Tema Elevhälsa. Hög tid att prioritera

Nya elevhälsans mål är att hjälpa eleverna klara skolan. I teamarbetet utmanas skolsköterskans yrkesroll, men medicinska frågor kan hamna utanför fokus.

I och med den nya skollagen som kom förra året ska elevhälsan förstärkas, något som skolsköterskor länge har efterfrågat.

I kölvattnet av 1990-talets neddragningar har skolhälsovården, sedermera elevhälsan, aldrig riktigt hämtat sig. Och parallellt med en lägre grundbemanning ska samma mängd vård — och mer än så — produceras. Det har Vårdfokus rapporterat om ett flertal gånger.

En undersökning från Social­styrelsen 2009 visade till exempel att en skolsköterska i genomsnitt hade ansvar för 594 elever på en heltidstjänst, men det kan skifta mellan 70 och 1 400.

Både Riksföreningen för skolsköterskor och Svenska skolläkarföreningen har länge rekommenderat ett elevunderlag på 400 per heltidsanställd skolsköterska och 4 000 elever per skolläkare.

En tillbakablick i rapporteringen om elevhälsan i Sverige ger en bild av en underbemannad och svältfödd sektor. Undersenhösten förra året slog sjuksköterskorna i Vellinge kommun larm om att de inte kunde ge eleverna på Sundsta gymnasium den elevhälsovård som de har rätt till. 900 elever skulle samsas om en skolsköterska under två timmar i veckan, något Socialstyrelsen underkände.

Nu har deltidstjänsten utökats till heltid. Men Margareta Olsson som är skolsköterska på gymnasiet, har fortfarande inte mycket tid till det långsiktiga arbetet.

Ljungbys skolsköterskor larmade för två år sedan om för hög arbetsbelastning, delvis till följd av att vaccinationsprogrammet utökats med hpv-vaccinationer. Samma år sa tio skolsköterskor upp sig från sina jobb i Uppsala, även där protesterades det mot en ökning av vaccinationerna, utan att arbetstiden reglerades för det.

Bara för att nämna några exempel ur nyhetsfloden.

Läggs exemplen ovanpå varandra tonar en i stora drag samstämmig bild fram. I för­längningen har den pressade situationen runt om i landet lett till att det lagstadgade arbetet och brandkårsutryckningar prioriterats medan det långsiktiga fått stryka på foten.

”Vi kan ju inte gärna säga att vi inte hann vaccinera en barnkull”, som Karina Karlsson, ordförande i Riksföreningen för skolsköterskor, uttrycker det. Hennes analys är att motvinden förstärkts av att skolsköterskan, som ju ofta är ensam om sin medicinska kompetens på skolorna, inte alltid har chefer som visar intresse för deras arbete eller har kunskap om hälso- och sjukvård, utan skolsköterskorna måste ensamma på sina respektive arbetsplatser stå upp för sin yrkesroll. Samtidigt måste de veta och kunna allt som ingår i det medicinska spektrumet. De här två faktorerna i kombination med pålagorna i form av nya vaccinationsprogram och utredningar gör att det blir extra tungrott.

Den nya elevhälsan som började tillämpas den 1 juli förra året går i stora drag ut på att de gamla begreppen skolhälso- och elevvård suddats ut och ersatts med elevhälsa. Det övergripande målet med den är att skapa bra miljöer som gör att eleverna uppnår kunskapsmålen, utvecklas och mår bra. För att nå dit behöver alla som jobbar med elevhälsa — skolsköterska, skolläkare, kurator, psykolog och personal med specialpedagogisk kompetens — arbeta tillsammans i lag, inte var och en för sig.

Regeringen har satsat 625 miljoner kronor på en förstärkt elevhälsa, och skolor har kunnat söka pengar för att anställa fler till elevhälsan.

I ansökningarna till Skolverket om förstärkningar av elevhälsan syns att lärare med specialpedagogisk kompetens har varit mest populära att söka medel för.

Enligt Karina Karlsson går det att förklara. Den gamla skolhälsolagen har sett till att det alltid måste finnas en grundbemanning av skolsköterskor på skolorna medan övriga kompetenser nedprioriterats. Nu ser skolorna helt enkelt sin chans att bemanna andra eftersatta områden. Den nya elevhälsan har indirekt lett till att just specialpedagoger är en eftertraktad grupp. Rektorns ansvar vad gäller utredningar, till exempel av barn som inte når målen eller har andra särskilda behov, har skärpts vilket också lett till en ökning av utredningarna. Och när antalet barn med utredda svårigheter ökar måste det också finnas någon som undervisar dem, därav satsningarna på specialpedagoger och speciallärare. Att det blir fler specialpedagoger underlättar skolsköterskornas roll eftersom elevhälsan numera är ett samarbete mellan de olika professionerna, inte en enskild angelägenhet för skolsköterskor och skolläkare.

Visst längtar Karina Karls­son, och många andra skolskötersk­or som Vårdfokus har pra-tat med, efter att jobba med de långsiktiga frågorna i form av hälsofrämjande och förebyggande arbete, men det är inte på tapeten just nu. Först är det organiseringen av den nya elevhälsan som gäller.

För ute i skolorna runt om i landet pågår nu intensivt teamskapande. Skolskötersk­orna är rädda för att tappa den medicinska delen i det arbetet. Riksföreningen för skolsköterskor arbetar med en skrivelse till Socialstyrelsen, Skolverket och Sveriges kommuner och landsting, SKL, om just detta, liksom att ledarskapet ute i skolorna och informationen måste bli bättre. När nya medicinska rön kommer når de inte alltid rätt person, det vill säga skolsköterskan eller skolläkaren, utan stannar i en mellanhand.

Här och nu är det mycket som förändras i elevhälsan. Från och med i sommar ska arbetsgruppen Framtidens elevhälsa ledas av Skolverket, inte av Socialstyrelsen som tidigare. Förändringen är logisk, tycker Karina Karlsson, men hon vet att det finns en lätt oro bland skolsköterskor över vad det betyder. Ett område värt att hålla ögonen på, enligt henne.

Men trots allt ses den nya elevhälsan mer som en möjlighet än något annat. Förändringen av skollagen, där de olika professionerna namnges och statsbidrag betalas ut för att fler ska anställas i elevhälsan kan bli ett lyft för elevernas hälsa — och i förlängningen deras skolresultat.