Tillsammans förändrar vi framtiden

Ledare. För tio år sedan var nio av tio yrkesverksamma inom våra yrken med i Vårdförbundet. I dag är det bara drygt sju av tio som väljer att vara med. Hur vänder vi den trenden?

Även om Sverige fortfarande är bäst i världen när det gäller fackligt medlemskap, så är trenden fortsatt negativ. Jag tror inte att frågor om villkor och yrkesutveckling engagerar färre nu än för tio eller tjugo år sedan, men det är inte alls självklart för alla att facket och yrkesförbundet är den bästa arenan för att driva igenom de förändringar man vill se. ?

Eftersom den svenska modellen bygger på att arbetsgivare och fack utan statens inblandning kommer överens om villkor på arbetsmarknaden, är det extra viktigt ur ett demokratiskt perspektiv att många väljer att vara med i facket. På samma sätt som det är viktigt att så många som möjligt använder sin rösträtt när det är val. ?Ju fler vi är som samlas, desto större möjlighet har vi att påverka utvecklingen. ??

Men vi behöver självkritiskt granska vår organisation. Hur bör vi förändra oss för att fler ska vilja vara med? Hur kan vi välkomna dem som vill engagera sig på olika sätt, men kanske utan att ha ett förtroendeuppdrag? Och hur kan vi tydligare förmedla hur vårt arbete påverkar både villkor, yrke, vård och samhälle? ??

Det är några av de frågor som Vårdförbundet vrider och vänder på, bland annat i det av kongressen beslutade utvecklingsprojektet. Utgångspunkten ska hela tiden vara den enskilde medlemmens perspektiv. För det är till sist så att det är medlemmarna som är Vårdförbundet.

En idéburen organisation finns därför att ett antal människor har en gemensam vilja och tror på att det går att åstadkomma mer tillsammans än var och en för sig. Vi som är förtroendevalda har till största uppgift att lyssna in och samla kraften från medlemmar. Inspirera, engagera och visa att vi tror att det går att förändra framtiden. ?

Vården och välfärden står inför stora utmaningar. Allt fler blir allt äldre samtidigt som många inom våra yrken går i pension och färre väljer våra utbildningar. När färre ska ta hand om fler har vi allt att vinna på att hålla ihop för att kunna fortsätta utveckla våra professioner, vården och våra villkor.