»Tamt förbund gav dåligt stöd«
24 operationssjuksköterskor på sjukhusen i Boden och Luleå sade upp sig förra året efter att de misslyckats med att förhandla upp sina löner. Deras ilska och besvikelse var inte bara riktad mot arbetgivaren, utan också mot Vårdförbundet.
Det som fick missnöjesbägaren att rinna över för 32 operationssjuksköterskor i Luleå och Boden var att en nyanställd sjuksköterska fick högre lön än sin handledare. Med buller och bång drev då operationssjuksköterskorna sin egen avtalsrörelse – utan inblandning av facket. 18 000 i månaden krävde de, samt 500 kronor i löneutveckling per år. Vårdförbundets förtroendevalda sade sig vilja stödja sjuksköterskorna, men kunde inte förhandla tillsammans med medlemmar som bedrev löneförhandlingar med hot om uppsägning. Operationssjuksköterskorna vände då ryggen åt sin fackliga organisation och förhandlade själva. Men arbetsgivaren var obeveklig, och striden slutade med att 24 av operationssjuksköterskorna sa upp sig.
Facklig Tjalle Tvärvigg
Två av dem är Elisabeth Hansson-Öhlund och Lena Karlsson-Broström. De hade då varit anställda 15 respektive 20 år i landstinget. När Elisabeth Hansson-Öhlund lämnade alltihop var det med en känsla av tomhet. Nu går hon en tvåårig utbildning som hälsovägledare. Och så här mitt i livet är hon glad att hon fick en spark där bak så att hon tvingades ta ett steg mot det nya.
Lena Karlsson-Broström lämnade både sin anställning i landstinget och sitt fackliga förtroendeuppdrag. Hon beskriver sig själv som något av en facklig Tjalle Tvärvigg. Nu är hon tillbaka hos sin gamla arbetsgivare på operationsavdelningen i det nyinvigda Sunderby sjukhus. Fast som inhyrd – med högre lön.
De båda är överens om att den fackliga kamp som förs i dag inte är värd namnet. De tycker inte att de fick det stöd de ville ha från sitt förbund när de var mitt uppe i lönestriden med arbetsgivaren.
– De var alldeles för flata. Om jag kallar Vårdförbundet
för tamt, så har jag uttryckt mig förbaskat snällt, säger Lena Karlsson-Broström.
Vårdförbundets strategi går alldeles för mycket ut på samarbete, anser de båda. När Landstingsförbundet tycker att det är bra att ha att göra med Vårdförbundet, då är det något fel.
Vårdförbundet riskerar att i framtiden decimeras till ett slags försäkringsbolag, säger de. Men när det går upp för medlemmarna att de faktiskt kan vara med i enbart arbetslöshetskassan blir det strömavhopp, tror Elisabeth Hansson-Öhlund och Lena Karlsson-Broström.
– Många här uppe går ur facket för att de inte förstår vad de ska ha det till, påstår Lena Karlsson-Broström, och tillägger att de som är kvar – fortfarande många – är mer passiva.
– Ingen går på fackliga möten längre – om det inte handlar om löner.
Så vad måste facket göra för att bli till den nytta som de vill se?
– Facket måste bli flexibelt. Avtalen måste vara bättre anpassade till arbetsplatserna. Och kompetensutveckling, det skapar nya idéer. Obligatorisk fortbildning och karriärvägar.
– Lämna gamla mallar och skapa nytt, uppmanar Lena Karlsson-Broström och Elisabeth Hansson Öhlund.