Tillbaka till skolbänken – här möts klassen 50 år senare

I 50 år har de varit i omvårdnadens tjänst. Lagt om sår, sövt barn, startat stans första ungdomsmottagning och tagit färjan över gungande Vättern för att vaccinera elever på Visingsö. Nu ses de igen på platsen där morgondagens sjuksköterskor drillas.

Augusti 1972: Upprop

I aulan på Munksjöskolan har 36 nya sjuksköterskeelever tagit plats. Två och ett halvt år ska de spendera tillsammans här på skolan. Flera av dem bor också tillsammans på elevhemmet Jarlen på andra sidan parken.

En av dem är Eva Wikström som velat bli sjuksköterska ända sedan den dag hon som fyraåring fick en sjukvårdsväska av sin pappa. Bland bänkraderna sitter också Gunilla Yngve, som först haft siktet inställt på att bli sjukgymnast, men ändrat sig efter ett år som biträde på S:t Görans sjukhus i Stockholm. Stina Karlsson är här, trots att hon egentligen inte ville söka sig till ett kvinnodominerat yrke och vars mamma sagt att hon aldrig trodde att hennes dotter skulle klara av utbildningen.

Vi var pliktmänniskor, vi tackade och tog emot.

Inga Nordberg om månadslönen på 2500 kronor när hon började arbeta som sjuksköterska.

Eva Petersson har hamnat här mest av en slump och Inga Nordberg vet att hon befinner sig på helt rätt ställe – äntligen ska hon få börja läsa till sjuksköterska
som sin mamma. Med sina 19 år är Inga bland de yngsta i klassen. Äldst är Ingrid Karlsson som nyligen fyllt 40 år. Även hon har haft siktet inställt på sjuksköterskeyrket sedan barnsben. Men familjen var fattig och hon fick bara gå sex år i skolan.

Nu har hennes tre egna barn vuxit upp och det är dags för henne att börja läsa till sitt drömyrke.

1972–1974: Tränar på varandra

Första terminen består av kurser i anatomi, fysiologi och sjukdomslära. Läraren i psykologi är en barsk typ och inleder första lektionen med att säga att ”det här kommer att kosta er blod, svett och tårar”. Det får inte Eva Petersson att känna sig lugnare, men hon håller ut. Under termin tre får hon äntligen sin efterlängtade barnplacering och ser möjligheterna öppna sig även för henne.

Halva utbildningen har eleverna praktik. Det de inte får lära sig på sjukhuset tränar de på varandra. Får fnitteranfall när de borstar tänderna så att skummet yr, sticker varandra med nålar och lär sig pumpa upp blodtrycksmanschetterna utan att armarna blir stumma av det minskade blodflödet.

De blivande sjuksköterskorna är eftertraktade på arbetsmarknaden. Sjukhus runt om i landet bjuder på hotellövernattningar och studiebesök för att locka dem att börja jobba där.

December 1974: Mössvikning på schemat

Under sista terminen tar några elever strid för att slippa ha diplom- och broschutdelning i kyrkan. Alla är inte överens, men till slut ger skolledningen vika och examenstillställningen sker i stället i skolans aula. Men de obligatoriska lektionerna i mössvikning kommer klassen inte undan och på avslutningsfotot bär nästan alla den traditionella huvudbonaden.

På examensdagen kommer Inga Nordbergs mamma i sin sjuksköterskeuniform från 1940-talet för att fira sin dotter.

November 2022: Återträff

En gråmulen tisdag ett halvt sekel senare bjuds det på syltkakor och kaffe i ett konferensrum på Hälsohögskolan. Elva av de tidigare eleverna är tillbaka på platsen där allting började. Majoriteten är numera pensionärer, även om flera av dem hoppat in och vaccinerat under pandemin. Eva Petersson, som fyller 70 år till sommaren, åker fortfarande till Norge och jobbar ett par helger i månaden på neonatalen. Ingrid Karlsson har fyllt 90 år.

Skolan har bytt namn och utrustats med både kliniskt träningscentrum och trådlöst nätverk. I matsalen serveras kebabtallrik i stället för husmanskost och hättorna har förpassats till förrådet. Elevhemmet är sedan länge nedlagt.

Under dagen ska gruppen få höra Tillan Strand, programansvarig på sjuksköterskeprogrammet, berätta om dagens utbildning, träffa studenter och dela minnen från över 500 års samlad yrkeserfarenhet. De börjar med att ta hissen ner till garaget.

En man blivit påkörd på sin cykel. Han har en öppen underbensfraktur och skriker av smärta. Bredvid honom vankar hans väninna av och an, hon satt på pakethållaren när smällen skedde. Föraren i bilen är irriterad, han har bråttom för att hämta barnen och vill komma därifrån så fort som möjligt.

