Tala om döden i grupp ger stöd åt anhörig

Det behöver inte vara svårt och dyrt att ordna stödgrupper så att anhöriga kan få träffa andra som också lever med en närstående i livets slutskede.

Vilka erfarenheter ger stödprogram för närstående till någon med en livshotande sjukdom under pågående palliativ vård? Det har sjuksköterskan Anette Henriksson undersökt. Hon studerade också effekterna av programmet med gruppsamtal och fann att de som deltog i interventionen ökade sin kunskap för att vårda och kände sig mer förberedda för det. Även den egna behållningen av vårdandet ökade.

I gruppsamtalen kunde deltagarna till exempel, utan att behöva skämmas, ta upp att de ibland var besvikna över att inte kunna genomföra det de hade planerat. De försummade mycket — och gjorde det gärna — men saknade också sådant de tidigare brukade göra. I gruppen fick de mer insikt om sjukdomen och kände sig mer förberedda inför vad som kunde och skulle hända, och trygga i att det fanns hjälp att få. ?Deltagarna blev klara över att den närstående verkligen skulle dö inom en ganska snar framtid. Men vetskapen var inte negativ. Den gav utrymme för förberedelse och gjorde det oundvikliga lite lättare att hantera.

— Det betyder inte att den här sortens stöd passar alla. En del föredrar individuellt stöd och andra kanske inte behöver det professionella stödet utan har tillräckligt stöd i sitt sociala nätverk.

Ett viktigt budskap som Anette Henriksson vill ge sjuksköterskor och andra är att det inte behöver vara svårt eller alltför dyrt att organisera stöd. Det är bra om det kan koordineras och ledas av någon i vårdteamet, men en hel del kunskap och erfarenhet finns redan hos de närstående själva. Många har ett stort behov av att dela med sig av sina erfarenheter, tankar och funderingar, säger hon.

— Ta kontakt med de närstående, våga prata med dem — även om döden. Många är rädda att själva ta kontakt med sjuksköterskan, de vill inte ta plats från den sjuke.

Senaste jobben

Hämtar fler artiklar
Till Vårdfokus startsida