftning och hennes blodtryck var till en början normalt. Mot bakgrund av detta fanns det ingen anledning att misstänka preeklampsi, anser nämnden som lämnar anmälan utan åtgärd.
Beslutet har vunnit laga kraft (HSAN 3090/01:b3).