Simuleringsövningen är en delexamination i akut omhändertagande av traumapatient för studenter på termin fem på sjuksköterskeprogrammet. De blivande sjuksköterskorna Sabina Zeric, Yan Pan och Mersath Wussane kliver in på skadeplatsen för att visa sina kunskaper.

Sjuksköterskorna lever sig in i scenariot. ”De måste ju ta pulsen!” viskar Ramona Gustafsson, som arbetat större delen av sitt yrkesliv som distriktssköterska. Innan den fiktiva ambulansen anländer har de rutinerade kollegorna prickat rätt på symtom, åtgärder och triangering av patienterna.

När de återsamlas i konferensrummet är det Tillan Strands tur att berätta om hur utbildningen ser ut i dag. Med stort intresse tar de tidigare eleverna till sig informationen. Frågor varvas med reflektioner och spontana kommentarer.

– Har de bara 21 veckors praktik? Vi hade hälften praktik, hälften teori. Det var ju på avdelningen man befäste kunskaperna, säger Gunnel Loholmen, som arbetat 30 år som skolsköterska.

Att det behövs mycket praktisk träning håller flera av dem med om. Det handlar också om att få förebilder. Gunilla Yngves mönsterkollegor var de finska och norrländska sjuksköterskor hon träffade på S:t Görans sjukhus i början av 1970-talet.

– De såg aldrig någon skillnad på patienterna, oavsett om de kom från skuggsidan eller solsidan. Det har jag burit med mig sedan dess. Att se hur man vill – och inte vill – bli som sjuksköterska, det är jätteviktigt, säger Gunilla Yngve.

Att se hur man vill – och inte vill – bli som sjuksköterska är jätteviktigt.

Gunilla Yngve om förebilder inom yrket.

Tillan Strand berättar att dagens studenter kräver god arbetsmiljö och rimlig lön av sina framtida arbetsplatser. Det har Inga Nordberg svårt att relatera till. När hon och hennes kursare tog sina första steg i yrkeslivet kunde de inte välja och vraka på samma sätt som i dag. Även om de var eftertraktade på arbetsmarknaden var det få som fick fast tjänst. De flesta hamnade i ”poolen” på sjukhuset och skickades runt som bemanningspersonal mellan olika kliniker utan en fast hemavdelning. Månadslönen låg på dryga 2 500 kronor och förhandlades kollektivt.

– Vi var pliktmänniskor, tackade och tog emot, säger Inga Nordberg.

Efter det första året var det vanligt att söka en vidareutbildning, vub. Kirurgi eller medicin var populärt, även intensivvård, narkos och barnsjukvård. Några av sjuksköterskorna i gruppen skaffade sig dubbla specialistutbildningar.

De senaste femtio åren har vården och utbildningen genomgått stora förändringar. Utbildningen, som från början var fem terminers eftergymnasial utbildning, ligger nu inom högskolan. I dag tar alla studenter kandidatexamen och vården ska vara evidensbaserad och kvalitetssäkrad.

Är vården säkrare i dag?

– Det är nog både och. Vi lärde oss att se och observera hur patienterna mådde och kan därför snabbt se om en monitor visar ett felvärde. Sådant tar nog längre tid för dagens sjuksköterskor och det påverkar självförtroendet i yrket, tror jag, säger Eva Petersson.

Även om mycket har hänt genom åren är gemenskapen i gruppen precis som de minns den. Trots att de inte setts så ofta hittar de snabbt in i pratet och skratten.

Efter en sen lunch börjar det bli dags att avrunda återträffen på Hälsohögskolan. Fotoalbum packas ihop och någon har ett tåg att passa. Samtalen vill dock inte tystna och innan de gamla kurskamraterna skiljs åt har de planerat för en ny träff.

Men det lär inte dröja femtio år denna gång.

Mer än 500 års samlad erfarenhet

Här har kvinnorna i reportaget verkat:

Gunilla Yngve

Skaffade sig två specialist­utbildningar, inom operation och narkos och barnsjukvård. I sitt yrkesliv har hon bland annat utvecklat en modell för att samla olika ingrepp när barn ska sövas vid MR-­undersökningar. Den har hon rest land och rike runt och föreläst om. Hon har också arbetat i USA och hoppade in och sövde barn under pandemin när narkospersonalen placerades på covid­-iva.

Stina Karlsson

Kände sig aldrig riktigt hemma i sjuksköterskerollen. Men vidareutbildningen till barnmorska ledde henne rätt. Hon var med och startade den första ungdomsmottagningen i Jönköping på 1990-­talet och har stortrivts med sitt yrkesval. I dag arbetar hon som terapeut tillsammans med sin man som är psykolog.

