Teamarbete. Här får patienten berätta hela sin historia

Det är sjuksköterskorna som är navet vid EPM, enheten för psykosomatisk medicin, i Västerås. Patienterna utreds av multimodala team och får hjälp att ta de första stegen mot tillfrisknande.?

I broschyren som berättar om EPM finns en bild på en växt som doppar sina rötter i ett vattenhål och blommar ut i ett fyrverkeri av färger.?

Det är en passande symbol för en klinik som skulle kunna liknas vid ett vattenhål och som vill se sina patienter som växter som behöver få näring och vatten för att kunna blomma ut.?

Det är också passande därför att här sker tillfrisknandet inte bara genom traditionella och etablerade metoder utan också med hjälp av bildterapi och dans.??

— Det är fantastiskt att få möta de här patienterna och följa deras utveckling, säger sjuksköterskan Ingela Carlsson.?

Det är hon eller någon av de andra sjuksköterskorna som patienterna träffar vid sitt första besök på enheten för psykosomatisk medicin, EPM. Under en timme får de berätta om sina kroppsliga besvär och får frågor om var det gör ont, hur det känns, hur länge de har haft sina problem, vilken hjälp de har fått och vilka mediciner de tar. Men det stannar inte där. Sjuksköterskan frågar också om oro, ensamhet, självmordstankar, hur livet ser ut runt omkring patienterna. Hela den sociala kontexten kartläggs.?

— Framför allt lyssnar vi mycket, för de här patienterna har sällan fått berätta hela sin historia tidigare.?

Många har valsat runt i sjukvården en längre tid, de har sökt för olika problem och kan ha flera diagnoser som handlar om kronisk värk och smärta, stress, oro, trötthet. De kan känna sig kränkta av omgivningen och inte minst av sjukvården och vara frustrerade eller uppgivna.?

— Därför tycker jag att de är så otroligt modiga som kommer hit och berättar sin historia. Det kräver att vi bemöter dem med stor respekt i gengäld.??

Det är tolv år sedan enheten för psykosomatik startade här i Västerås och Ingela Carlsson har varit med de senaste tio åren. Hon kom från ett jobb som intensivvårdssjuksköterska med högt tempo, mycket teknik, avancerade apparater och stort fokus på enskilda detaljer hos patienten: blodtrycket, pulsen, andningen. Hon trivdes med jobbet på iva, men kände att det blev allt mer mekaniskt och ville pröva något nytt.?

Att i stället möta patienter med psykosomatiska problem blev minst sagt omvälvande.?

— Det första året var faktiskt väldigt jobbigt. Jag tyckte att allt gick så långsamt och det var svårt att se resultat. Jag var van vid patienter som hade livshotande sjukdomstillstånd och mötte nu personer med diffusa diagnoser.?

Ingela Carlsson insåg att hon behövde utbildning för att förstå hur hon skulle förhålla sig till patienterna och gick en steg 1-kurs inom psykiatri. I dag skulle hon aldrig vilja byta jobb.?

— Jag är stolt över att arbeta här och känner att vi är en viktig enhet som verkligen behövs. Det är så synd att den här typen av vård inte finns på fler ställen.?

Nej, konstigt nog så har den psykosomatiska mottagningen i Västerås inte fått några efterföljare bland övriga landsting, trots att det går att peka på goda resultat och trots att antalet patienter med diffusa psykosomatiska problem bara ökar på vårdcentralerna.

Undersökningar visar att de som söker mest primärvård i dag är personer som har långvarig smärta och de som har olika psykiska problem som stress, trötthet och utmattning. På vårdcentralerna upplevs dessa patienter ofta som krävande och jobbiga — kanske för att personalen många gånger inte vet hur de ska hjälpa dem och att det är patienter som ständigt återkommer. ??

När Ingela Carlsson möter kolleger från primärvården pekar de ofta på tidsbristen som ett skäl till att patienter med psykosomatiska besvär inte får den hjälp de behöver. Men hon menar att det kanske också handlar om hur man väljer att organisera sig. De här patienterna behöver sammanhängande tid för att kunna berätta om hela sin livssituation. Får de bara en kvart så hinner man aldrig få syn på de verkliga problemen, vilket gör att patienterna återkommer gång på gång med nya problem och det tar kanske mycket mer resurser i längden.?

På EPM ses själva utredningen som en del av behandlingen eftersom patienten får hjälp att kartlägga sin situation och sina behov med hjälp av flera olika yrkesgrupper (se faktaruta).

Patienten kan från början ha kommit på grund av långvarig ryggsmärta, men under utredningens gång kommer det fram så mycket mer. I många fall finns det tidigare svåra händelser som de behöver få berätta om, det kan också handla om svårigheter i relationer hemma eller på jobbet, om ensamhet, sorger och oro för ekonomi eller för anhöriga. Det är inte heller ovanligt att det kommer upp existentiella frågor, att man börjar fundera över sig själv och sitt liv.??

För den som lyssnar gäller det att inte klassa problemen som antingen fysiska eller psykiska, utan i stället försöka se sammanhangen. Att dela upp människan i kropp och själ leder sällan vidare, det psykosomatiska förhållningssättet handlar snarare om att försöka se människan som en helhet.?

I utredningen handlar det också om att få fram vilka förväntningar patienten har och att klargöra vad som är möjligt — att det kanske inte går att ta bort värken, men att det finns sätt att lära sig hantera den så att livet blir lite bättre.?

När alla i teamet har haft sina möten med patienten samlas de för att gemensamt diskutera sig fram till vad som orsakar problemen och hitta förslag på åtgärder och behandling. Där­efter hålls ett återkopplingssamtal då patienten gärna får ta med sig någon anhörig.

Ungefär 40 procent kan gå tillbaka till sin familjeläkare, medan resten får behandling på EPM. Den kan vara individuell, men sker ofta i grupp eftersom det har visat sig ge så bra resultat.?

— Att få dela sina erfarenheter med andra gör att patienterna känner sig mindre ensamma och får perspektiv på sina problem. De kan känna igen sig och hjälpa varandra till insikt. Det blir en sådan dynamik och för oss som leder grupperna är det spännande att få vara med om den processen, säger Ingela.??

Som sjuksköterska arbetar Ingela Carlsson med både utredning och behandling.?

All behandling syftar till att öka självinsikten och hitta nya strategier för att kunna hantera den egna livssituationen. Metoderna varierar utifrån varje individ. Det kan vara gruppsamtal, mindfulness, rörelseträning, bildterapi, dans, dynamisk eller kognitiv terapi eller ACT, acceptance and commitment therapy, som är en form av kbt, men där målet är att öka livskvaliteten snarare än att försöka få bort smärtsamma upplevelser.?

Den ”typiska” patienten är en kvinna som är 30-50 år med ett yrke där hon tar hand om andra, ofta inom vården eller skolan.?

— Men det håller på att förändras. Vi får allt fler yngre patienter som knappt har kommit in i arbetslivet. Unga killar i 20–30-årsåldern som inte vet vad de vill med sina liv eller duktiga flickor i tonåren som mår mycket dåligt.