The sickest the quickest

Den som är sjukast ska tas om hand först. Det låter enkelt, men i praktiken är det svårare. På King's College Hospital i södra London är det sjuksköterskor som står för den första bedömningen av varje patient.

Tricia Fitzgerald är chefssjuksköterska på King’s College Hospital, och det är hon som så elegant sammanfattar filosofin bakom det system med triagesjuksköterskor som tillämpas på King’s: The sickest the quickest. En första bedömning görs av triagesjuksköterskan som sitter som spindeln i nätet.

King’s College Hospital är ett medelstort sjukhus med drygt 600 vårdplatser och drygt 80 000 besök på akutmottagningen varje år. Det ligger i Wandsworth i södra London.

I närheten finns bland annat Brixton, som för många år sedan var centrum för omfattande raskravaller. Ännu är det ett socialt oroligt område och en oproportionerligt stor del av de patienter som tas in på akuten har »penetration injuries«, det vill säga skador av skott eller kniv. Men i upptagningsområdet finns också mycket välbärgade kvarter.

Kan du gå själv? Då kommer du in i en ganska stor sal med många sittplatser och en stor, elektrisk nummertavla på väggen. Du tar en nummerlapp och sätter dig ner för att vänta.

Den dag som Vårdfacket är på sjukhuset är Kumiko Eda triagesjuksköterska. Hon sitter i ett litet mottagningsutrymme i ena hörnet av den långa mottagningsdisk som fyller den inre väggen i väntrummet. Kumiko Eda kommer från Japan där hon gick utbildningen och arbetade sina första år i yrket. Hon kom till Storbritannien för två år sedan, och fick börja utöva sitt yrke efter ett halvårs kvalifikationstid.

Kumiko Eda har en kvart på sig för att göra en första bedömning – längre än så ska man som patient inte behöva vänta. På väggen i mottagningsrummet har hon en stor tavla som talar om hur många patienter som väntar på att få komma in till henne. Blir de för många får hon larma ansvarig sjuksköterska, så att hon kan öppna det andra undersökningsrummet, som finns i andra änden av disken.

Fem kategorier
King’s tillämpar något som kallas Manchester Triage System. Det består av ett stort antal olika »flödesscheman«  (frågeformulär). Med hjälp av ett sådant flödesschema – och förstås sina kunskaper som sjuksköterska – placerar sjuksköterskan patienten i en av fem kategorier. Kategori 1(röd) fordrar omedelbar hjälp, medan kategori 5 (blå) tål att vänta i fyra timmar (eller mer).

När det gäller kategorierna 4 och 5 handlar det ofta om att försöka övertyga patienten om att gå till sin husläkare (GP) i stället för att vänta på akutmottagningen. Delar av dagen finns det också en GP (General Practitioner) på akutmottagningen.

Det är ytterst sällan någon av dem som kan ta sig till akutmottagningen gående tillhör någon av de mest akuta kategorierna. Därför är också väntrummet fyllt av patienter som redan är bedömda av triagesjuksköterskan och som nu väntar på att få komma till en läkare.

Alla uppskattar uppenbarligen inte att vänta. En inte helt nykter man, skuggad av sin nervösa hustru, brusar upp, tränger sig in i undersökningsrummet hos Kumiko Eda och kräver att få komma in. En annan sjuksköterska tar hand om honom, men det dröjer sedan inte länge innan han släpps in genom den stängda dörren till nästa väntrum.

– Ja, det är svårt att vänta när man är dålig, säger Kumiko Eda.

Jag tycker att patienterna klagar mer och mer.

Väntetid för barn: fem minuter
Inne på akutintaget för patienter som kommer med ambulans är det lugnare. Charlotte Hailes är ansvarig sjuksköterska för dagen. Det är hon som berättar om hur man kategoriserar patienter enligt Manchester Triage System.

Vi får vänta en stund innan larmet går. Men den information som redan i förväg kommit från ambulansen ger inte anledning till något större pådrag. På båren ligger en kvinna som nog inte mår så bra av det hon fått i sig, men det handlar snarare om att låta henne sova ruset av sig än att sätta in någon livräddande behandling.

Barnen behöver inte vänta tillsammans med de vuxna. Precis innanför entrén till sjukhuset finns en särskild barnmottagning. Den ser ut som barnmottagningar ser ut på många håll runt om i världen: massor med leksaker, barn som åtminstone inte visar att de är sjuka och som härjar med leksakerna och varandra, andra barn som sitter tysta eller gråtande i sina mammors knän.

Men på King’s finns också ett särskilt undersökningsrum, där en sjuksköterska med stöd av en dator gör en första bedömning av hur sjukt barnet är och i vilken av de fem kategorierna det ska placeras. Men här ska väntetiden bara vara fem minuter.

Jenna Pullen sitter vid sin dator med triageschemat. Hon har varit barnsjuksköterska i ett och ett halvt år. Innan hon kom till barnmottagningen arbetade hon på barnavdelningen. Nu intervjuar hon en mamma med sin lilla dotter i knät. Datorn visar inte upp röd flagg; barnet och mamman får sätta sig och vänta på sin tur.

Jenna Pullen berättar att uppdraget att göra den första intervjun cirkulerar bland sjuksköterskorna på barnmottagningen. Så är det inte på vuxenmottagningen, där uppdraget som triagesjuksköterska ligger på särskilda sjuksköterskor.

För att få gå kursen till triagesjuksköterska fordras att man arbetat på avdelning i minst ett år och på akutmottagningen i minst två år. Sjukhuset anordnar sina egna specialistkurser för triagesjuksköterskorna.

– Vi går snarare på vilken erfarenhet de har än vilken utbildning, berättar chefssjuksköterskan Tricia Fitzgerald. Men de ska förstås vara E-grade!

Sjuksköterskekarriären i Storbritannien börjar i D-grade (som såväl visar vilken yrkeskunskap man har som vilken lön man får). En sjuksköterska i E-grade har således avancerat ett steg i yrkeskarriären.

Bland det som de blivande triagesjuksköterskorna får sig till livs är kurser i ALS (advanced life support) med bland annat utbildning i defibrillering och avancerad traumautbildning.

Fyra år på akutmottagning
– I praktiken har den som blir antagen till kursen för att bli triagesjuksköterska arbetat i minst fyra år på akutmottagning, säger Tricia Fitzgerald.

Sjukhuset har arbetat efter den nationella triagemodellen sedan 1997. Men utvecklingsarbetet fortsätter. I mars nästa år ska varje patient vara ute från akutmottagningen inom fyra timmar, antingen på avdelning eller hemskickad. För att klara målet kommer en del av de arbetsuppgifter som i dag utförs av sjuksköterskor att delegeras till »Emergancy Department Technicians«, specialutbildade undersköterskor. Det gäller till exempel blodtagning.