Inga Nordberg

Vidare­utbildade sig inom kirurgisk vård innan hon flyttade till Luleå med sin familj. Där arbetade hon på kirurgen och introducerade vaccutainerrör vid provtagning. Innan dess droppades blodet från en nål ner i provröret, vilket var både tidskrävande och krångligt. Tillbaka i Jönköping började hon på akutvårdsavdelningen som hon var trogen fram till pensionen 2018.

Gunnel Loholmen

Började på en tuberkulosavdel­ning, utbildade sig till barnsjuksköterska och arbetade också som vårdlära­re. De sista 30 åren arbetade hon som skolsköterska, bland annat på Visingsö. Inte sällan fick färjan över till ön ställas in för att Vättern gungade så mycket.

Eva Petterson

Arbetade inom poolen något år innan hon gick vidareutbildning inom barnsjukvård. Arbetade många år på neonatalen vid Ryhovs sjukhus innan hon började arbeta som skolsköterska. Ett par gånger i månaden reser hon fortfarande till Oslo där hon tar nattpass på neonatalen påv Ullevåls sjukhus.

Ingrid Karlsson

Ar­betade till en början inom kirurgisk vård. Hon fick senare tjänst på rehabkliniken, där hon blev avdelningschef.

Laila Norén

Vidare­utbildade sig till operationssjuk­sköterska och distriktssköterska. Hon har arbetat inom regional, kommunal och privat vård och omsorg och skola i Linköping, Ljungby och Värnamo. Utbildad vårdlärare och har arbetat som vårdenhetschef.

Christina Nyström-Fahmi

Började som sjuk­sköterska i Värnamo och gick sedan vida­reutbildning i kirurgi i Växjö. Hon arbetade många år utomlands – i Sudan, Jordanien och Egypten.

Helena Larsson

Var mental­sköterska sedan tidigare och gick en förkortad utbildning på tre terminer. Hon stan­nade kvar inom psykiatrin och vidareutbildade sig till psykiatrisjuk­sköterska. Arbetade först inom slutenvården och bytte sedan till öppenvården. Där stannade hon fram till pensionen.

Eva Wikström

Utbildade sig till anestesi­sjuksköterska och arbetade bland annat i Jönköping. Hon har också vida­reutbildning inom intensivvård och barnsjukvård och har arbetat på olika akutmottagningar. Dis­puterade 2009 med en avhan­dling om kommunikation inom barnsjukvård. Flyttade senare till Stockholm och arbetade på Astrid Lindgrens barnsjukhus.

Ramona Gustafsson

Arbetade på medicinkliniken innan hon bestämde sig för att vidareutbilda sig tilldistriktssköterska. Ett flexibelt arbete som hon trivdes väldigt bra med och stannade inom fram till pensionen.

Från Florence till Bologna – så har utbildningen förändrats

1850

Nightingales skola förebild

De första sjuksköterskeutbildningarna växer fram i Sverige, bland annat vid Ersta Diakoni, Akademiska sjukhu­set i Uppsala och Röda Korset i Stockholm. Utbildningen är sex till tolv månader och teori och praktik varvas enligt förebilden Florence Nightingales skola i London. Skolorna är privata och finansieras av donationer och gåvor.

1920

Krav från kungligt håll

En kunglig förordning ställer krav på att alla sjuksköterskeutbild­ningar ska granskas och godkännas av staten. För att bli godkänd måste ut­bildningen vara minst två år och följa en särskild utbildningsplan.

1948

Första manliga studenten

Nu tillåts även män att söka utbildningen. Sveriges första manliga sjuksköterska blir Axel Allan Härsing. Han antas till höstkursen 1949 vid S:t Eriks sjuksköterskeskola efter att ha fått dispens – han är både man och överårig (åldersgränsen är 27 år).

1958

Skyddad yrkestitel

Sjuksköterskor kan för första gången ansöka om legitimation hos Medicinalstyrelsen, som senare blir Socialstyrelsen.

1977

Högskolestatus

Sjuksköterskeutbildningen blir högskoleutbildning med ett landstings­kommunalt huvud­mannaskap. En 80­- till 90-­poängs­utbildning införs.

1993

Högskolereform

En ny högskolereform leder till att sjuksköter­skeutbildningen återförstatligas. Den blir nu tre år, studenterna erbjuds kandidatexamen och allmän behörighet attsöka forskarutbildning.

2007

EU-harmonisering

Den så kallade Bolog­naprocessen syftar till att sjuksköter­skeutbildningen i alla EU­länder ska harmo­niseras: ett treårigt utbildningsprogram på kandidatnivå och ett mastersprogram om två år.

2022

Statlig utredning

Regeringen presenterar utredningen Tryggare i vårdyrket, som föreslår flera nya och förtyd­ligade examensmål.