Teckning ger barnet en röst

Anestesisjuksköterskan Berith Wennström har utvärderat ett instrument för att tolka barns oro inför operation genom att analysera deras teckningar. Studien visar att analysen är samstämmig oavsett vem som gör den. Om instrumentet förenklas kan det bli kliniskt användbart inom några år.

25 februari 2010

Små barn har svårt att sätta ord på tankar och känslor. För sjuksköterskor inom operationssjukvården kan detta vara ett hinder när det gäller att förstå barnets sinnesstämning, behov av information eller behov av premedicinering. Berith Wennström är anestesisjuksköterska vid Kärnsjukhuset i Skövde och hennes doktorsavhandlingsarbete handlar om barns upplevelser av narkos och operation i samband med dagkirurgi. En av hennes studier visar att pojkar mellan tre och sex år har speciellt svårt att beskriva sina postoperativa symtomupplevelser. ?

– De har svårt att skilja mellan smärta, illamående och oro postoperativt. I intervjuer sa de till exempel »jag vet inte hur jag mår« eller »jag mår bra men min snopp har ont, den gråter«, säger Berith Wennström. ??

Hennes forskning visar också att huvudproblemet för barn mellan sex och nio år, som genomgår planerad operation, är att de upplever sig bli påtvingade en okänd, oförutsägbar och obehaglig situation. ?

– Om de fått ställa frågor och har fått information om hela förloppet hanterar de situationen bättre och blir ofta stolta och glada. Information om vad som kan hända kan också minska barnets behov av premedicinering, säger Berith Wennström.?

I dag finns inget bra instrument i vården för att värdera barns stress/oro. Berith Wennström frågade sig därför, inför den ännu opublicerade tredje delstudien, om en teckning som barnet ritat kan tydliggöra barnets tankar och känslor i samband med operationen. I studien översatte hon ett amerikanskt instrument för att mäta barns stress/oro genom att tolka deras teckningar. Hon utvärderade sedan instrumentet genom att låta fem oberoende sjuksköterskor värdera 130 teckningar ritade av friska skolbarn och barn i åldrarna fem till elva år, som skulle genom­gå planerad dagkirurgi. Barnen i båda grupperna fick samma uppmaning; att rita en människa på ett sjukhus. Till sin hjälp hade de åtta olika färgpennor, ett pappersark och gott om tid. ??

Flera av instrumentets parametrar visade statistiskt signifikanta skillnader mellan de två undersökta barngrupperna och tolkarna värderade orosnivån hos barnen mycket samstämmigt. ?

– Vi såg till exempel att de barn som var oroliga ritade med färre färger, använde mindre yta av pappret och hade svagare penntryck, säger Berith Wennström. ?

Instrumentet består av ytterligare cirka 25 parametrar, som alla ger olika »orospoäng« när teckningen tolkas. Ansiktsuttryck, storlek på person i förhållande till omgivning och placering av personen på papperet är exempel på sådana parametrar.?

Kunskapen om att det går att utläsa stress/oro i teckningar är inte ny. Det nya är att detta instrument ser ut att fungera även under svenska förhållanden. Men det måste förenklas. ??

Nu ska Berith Wennström gå vidare och analysera stresshormonet kortisol hos barn som genomgår dagkirurgi. Resultatet ska hon jämföra med teckningarnas »orospoäng«. Det vill säga, stämmer teckningstolkningen med det fysiologiska utslaget av oro? ?

– Finns det en signifikant korrelation mellan höga kortisolvärden och »orospoängen« i de tolkade teckningarna ökar det instrumentets tillförlitlighet. Då finns det ett vetenskapligt stöd för mig att skapa en kortare version av teckningsinstrumentet som är mer praktisk att använda i klinisk verksamhet, säger hon. ?

Hämtar fler artiklar
Till Vårdfokus startsida