Svensk hälso- och sjukvård färdigutredd för den här gången

Vårdforskningen är en av huvudfrågorna i slutbetänkandet från HSU 2000.

I sju år och i sex betänkanden (plus några expertrapporter) har hsu 2000, den statliga utredningen, kartlagt den svenska hälso- och sjukvården. Nu är arbetet avslutat, bara ett halvår innan det årtal som ingår i utredningens namn är inne.

– Arbetet har pågått länge, alldeles för länge, tycker Karin
Olsson, Vårdförbundets förbundssekreterare som suttit med i utredningen som tco:s representant.

– Frågan är om en enda utredning egentligen klarar ett så stort utredningsuppdrag som det här har varit.

Det var den dåvarande sjukvårdsministern Bo Könberg (fp) som tillsatte utredningen. När socialdemokraterna tog över efter valet 1994 fick utredningen nya direktiv och ny ordförande.

Enligt de nya direktiven fick hsu 2000 en stor tugga att bita över: hur patienternas ställning kunde stärkas, åldringsexplosionens påverkan på vårdbehoven, läkemedelskostnaderna, folkhälsoarbetet, hur staten ska styra sjukvården, organisation och styrformer för hälso- och sjukvården samt vårdforskningen. Det är de tre sista frågorna som behandlas i det betänkande som kommittén nu har lämnat ifrån sig.

Grunddragen i förslagen från hsu 2000 bygger på de förutsättningar som givits i direktiven: hälso- och sjukvården ska vara gemensamt finansierad, staten har ett huvudansvar för sjukvården, ska vaka över att skillnaderna mellan olika landsting och kommuner inte blir för stor och att kvaliteten upprätthålls. Fokus skiftar; patienternas ställning blir starkare.

Arbetsmiljön för dem som arbetar i vården uppmärksammas och ett kapitel handlar om vad som bör göras för att få bättre fart på den »nya« vårdforskningen, alltså den som sjuksköterskor, barnmorskor och biomedicinska analytiker står för tillsammans med arbetsterapeuter, sjukgymnaster och andra.

Personalen lyfts fram
Karin Olsson är nöjd med att kommittén så tydligt klargör att staten har det övergripande ansvaret för hälso- och sjukvården – fungerar den inte tillfredsställande ska staten ingripa, till exempel genom att omfördela resurser eller genom att Socialstyrelsen går in.

– I betänkandet lyfter kommittén också fram personalen på ett bra sätt, säger Karin Olsson. Man markerar bland annat att arbetsmiljön försämrats och sambandet mellan de många organisationsförändringarna och personalens situation.

Förändringarna har kommit uppifrån, vilket bidragit starkt till den frustration som många som arbetar i vården känt.
Ett avsnitt i betänkandet handlar om Socialstyrelsens »dubbla roll« som både tillsynsmyndighet och rådgivande myndighet. Kommittén är tveksam till denna dubbla uppgift och föreslår en organisationsöversyn.

Dubbla funktioner värdefulla
På just den punkten är Karin Olsson och Anders Milton kritiska. De skriver i ett särskilt yttrande att dessa dubbla funktioner tvärtom är mycket värdefulla: »det är just det nära samspelet i en sammanhållen myndighet som garanterar kvaliteten i verksamheten«. När man utövar tillsynen prövas allmänna råd och föreskrifter mot den praktiska verksamheten och det finns också en stark koppling mellan tillsyn och rådgivning.

De efterlyser också en strategi från statens sida för hur man ska sprida kunskap inom hälso- och sjukvårdens organisationer. Ett sådant inslag borde vara, skriver de i sitt särskilda yttrande, »att skapa form och struktur för personalens fortbildning och kompetensutveckling«.

– Det har politikerna visat stort intresse för, säger Karin Olsson. Jag tycker att kommittén på ett bra sätt har fångat in handledningens betydelse och hur viktigt det är att koncentrera forskningen.

I kommittén efterlyser man också större intresse för den »nya« vårdforskningen från andra finansiärer än Vårdalstiftelsen: Medicinska forskningsrådet (mfr), Sociala forskningsrådet (sfr), Cancerfonden och Barncancerfonden.