Sverige kan få egen bank för navelsträngsblod

Statens medicinsk-etiska råd föreslår att Sverige snarast ska starta en allmän stamcellsbank för navelsträngsblod.

Med en nationell stamcellsbank tror jag att allmännyttan blir större än om navelsträngsblodet samlas hos olika privata intressenter, säger Lisbeth Löpare Johansson, vice ordförande i Vårdförbundet och sakkunnig i Statens medicinsk-etiska råd.

Hösten 2004 blev det stora rubriker när barnmorskor gick ut i medierna och berättade att de motvilligt hjälpte föräldrar att samla in navelsträngsblod från deras nyfödda under förlossningen. Blodet sattes sedan in i privata navelblodsbanker i Norge som tog åtskilliga tusenlappar i ersättning för att förvara blodet i upp till 20 år.

Företagen marknadsförde konceptet som en slags framtida olycksförsäkring. Med tanke på den medi-
cinska utvecklingen skulle blodet eventuellt kunna utnyttjas för stamcellstransplantation om barnet drabbades av någon allvarlig sjukdom, hette det bland annat.

Med anledning av den debatt som uppstod har Statens medicinsk-etiska råd på eget initiativ utrett de etiska aspekterna kring stamcellsbanker för navelsträngsblod.

Att, som i fallet med Norge, lämna ut vävnadsprover för permanent förvaring i en utländsk biobank är inte möjligt enligt svensk lag. Däremot konstaterar rådet i ett yttrande till socialdepartementet att det inte finns några rättsliga hinder för upprättandet av stamcellsbanker för navelsträngsblod i Sverige.

Redan i dag används stamceller från navelsträngsblod för behandling av flera allvarliga sjukdomar, främst hos barn. Dessa stamceller hämtas från biobanker i utlandet.

Det är bland annat mot den bakgrunden som medicinsk-etiska rådet nu föreslår att det snarast inrättas en allmän stamcellsbank här hemma.

Med en sådan bank skulle det internationella samarbetet öka, vilket skulle gynna svenska patienter, samtidigt som det skulle bli lättare att behandla individer från etniska minoriteter som det
i dag kan vara svårt att hitta benmärgsdonatorer till.

När det gäller kommersiellt sparande av det egna barnets navelsträngsblod är rådet mer tveksamt. Inte minst med tanke på att det bedömer de medicinska möjligheterna att använda dessa stamceller som mycket små.

Ett utbrett sparande för eget bruk skulle också kunna försvåra uppförandet av en nationell biobank. Samtidigt skulle det kunna förändra synen på hantering av vävnad vilket kan påverka den framtida donations- och transplantationsverksamheten negativt, anser rådet.

Trots denna tveksamhet finner rådet inga hållbara skäl för att förbjuda privata verksamheter, så länge det inte påverkar förlossningsverksamheten negativt.

– Det är viktigt att det tas fram ett bra diskussionsmaterial i den här frågan, så att personalen kan informera föräldrarna så allsidigt som möjligt, säger Lisbeth Löpare Johansson.

Hämtar fler artiklar
Till Vårdfokus startsida